¹ALELUYA. Alabad á Jehová, porque es bueno; Porque para siempre es su misericordia.

¹Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

²¿Quién expresará las valentías de Jehová? ¿Quién contará sus alabanzas?

²Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?

³Dichosos los que guardan juicio, Los que hacen justicia en todo tiempo.

³Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.

⁴Acuérdate de mí, oh Jehová, según tu benevolencia para con tu pueblo: Visítame con tu salud;

⁴Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,

⁵Para que yo vea el bien de tus escogidos, Para que me goce en la alegría de tu gente, Y me gloríe con tu heredad.

⁵så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.

⁶Pecamos con nuestros padres, Hicimos iniquidad, hicimos impiedad.

⁶Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.

⁷Nuestros padres en Egipto no entendieron tus maravillas; No se acordaron de la muchedumbre de tus misericordias; Sino que se rebelaron junto á la mar, en el mar Bermejo.

⁷Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.

⁸Salvólos empero por amor de su nombre, Para hacer notoria su fortaleza.

⁸Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.

⁹Y reprendió al mar Bermejo, y secólo; E hízoles ir por el abismo, como por un desierto.

⁹Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.

¹⁰Y salvólos de mano del enemigo, Y rescatólos de mano del adversario.

¹⁰Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.

¹¹Y cubrieron las aguas á sus enemigos: No quedó uno de ellos.

¹¹Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.

¹²Entonces creyeron á sus palabras, Y cantaron su alabanza.

¹²Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.

¹³Apresuráronse, olvidáronse de sus obras; No esperaron en su consejo.

¹³Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.

¹⁴Y desearon con ansia en el desierto; Y tentaron á Dios en la soledad.

¹⁴De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.

¹⁵Y él les dió lo que pidieron; Mas envió flaqueza en sus almas.

¹⁵Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.

¹⁶Tomaron después celo contra Moisés en el campo, Y contra Aarón el santo de Jehová.

¹⁶Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.

¹⁷Abrióse la tierra, y tragó á Dathán, Y cubrió la compañía de Abiram.

¹⁷Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.

¹⁸Y encendióse el fuego en su junta; La llama quemó los impíos.

¹⁸Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.

¹⁹Hicieron becerro en Horeb, Y encorváronse á un vaciadizo.

¹⁹De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;

²⁰Así trocaron su gloria Por la imagen de un buey que come hierba.

²⁰sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.

²¹Olvidaron al Dios de su salud, Que había hecho grandezas en Egipto;

²¹De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,

²²Maravillas en la tierra de Châm, Cosas formidables sobre el mar Bermejo.

²²så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.

²³Y trató de destruirlos, A no haberse puesto Moisés su escogido al portillo delante de él, A fin de apartar su ira, para que no los destruyese.

²³Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.

²⁴Empero aborrecieron la tierra deseable: No creyeron á su palabra;

²⁴De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.

²⁵Antes murmuraron en sus tiendas, Y no oyeron la voz de Jehová.

²⁵De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.

²⁶Por lo que alzó su mano á ellos, En orden á postrarlos en el desierto,

²⁶Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,

²⁷Y humillar su simiente entre las gentes, Y esparcirlos por las tierras.

²⁷att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.

²⁸Allegáronse asimismo á Baalpeor, Y comieron los sacrificios de los muertos.

²⁸Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.

²⁹Y ensañaron á Dios con sus obras, Y desarrollóse la mortandad en ellos.

²⁹De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.

³⁰Entonces se levantó Phinees, é hizo juicio; Y se detuvo la plaga.

³⁰Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;

³¹Y fuéle contado á justicia De generación en generación para siempre.

³¹det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.

³²También le irritaron en las aguas de Meriba: E hizo mal á Moisés por causa de ellos;

³²De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.

³³Porque hicieron se rebelase su espíritu, Como lo expresó con sus labios.

³³Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.

³⁴No destruyeron los pueblos Que Jehová les dijo;

³⁴De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,

³⁵Antes se mezclaron con las gentes, Y aprendieron sus obras.

³⁵utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.

³⁶Y sirvieron á sus ídolos; Los cuales les fueron por ruina.

³⁶De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.

³⁷Y sacrificaron sus hijos y sus hijas á los demonios;

³⁷Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.

³⁸Y derramaron la sangre inocente, la sangre de sus hijos y de sus hijas, Que sacrificaron á los ídolos de Canaán: Y la tierra fué contaminada con sangre.

³⁸Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.

³⁹Contamináronse así con sus obras, Y fornicaron con sus hechos.

³⁹Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.

⁴⁰Encendióse por tanto el furor de Jehová sobre su pueblo, Y abominó su heredad:

⁴⁰Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.

⁴¹Y entrególos en poder de las gentes, Y enseñoreáronse de ellos los que los aborrecían.

⁴¹Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.

⁴²Y sus enemigos los oprimieron, Y fueron quebrantados debajo de su mano.

⁴²Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.

⁴³Muchas veces los libró; Mas ellos se rebelaron á su consejo, Y fueron humillados por su maldad.

⁴³Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.

⁴⁴El con todo, miraba cuando estaban en angustia, Y oía su clamor:

⁴⁴Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.

⁴⁵Y acordábase de su pacto con ellos, Y arrepentíase conforme á la muchedumbre de sus miseraciones.

⁴⁵Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.

⁴⁶Hizo asimismo tuviesen de ellos misericordia todos los que los tenían cautivos.

⁴⁶Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.

⁴⁷Sálvanos, Jehová Dios nuestro, Y júntanos de entre las gentes, Para que loemos tu santo nombre, Para que nos gloriemos en tus alabanzas.

⁴⁷Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----

⁴⁸Bendito Jehová Dios de Israel, Desde el siglo y hasta el siglo: Y diga todo el pueblo, Amén. Aleluya.

⁴⁸Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!» Femte boken