¹Salmo cantado en la dedicación de la Casa: GLORIFICARTE he, oh Jehová; porque me has ensalzado, Y no hiciste á mis enemigos alegrarse de mí.

¹En psalm, en sång av David, vid templets invigning.

²Jehová Dios mío, A ti clamé, y me sanaste.

²Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.

³Oh Jehová, hiciste subir mi alma del sepulcro; Dísteme vida, para que no descendiese á la sepultura.

³HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig.

⁴Cantad á Jehová, vosotros sus santos, Y celebrad la memoria de su santidad.

⁴HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.

⁵Porque un momento será su furor; Mas en su voluntad está la vida: Por la tarde durará el lloró, Y á la mañana vendrá la alegría.

⁵Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.

⁶Y dije yo en mi prosperidad: No seré jamás conmovido;

⁶Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.

⁷Porque tú, Jehová, por tu benevolencia has asentado mi monte con fortaleza. Escondiste tu rostro, fuí conturbado.

⁷Jag sade, när det gick mig väl: »Jag skall aldrig vackla.»

⁸A ti, oh Jehová, clamaré; Y al Señor suplicaré.

⁸HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.

⁹¿Qué provecho hay en mi muerte, cuando yo descienda al hoyo? ¿Te alabará el polvo? ¿anunciará tu verdad?

⁹Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:

¹⁰Oye, oh Jehová, y ten misericordia de mí: Jehová, sé tú mi ayudador.

¹⁰»Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?

¹¹Has tornado mi endecha en baile; Desataste mi saco, y ceñísteme de alegría.

¹¹Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.»

¹²Por tanto á ti cantaré, gloria mía, y no estaré callado. Jehová Dios mío, te alabaré para siempre.

¹²Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje.

¹³Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.