1Canción: Salmo para los hijos de Coré: al Músico principal: para cantar sobre Mahalath; Masquil de Hemán Ezrahita. OH Jehová, Dios de mi salud, Día y noche clamo delante de ti.
1En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.
2Entre mi oración en tu presencia: Inclina tu oído á mi clamor.
2HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
3Porque mi alma está harta de males, Y mi vida cercana al sepulcro.
3Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
4Soy contado con los que descienden al hoyo, Soy como hombre sin fuerza:
4Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket.
5Libre entre los muertos, Como los matados que yacen en el sepulcro, Que no te acuerdas más de ellos, Y que son cortados de tu mano.
5Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
6Hasme puesto en el hoyo profundo, En tinieblas, en honduras.
6Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
7Sobre mí se ha acostado tu ira, Y me has afligido con todas tus ondas. (Selah.)
7Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
8Has alejado de mí mis conocidos: Hasme puesto por abominación á ellos: Encerrado estoy, y no puedo salir.
8Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.
9Mis ojos enfermaron á causa de mi aflicción: Hete llamado, oh Jehová, cada día; He extendido á ti mis manos.
9Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
10¿Harás tú milagro á los muertos? ¿Levantaránse los muertos para alabarte? (Selah.)
10Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
11¿Será contada en el sepulcro tu misericordia, O tu verdad en la perdición?
11Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela.
12¿Será conocida en las tinieblas tu maravilla, Ni tu justicia en la tierra del olvido?
12Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
13Mas yo á ti he clamado, oh Jehová; Y de mañana mi oración te previno.
13Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
14¿Por qué, oh Jehová, desechas mi alma? ¿Por qué escondes de mí tu rostro?
14Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
15Yo soy afligido y menesteroso: Desde la mocedad he llevado tus terrores, he estado medroso.
15Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
16Sobre mí han pasado tus iras; Tus espantos me han cortado.
16Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
17Hanme rodeado como aguas de continuo; Hanme cercado á una.
17Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
18Has alejado de mí el enemigo y el compañero; Y mis conocidos se esconden en la tiniebla.
18De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
19Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.