¹ALABAD á Jehová, porque es bueno; Porque para siempre es su misericordia.

¹Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

²Digan lo los redimidos de Jehová, Los que ha redimido del poder del enemigo,

²Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,

³Y los ha congregado de las tierras, Del oriente y del occidente, Del aquilón y de la mar.

³de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.

⁴Anduvieron perdidos por el desierto, por la soledad sin camino, No hallando ciudad de población.

⁴De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;

⁵Hambrientos y sedientos, Su alma desfallecía en ellos.

⁵de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.

⁶Habiendo empero clamado á Jehová en su angustia, Librólos de sus aflicciones:

⁶Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.

⁷Y dirigiólos por camino derecho, Para que viniesen á ciudad de población.

⁷Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.

⁸Alaben la misericordia de Jehová, Y sus maravillas para con los hijos de los hombres.

⁸De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

⁹Porque sació al alma menesterosa, Y llenó de bien al alma hambrienta.

⁹att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

¹⁰Los que moraban en tinieblas y sombra de muerte, Aprisionados en aflicción y en hierros;

¹⁰De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,

¹¹Por cuanto fueron rebeldes á las palabras de Jehová, Y aborrecieron el consejo del Altísimo.

¹¹därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.

¹²Por lo que quebrantó él con trabajo sus corazones, Cayeron y no hubo quien los ayudase;

¹²Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.

¹³Luego que clamaron á Jehová en su angustia, Librólos de sus aflicciones.

¹³Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;

¹⁴Sacólos de las tinieblas y de la sombra de muerte, Y rompió sus prisiones.

¹⁴han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.

¹⁵Alaben la misericordia de Jehová, Y sus maravillas para con los hijos de los hombres.

¹⁵De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

¹⁶Porque quebrantó las puertas de bronce, Y desmenuzó los cerrojos de hierro.

¹⁶att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.

¹⁷Los insensatos, á causa del camino de su rebelión Y á causa de sus maldades, fueron afligidos.

¹⁷De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;

¹⁸Su alma abominó toda vianda, Y llegaron hasta las puertas de la muerte.

¹⁸deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.

¹⁹Mas clamaron á Jehová en su angustia, Y salvólos de sus aflicciones.

¹⁹Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.

²⁰Envió su palabra, y curólos, Y librólos de su ruina.

²⁰Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.

²¹Alaben la misericordia de Jehová, Y sus maravillas para con los hijos de los hombres:

²¹De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

²²Y sacrifiquen sacrificios de alabanza, Y publiquen sus obras con júbilo.

²²de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.

²³Los que descienden á la mar en navíos, Y hacen negocio en las muchas aguas,

²³De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;

²⁴Ellos han visto las obras de Jehová, Y sus maravillas en el profundo.

²⁴där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.

²⁵El dijo, é hizo saltar el viento de la tempestad, Que levanta sus ondas.

²⁵Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.

²⁶Suben á los cielos, descienden á los abismos: Sus almas se derriten con el mal.

²⁶De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.

²⁷Tiemblan, y titubean como borrachos, Y toda su ciencia es perdida.

²⁷De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.

²⁸Claman empero á Jehová en su angustia, Y líbralos de sus aflicciones.

²⁸Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.

²⁹Hace parar la tempestad en sosiego, Y se apaciguan sus ondas.

²⁹Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.

³⁰Alégranse luego porque se reposaron; Y él los guía al puerto que deseaban.

³⁰Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.

³¹Alaben la misericordia de Jehová, Y sus maravillas para con los hijos de los hombres.

³¹De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

³²Y ensálcenlo en la congregación del pueblo; Y en consistorio de ancianos lo alaben.

³²de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.

³³El vuelve los ríos en desierto, Y los manantiales de las aguas en secadales;

³³Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,

³⁴La tierra fructífera en salados, Por la maldad de los que la habitan.

³⁴bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.

³⁵Vuelve el desierto en estanques de aguas, Y la tierra seca en manantiales.

³⁵Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.

³⁶Y allí aposenta á los hambrientos, Y disponen ciudad para habitación;

³⁶Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.

³⁷Y siembran campos, y plantan viñas, Y rinden crecido fruto.

³⁷De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.

³⁸Y los bendice, y se multiplican en gran manera; Y no disminuye sus bestias.

³⁸Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.

³⁹Y luego son menoscabados y abatidos A causa de tiranía, de males y congojas.

³⁹Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,

⁴⁰El derrama menosprecio sobre los príncipes, Y les hace andar errados, vagabundos, sin camino:

⁴⁰men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,

⁴¹Y levanta al pobre de la miseria, Y hace multiplicar las familias como rebaños de ovejas.

⁴¹han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.

⁴²Vean los rectos, y alégrense; Y toda maldad cierre su boca.

⁴²De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.

⁴³¿Quién es sabio y guardará estas cosas, Y entenderá las misericordias de Jehová?

⁴³Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.