1 Ay farga, ay farga nd'ay fundo kulu. Ay g'ay kalima kaa taray kwaaray, Ya salaŋ ay bine sara ra mo.
1Min sjel er lei av mitt liv, jeg vil la min klage ha fritt løp, jeg vil tale i min sjels bitre smerte.
2 Ay ga ne Irikoy se: Ni ma s'ay zeeri! Amma ma cabe ay se haŋ kaŋ se no ni goono ga canda-canda nd'ay.
2Jeg vil si til Gud: Fordøm mig ikke, la mig vite hvorfor du strider mot mig!
3 A boori ni se ni ma ni kambe goyo taabandi ka dond'a mo, wala? Hala ni ma kaari no boro laaley saawarey gaa?
3Tykkes det dig godt at du undertrykker, at du forkaster det dine hender med omhu har dannet, og lar ditt lys skinne over ugudeliges råd?
4 Wala ni moy ya gaaham wane dumi yaŋ no? Ni gunayaŋ mo, Adam-ize wane dumi no, wala?
4Har du menneskeøine, eller ser du således som et menneske ser?
5 Ni jirbey mo, Adam-ize wane cine no, wala? Wala ni jiirey mo sanda boro fundi wane cine no?
5Er dine dager som et menneskes dager, eller dine år som en manns dager? -
6 Hala ni m'ay taalo ce gana, K'ay zunubey fintal?
6siden du søker efter min misgjerning og leter efter min synd,
7 Baa kaŋ ni ga bay kaŋ ay wo manti boro laalo no, Boro fo mo si no kaŋ ga hin ka boro kaa ni kambe ra.
7enda du vet at jeg ikke er ugudelig, og at det ingen er som redder av din hånd.
8 Ni kambey no k'ay te, I n'ay daŋ care gaa ka kubandi. Kulu nda yaadin ni g'ay halaci no?
8Dine hender har dannet mig og gjort mig, helt og i alle deler, og nu vil du ødelegge mig!
9 Ay ga ni ŋwaaray, Ma fongu kaŋ ni n'ay cina sanda botogo cine, Ni ga ye k'ay ciya bulungu no koyne?
9Kom i hu at du har dannet mig som leret, og nu lar du mig atter vende tilbake til støvet!
10 Manti ni n'ay soogu sanda wa, Ni n'ay sandandi koyne sanda cukku cine?
10Helte du mig ikke ut som melk og lot mig størkne som ost?
11 Manti ni n'ay sutura nda basi nda kuuru, K'ay margu-margu ka haw da biri da kaaji yaŋ?
11Med hud og kjøtt klædde du mig, og med ben og sener gjennemvevde du mig.
12 Manti ni n'ay no fundi nda baakasinay suuji? Manti haggoyyaŋo kaŋ ni te ay se no k'ay fundo hallasi?
12Liv og miskunnhet har du gitt mig, og din varetekt har vernet om min ånd.
13 Kulu nda yaadin ni na harey wo tugu ni bina ra, Ay bay kaŋ woodin kulu go ni do.
13Og dette* gjemte du i ditt hjerte, jeg vet at dette hadde du i sinne: / {* det som opregnes JBS 10, 14 fg.}
14 D'ay harta, ni g'a seeda, Ni s'ay ciya adilante mo ay taaley boŋ.
14Syndet jeg, så vilde du vokte på mig og ikke frikjenne mig for min misgjerning;
15 D'ay ya boro laalo no, kaari ay! Baa ay sinda taali, ay day s'ay boŋ tunandi. Kayna wasa ay se, masiiba day no ay goono ga di.
15var jeg skyldig, da ve mig, men var jeg uskyldig, skulde jeg dog ikke kunne løfte mitt hode, mett av skam og med min elendighet for øie;
16 Zama baa ay n'ay boŋ sambu, Ni day g'ay koli sanda muusu beeri cine. Ni ga ni gonitara cabe ay boŋ mo.
16og hevet det sig dog, så vilde du jage efter mig som en løve, og atter vise dig forunderlig mot mig;
17 Ni ga seedayaŋ tonton ay boŋ mo, Ni futa kaŋ ni gonda ay boŋ go ga tonton waati kulu, Marga ga marga boŋ no kaŋ yaŋ ga kand'ay gaa yanje.
17du vilde føre nye vidner mot mig og øke din harme mot mig, sende alltid nye hærflokker mot mig.
18 Yaadin gaa, ifo se no ni n'ay fattandi ka kaa gunde ra? Doŋ ay ma bu day, mo kulu ma si di ay.
18Hvorfor lot du mig utgå av mors liv? Jeg skulde ha opgitt ånden, og intet øie skulde ha sett mig;
19 Doŋ ay ciya sanda hay fo kaŋ i mana te. Doŋ i ma kond'ay za gunde hayyaŋo ka koy saaray.
19jeg skulde ha vært som om jeg aldri hadde vært til; fra mors liv skulde jeg ha vært båret til graven.
20 Ay jirbey, manti ikayna fooyaŋ no? Yaadin gaa binde, ni ma naŋ ka fay d'ay, Ya farhã kayna
20Er ikke mine dager få? - Han holde op! Han la mig være, så jeg kan bli litt glad,
21 za ay mana gana ka koy naŋ kaŋ ay si ye ka kaa koyne, Sanda ay ma koy kubay nda buuyaŋ biya laabo ra.
21før jeg går bort for ikke å vende tilbake, bort til mørkets og dødsskyggens land,
22 Kubay bi tik! laabo ra, kubay no gumo, Buuyaŋ biya laabo ra, Hay kulu go parkatak kaŋ sinda lordi, Naŋ kaŋ kaari ga hima kubay.»
22et land så mørkt som den sorteste natt, hvor dødsskygge og forvirring råder, og hvor lyset er som den sorteste natt!