1HIJO mío, guarda mis razones, Y encierra contigo mis mandamientos.
1Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
2Guarda mis mandamientos, y vivirás; Y mi ley como las niñas de tus ojos.
2Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
3Lígalos á tus dedos; Escríbelos en la tabla de tu corazón.
3Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4Di á la sabiduría: Tú eres mi hermana; Y á la inteligencia llama parienta:
4Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
5Para que te guarden de la mujer ajena, Y de la extraña que ablanda sus palabras.
5så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
6Porque mirando yo por la ventana de mi casa, Por mi celosía,
6Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
7Vi entre los simples, Consideré entre los jóvenes, Un mancebo falto de entendimiento,
7då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
8El cual pasaba por la calle, junto á la esquina de aquella, E iba camino de su casa,
8Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
9A la tarde del día, ya que oscurecía, En la oscuridad y tiniebla de la noche.
9skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
10Y he aquí, una mujer que le sale al encuentro Con atavío de ramera, astuta de corazón,
10Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
11Alborotadora y rencillosa, Sus pies no pueden estar en casa;
11Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
12Unas veces de fuera, ó bien por las plazas, Acechando por todas las esquinas.
12Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
13Y traba de él, y bésalo; Desvergonzó su rostro, y díjole:
13Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
14Sacrificios de paz había prometido, Hoy he pagado mis votos;
14»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
15Por tanto he salido á encontrarte, Buscando diligentemente tu rostro, y te he hallado.
15Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
16Con paramentos he ataviado mi cama, Recamados con cordoncillo de Egipto.
16Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
17He sahumado mi cámara Con mirra, áloes, y cinamomo.
17Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
18Ven, embriaguémonos de amores hasta la mañana; Alegrémonos en amores.
18Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
19Porque el marido no está en casa, Hase ido á un largo viaje:
19Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
20El saco de dinero llevó en su mano; El día señalado volverá á su casa.
20Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
21Rindiólo con la mucha suavidad de sus palabras, Obligóle con la blandura de sus labios.
21Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
22Vase en pos de ella luego, Como va el buey al degolladero, Y como el loco á las prisiones para ser castigado;
22Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
23Como el ave que se apresura al lazo, Y no sabe que es contra su vida, Hasta que la saeta traspasó su hígado.
23ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
24Ahora pues, hijos, oidme, Y estad atentos á las razones de mi boca.
24Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
25No se aparte á sus caminos tu corazón; No yerres en sus veredas.
25Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
26Porque á muchos ha hecho caer heridos; Y aun los más fuertes han sido muertos por ella.
26Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
27Caminos del sepulcro son su casa, Que descienden á las cámaras de la muerte.
27Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.