¹PALABRAS del rey Lemuel; la profecía con que le enseñó su madre.

¹Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:

²¿Qué, hijo mío? ¿y qué, hijo de mi vientre? ¿Y qué, hijo de mis deseos?

²Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.

³No des á las mujeres tu fuerza, Ni tus caminos á lo que es para destruir los reyes.

³Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.

⁴No es de los reyes, oh Lemuel, no es de los reyes beber vino, Ni de los príncipes la cerveza.

⁴Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.

⁵No sea que bebiendo olviden la ley, Y perviertan el derecho de todos los hijos afligidos.

⁵De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.

⁶Dad la cerveza al desfallecido, Y el vino á los de amargo ánimo:

⁶Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.

⁷Beban, y olvídense de su necesidad, Y de su miseria no más se acuerden.

⁷Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.

⁸Abre tu boca por el mudo, En el juicio de todos los hijos de muerte.

⁸Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.

⁹Abre tu boca, juzga justicia, Y el derecho del pobre y del menesteroso.

⁹Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----

¹⁰Mujer fuerte, ¿quién la hallará? Porque su estima sobrepuja largamente á la de piedras preciosas.

¹⁰En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.

¹¹El corazón de su marido está en ella confiado, Y no tendrá necesidad de despojo.

¹¹På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.

¹²Darále ella bien y no mal, Todos los días de su vida.

¹²Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.

¹³Buscó lana y lino, Y con voluntad labró de sus manos.

¹³Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.

¹⁴Fué como navío de mercader: Trae su pan de lejos.

¹⁴Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.

¹⁵Levantóse aun de noche, Y dió comida á su familia, Y ración á sus criadas.

¹⁵Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.

¹⁶Consideró la heredad, y compróla; Y plantó viña del fruto de sus manos.

¹⁶Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.

¹⁷Ciñó sus lomos de fortaleza, Y esforzó sus brazos.

¹⁷Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.

¹⁸Gustó que era buena su granjería: Su candela no se apagó de noche.

¹⁸Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.

¹⁹Aplicó sus manos al huso, Y sus manos tomaron la rueca.

¹⁹Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.

²⁰Alargó su mano al pobre, Y extendió sus manos al menesteroso.

²⁰För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.

²¹No tendrá temor de la nieve por su familia, Porque toda su familia está vestida de ropas dobles.

²¹Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.

²²Ella se hizo tapices; De lino fino y púrpura es su vestido.

²²Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.

²³Conocido es su marido en las puertas, Cuando se sienta con los ancianos de la tierra.

²³Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.

²⁴Hizo telas, y vendió; Y dió cintas al mercader.

²⁴Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.

²⁵Fortaleza y honor son su vestidura; Y en el día postrero reirá.

²⁵Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.

²⁶Abrió su boca con sabiduría: Y la ley de clemencia está en su lengua.

²⁶Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.

²⁷Considera los caminos de su casa, Y no come el pan de balde.

²⁷Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.

²⁸Levantáronse sus hijos, y llamáronla bienaventurada; Y su marido también la alabó.

²⁸Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:

²⁹Muchas mujeres hicieron el bien; Mas tú las sobrepujaste á todas.

²⁹»Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»

³⁰Engañosa es la gracia, y vana la hermosura: La mujer que teme á Jehová, ésa será alabada.

³⁰Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.

³¹Dadle el fruto de sus manos, Y alábenla en las puertas sus hechos.

³¹Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.