1 Gallo neeya kaŋ waato a gonda boro nga me fo, Sohõ nga neeya ga goro faaji ra, boro kulu si. Nga kaŋ gonda beeray waato ndunnya dumey ra, Wayboro bonkooni no laabey ra, A ciya danga wayboro kaŋ kurnyo bu. A go ga doole goy te.
1Hvor ensom hun sitter, den folkerike stad! Hun er blitt som en enke; den store blandt folkene, fyrstinnen i landene er blitt til træl!
2 Hẽeni korno no a ga te cin haray, A mo mundey ga dooru a garbey gaa. A baakoy kulu ra sinda boro kaŋ ga kaa k'a kunfa. A corey kulu n'a amaana ŋwa. I ciya a se konnakoyaŋ.
2Sårt gråter hun om natten, og hennes tårer rinner på hennes kinn; hun har ingen trøster blandt alle sine elskere; alle hennes venner har vært troløse mot henne, de er blitt hennes fiender.
3 Yahuda koy yawtaray laabu fo, A di taabi nda tamtaray laalo. A go ga goro dumi cindey game ra, fulanzamay si. A kankamo ra a gaaraykoy kulu n'a to.
3I landflyktighet er Juda vandret, efter trengsel og megen møie; det bor iblandt folkene, har ikke funnet hvile; alle dets forfølgere har innhentet det på trange steder.
4 Sihiyona* koyyaŋ fondey gonda bu baray. Boro kulu siino ga koy batey kaŋ i daŋ din do koyne. Boro kulu si no mo ga gana a birni meyey kulu ra. A alfagey go ga duray, I n'a wandiyey taabandi. Nga bumbo din mo gonda bine saray kaŋ ga fottu.
4Veiene til Sion sørger fordi ingen kommer til festene; alle dets porter er øde, dets prester sukker, dets jomfruer er sorgfulle, og det selv er bitterlig bedrøvet.
5 A ibarey du a boŋ mayray, A konnakoy mo go ga goro baani. Zama Rabbi n'a taabandi a taali boobey sabbay se. A zanka kayney mo koy tamtaray ibarey jine.
5Dets motstandere er blitt dets herrer, dets fiender er trygge, for Herren har lagt sorg på det for dets mange overtredelsers skyld; dets små barn har fienden ført i fangenskap.
6 Sihiyona ize wayo darza kulu daray a se. A boro beerey ciya sanda jeeriyaŋ kaŋ jaŋ kuray nangu. I go gaaraykwa jine ga zuru, gaabi si.
6Fra Sions datter svant all hennes prakt; hennes fyrster blev lik hjorter som ikke finner beite, og de gikk der uten kraft for forfølgerens åsyn.
7 Urusalima* taabey d'a dira-ka-windiyaŋ jirbey ra, A fongu nga waato kaani maayaŋey kulu gaa. Waato kaŋ cine a borey kaŋ ibara kambe ra, gaako si no. Ibarey di a k'a hahaara a halaciyaŋo sabbay se.
7I sin elendighets og landflyktighets tid kommer Jerusalem i hu alle de herligheter som hun hadde fra fordums dager; da hennes folk falt for fiendens hånd, og hun ingen hjelper hadde, da så fiendene henne, de spottet over det hun hadde tapt.
8 Urusalima na zunubi te gumo, Woodin sabbay se no a ciya danga fanta hari cine. Borey kaŋ g'a bay waato, ngey no ciya a dondakoy, Zama i di a gaa-koono. Oho, a go ga duray ka bare ka ye banda.
8Storlig har Jerusalem syndet, derfor er hun blitt til en vederstyggelighet; alle de som æret henne, forakter henne, for de så hennes blusel; hun selv sukket og vendte sig bort.
9 A kazaamatara goono ga naagu a bankaarayey gaa. A mana fongu nga kokora gaa. A kaŋyaŋo ya dambara hari no, A sinda bine gaabandiko mo. A ne: «Ya Rabbi, m'ay taabo guna, Zama ay konnakwa na nga boŋ beerandi.»
9Hennes urenhet hang ved hennes kjortelfliker; hun tenkte ikke på hvad ende det vilde ta med henne; da sank hun på underlig vis, ingen trøstet henne. Herre, se min elendighet! Fienden gjør sig stor.
10 Ibara na nga kamba salle a kaani maayaŋ jiney kulu boŋ, A di dumi cindey go ga furo nangu hananta ra, Borey kaŋ ni lordi* ka ne i ma si furo ni marga ra.
10Fienden rakte sin hånd ut efter alle hennes kostelige ting; for hun så hedninger komme inn i hennes helligdom, de som du bød ikke skulde komme inn i din menighet.
11 A jama kulu goono ga duray, }waari no i goono ga ceeci. I jin ka ngey arzakey wi ka ŋwaari day ngey fundey baano se. Ya Rabbi, guna ka di, Zama ay bare ka ciya furku.
11Alt hennes folk sukker og søker efter brød; de gir sine kostelige ting bort for mat, for å opholde livet. Se, Herre, se hvor foraktet jeg er blitt!
12 Ya araŋ kulu kaŋ go ga bisa, araŋ baa fo, wala? Wa guna ka di hal ay bine sara wo kaŋ i te ay se din dumi go no, Wa guna mate kaŋ cine Rabbi n'ay gurzugandi nd'a a futay korna hane.
12Går det eder ikke til hjerte, alle I som går forbi på veien? Sku og se om det finnes en smerte lik den smerte som er voldt mig, den som Herren har bedrøvet mig med på sin brennende vredes dag!
13 A na danji taŋ a ma fun beene ka kaa ay biriyey ra, Danjo hin i gaabo mo. A na korfo hirrimi daaru ay cey diire se, A n'ay bare ka ye banda. A n'ay daŋ faaji ra, Hala zaari me-a-me ay go ga yangala.
13Fra det høie sendte han ild i mine ben og lot den råde; han spente ut garn for mine føtter, han støtte mig tilbake, han gjorde mig elendig, syk hele dagen.
14 A kamba no a n'ay taaley calo* haw d'a. I go ga care kubay ka kaaru ay jinda boŋ. A naŋ ay gaabo kulu ma gaze. Koy Beero naŋ ay ma furo kambe, Ay si hin ka naan ka tun.
14Mine overtredelser er knyttet sammen ved hans hånd til et åk; sammenslynget er de lagt på min nakke; han har brutt min kraft. Herren har gitt mig i hendene på dem som jeg ikke kan stå imot.
15 Koy Beero n'ay wane yaarukomey kulu taamu-taamu ay bindo ra. A na wongu margu ka gaaba nd'ay kaŋ g'ay wane sahãkooney halaci. Koy Beero na Yahuda ize wandiya taamu-taamu danga reyzin* hari kankamyaŋ nangu ra.
15Herren forkastet alle de kjemper som fantes hos mig, han kalte sammen en folkeskare mot mig for å knuse mine unge menn; Herren trådte vinpersen for jomfruen, Judas datter.
16 Woodin yaŋ kulu se no ay goono ga hẽ. Ay mwa, ay mwa goono ga mundi dooru! Zama kunfako kaŋ g'ay yaamar k'ay fundo yayandi mooru ay. Ay izey go ngey hinne, zama konnakwa te zaama.
16Over dette gråter jeg, mitt øie, mitt øie flyter bort i vann; for langt fra mig er trøsteren som kunde husvale min sjel; mine barn er ødelagt, for fienden fikk overhånd.
17 Sihiyona na nga kambey salle, Day kunfako si no a se. Rabbi no ka lordi ka ne Yakuba ibarey m'a windi. Urusalima ciya kazaamataray hari i game ra.
17Sion rekker ut sine hender, det har ingen trøster; Herren har kalt sammen mot Jakob hans fiender rundt omkring; Jerusalem er blitt til en vederstyggelighet blandt dem.
18 Rabbi ya adilitaraykoy no, zama ay murte a lordo* gaa. Ya araŋ ndunnya dumey kulu, ay g'araŋ ŋwaaray, Araŋ ma maa, k'ay bine sara guna. Ay arwasey da wandiyey, i kulu koy tamtaray ra.
18Herren er rettferdig, for jeg var gjenstridig mot hans bud. Hør, alle folk, og se min smerte! Mine jomfruer og mine unge menn er gått i fangenskap.
19 Ay n'ay baakoy ce, amma i n'ay halli. Ay alfagey d'ay boro beerey na ngey fundey taŋ ka bu gallo ra, waato kaŋ i goono ga ŋwaari ceeci i fundey baano se.
19Jeg ropte på mine elskere; de svek mig. Mine prester og mine eldste opgav ånden i byen da de søkte efter mat for å opholde livet.
20 Guna, ya Rabbi, zama ay go taabi ra. Ay bina goono ga dooru gumo. Ay bina goono ga manne ay ra. Zama ay na murteyaŋ te saray! Taray haray takuba go ga mursandi, Windo ra mo si hima kala buuyaŋ.
20Se, Herre, jeg er i trengsel! Det gjærer i mitt indre, mitt hjerte vender sig i mitt bryst; for jeg har vært gjenstridig; utenfor har sverdet gjort mig barnløs, innenfor er det som døden.
21 I maa baaru kaŋ ay goono ga bine jisi. Kunfako kulu si no ay se. Ay konnakoy kulu maa ay masiiba baaru, I farhã mo za kaŋ ni na woodin te ay se. Zaaro kaŋ ni fe din, ni ga kand'a, Ngey mo ga ciya ay cine.
21De hørte at jeg sukket, det var ingen som trøstet mig; alle mine fiender hørte om min ulykke, de gledet sig over at du har gjort det. Men du lar komme en dag som du har forkynt, og da skal de bli som jeg.
22 Naŋ i laalayaŋo kulu ma bangay ni jine. Ma te i se mo sanda mate kaŋ cine ni te ay se ay taaley kulu sabbay se. Zama ay durayyaŋey baa gumo, Ay bine-gaabo ban.
22La all deres ondskap komme for ditt åsyn, og gjør mot dem som du har gjort mot mig for alle mine overtredelsers skyld! For mine sukk er mange, og mitt hjerte er sykt.