1¿NO clama la sabiduría, Y da su voz la inteligencia?
1Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2En los altos cabezos, junto al camino, A las encrucijadas de las veredas se para;
2Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
3En el lugar de las puertas, á la entrada de la ciudad, A la entrada de las puertas da voces:
3Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
4Oh hombres, á vosotros clamo; Y mi voz es á los hijos de los hombres.
4Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
5Entended, simples, discreción; Y vosotros, locos, entrad en cordura.
5Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
6Oid, porque hablaré cosas excelentes; Y abriré mis labios para cosas rectas.
6Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
7Porque mi boca hablará verdad, Y la impiedad abominan mis labios.
7Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
8En justicia son todas las razones de mi boca; No hay en ellas cosa perversa ni torcida.
8Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
9Todas ellas son rectas al que entiende, Y razonables á los que han hallado sabiduría.
9De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
10Recibid mi enseñanza, y no plata; Y ciencia antes que el oro escogido.
10Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
11Porque mejor es la sabiduría que las piedras preciosas; Y todas las cosas que se pueden desear, no son de comparar con ella.
11Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
12Yo, la sabiduría, habito con la discreción, Y hallo la ciencia de los consejos.
12Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
13El temor de Jehová es aborrecer el mal; La soberbia y la arrogancia, y el mal camino Y la boca perversa, aborrezco.
13Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
14Conmigo está el consejo y el ser; Yo soy la inteligencia; mía es la fortaleza.
14Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
15Por mí reinan los reyes, Y los príncipes determinan justicia.
15Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
16Por mí dominan los príncipes, Y todos los gobernadores juzgan la tierra.
16Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
17Yo amo á los que me aman; Y me hallan los que madrugando me buscan.
17Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
18Las riquezas y la honra están conmigo; Sólidas riquezas, y justicia.
18Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
19Mejor es mi fruto que el oro, y que el oro refinado; Y mi rédito mejor que la plata escogida.
19Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
20Por vereda de justicia guiaré, Por en medio de sendas de juicio;
20På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
21Para hacer heredar á mis amigos el ser, Y que yo hincha sus tesoros.
21till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
22Jehová me poseía en el principio de su camino, Ya de antiguo, antes de sus obras.
22HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
23Eternalmente tuve el principado, desde el principio, Antes de la tierra.
23Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
24Antes de los abismos fuí engendrada; Antes que fuesen las fuentes de las muchas aguas.
24Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
25Antes que los montes fuesen fundados, Antes de los collados, era yo engendrada:
25Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
26No había aún hecho la tierra, ni las campiñas, Ni el principio del polvo del mundo.
26när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
27Cuando formaba los cielos, allí estaba yo; Cuando señalaba por compás la sobrefaz del abismo;
27När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
28Cuando afirmaba los cielos arriba, Cuando afirmaba las fuentes del abismo;
28när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
29Cuando ponía á la mar su estatuto, Y á las aguas, que no pasasen su mandamiento; Cuando establecía los fundamentos de la tierra;
29när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
30Con él estaba yo ordenándolo todo; Y fuí su delicia todos los días, Teniendo solaz delante de él en todo tiempo.
30då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
31Huélgome en la parte habitable de su tierra; Y mis delicias son con los hijos de los hombres.
31jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
32Ahora pues, hijos, oidme: Y bienaventurados los que guardaren mis caminos.
32Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
33Atended el consejo, y sed sabios, Y no lo menospreciéis.
33Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
34Bienaventurado el hombre que me oye, Velando á mis puertas cada día, Guardando los umbrales de mis entradas.
34Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
35Porque el que me hallare, hallará la vida, Y alcanzará el favor de Jehová.
35Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
36Mas el que peca contra mí, defrauda su alma: Todos los que me aborrecen, aman la muerte.
36Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.