1NO te jactes del día de mañana; Porque no sabes qué dará de sí el día.
1Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte.
2Alábete el extraño, y no tu boca; El ajeno, y no tus labios.
2Må en annan berömma dig, och icke din egen mun, främmande, och icke dina egna läppar.
3Pesada es la piedra, y la arena pesa; Mas la ira del necio es más pesada que ambas cosas.
3Sten är tung, och sand är svår att bära, men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man.
4Cruel es la ira, é impetuoso el furor; Mas ¿quién parará delante de la envidia?
4Vrede är en grym sak och harm en störtflod, men vem kan bestå mot svartsjuka?
5Mejor es reprensión manifiesta Que amor oculto.
5Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold.
6Fieles son las heridas del que ama; Pero importunos los besos del que aborrece.
6Vännens slag givas i trofasthet, men ovännens kyssar till överflöd.
7El alma harta huella el panal de miel; Mas al alma hambrienta todo lo amargo es dulce.
7Den mätte trampar honung under fötterna, men den hungrige finner allt vad bittert är sött.
8Cual ave que se va de su nido, Tal es el hombre que se va de su lugar.
8Lik en fågel som har måst fly ifrån sitt bo är en man som har måst fly ifrån sitt hem.
9El ungüento y el perfume alegran el corazón: Y el amigo al hombre con el cordial consejo.
9Salvor och rökelse göra hjärtat glatt, ömhet hos en vän som giver välbetänkta råd.
10No dejes á tu amigo, ni al amigo de tu padre; Ni entres en casa de tu hermano el día de tu aflicción. Mejor es el vecino cerca que el hermano lejano.
10Din vän och din faders vän må du icke låta fara, gå icke till din broders hus, när ofärd drabbar dig; bättre är en granne som står dig nära än broder som står dig fjärran.
11Sé sabio, hijo mío, y alegra mi corazón, Y tendré qué responder al que me deshonrare.
11Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.
12El avisado ve el mal, y escóndese, Mas los simples pasan, y llevan el daño.
12Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.
13Quítale su ropa al que fió al extraño; Y al que fió á la extraña, tómale prenda.
13Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för den främmande kvinnans skull.
14El que bendice á su amigo en alta voz, madrugando de mañana, Por maldición se le contará.
14Den som välsignar sin nästa med hög röst bittida om morgonen, honom kan det tillräknas såsom en förbannelse.
15Gotera continua en tiempo de lluvia, Y la mujer rencillosa, son semejantes:
15Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika.
16El que pretende contenerla, arresta el viento: O el aceite en su mano derecha.
16Den som vill lägga band på en sådan vill lägga band på vinden, och hala oljan möter hans högra hand.
17Hierro con hierro se aguza; Y el hombre aguza el rostro de su amigo.
17Järn giver skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra.
18El que guarda la higuera, comerá su fruto; Y el que guarda á su señor, será honrado.
18Den som vårdar sitt fikonträd, han får äta dess frukt; och den som vårdar sig om sin herre, han kommer till ära.
19Como un agua se parece á otra, Así el corazón del hombre al otro.
19Såsom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, så avspeglar den ena människans hjärta den andras.
20El sepulcro y la perdición nunca se hartan: Así los ojos del hombre nunca están satisfechos.
20Dödsriket och avgrunden kunna icke mättas; så bliva ej heller människans ögon mätta.
21El crisol prueba la plata, y la hornaza el oro: Y al hombre la boca del que lo alaba.
21Silvret prövas genom degeln och guldet genom smältugnen, så ock en man genom sitt rykte.
22Aunque majes al necio en un mortero entre granos de trigo á pisón majados, No se quitará de él su necedad.
22Om du stötte den oförnuftige mortel med en stöt, bland grynen, så skulle hans oförnuft ändå gå ur honom.
23Considera atentamente el aspecto de tus ovejas; Pon tu corazón á tus rebaños:
23Se väl till dina får, och hav akt på dina hjordar.
24Porque las riquezas no son para siempre; ¿Y será la corona para perpetuas generaciones?
24Ty rikedom varar icke evinnerligen; består ens en krona från släkte till släkte?
25Saldrá la grama, aparecerá la hierba, Y segaránse las hierbas de los montes.
25När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann, och när foder samlas in på bergen,
26Los corderos para tus vestidos, Y los cabritos para el precio del campo:
26då äger du lamm till att bereda dig kläder och bockar till att köpa dig åker;
27Y abundancia de leche de las cabras para tu mantenimiento, y para mantenimiento de tu casa, Y para sustento de tus criadas.
27då giva dig getterna mjölk nog, till föda åt dig själv och ditt hus och till underhåll åt dina tjänarinnor.