¹ Ahasuwerus izo Dariyus, kaŋ fun Medancey ra, nga kaŋ i daŋ koytaray ra Kaldancey mayray boŋ, a jiiri sintina ra,

¹I Darejaves', Ahasveros' sons, första regeringsår -- hans som var av medisk släkt, men som hade blivit upphöjd till konung över kaldéernas rike --

² a mayra jiiri sintina ra no, ay Daniyel, tirey do ay faham da jiirey baayaŋ lasaabo, kaŋ Rabbi sanno ci din annabi* Irimiya se ka ne Urusalima zeeriyaŋo ga to jiiri wayye.

²i dennes första regeringsår kom jag, Daniel, att i skrifterna lägga märke till det antal år, som HERREN hade angivit för profeten Jeremia, när han sade att han ville låta sjuttio år gå till ända, medan Jerusalem låg öde.

³ Ay n'ay moyduma sinji mo Irikoy Koy Beero do haray, zama ay ma ceeci a gaa, da adduwa da ŋwaaray-ŋwaarayyaŋ da mehaw da bufu zaara hawyaŋ da boosu yaŋ a banda.

³Då vände jag mitt ansikte till Herren Gud med ivrig bön och åkallan, och fastade därvid i säck och aska.

⁴ Ay n'ay adduwa te Rabbi ay Irikoyo gaa, ay n'ay taaley ci mo. Ay ne: «Ya Irikoy, Irikoy beero kaŋ ga humburandi mo, nin kaŋ na alkawli sambu ka suuji haggoy borey kaŋ yaŋ na baakasinay cabe ni se, da ni lordey haggoykoy mo se.

⁴Jag bad till HERREN, min Gud, och bekände och sade: »Ack Herre, du store och fruktansvärde Gud, du som håller förbund och bevarar nåd mot dem som älska dig och hålla dina bud!

⁵ Iri na zunubi te, iri na taali te, iri na goy laalo te, iri murte mo, iri kamba, lordey haggoyyaŋ da ni farilley gaa.

⁵Vi hava syndat och gjort illa och varit ogudaktiga och avfälliga; vi hava vikit av ifrån dina bud och rätter.

⁶ Iri mana hanga jeeri ni tamey se mo, annabey kaŋ salaŋ ni maa ra iri bonkooney d'iri koy kayney d'iri kaayey da laabo talkey kulu se.

⁶Vi hava icke hörsammat dina tjänare profeterna, som talade i ditt namn till våra konungar, furstar och fader och till allt folket i landet.

⁷ Ya Irikoy, adilitaray wo ni wane no, amma iri wo kala haawi danga mate kaŋ a go hunkuna, mate kaŋ Yahuda borey da Urusalima gorokoy da Israyla kulu mo go no, ngey kaŋ yaŋ ga maan da ngey kaŋ yaŋ ga mooru laabey kulu ra, nangey kaŋ ra ni n'i gaaray, i taaley kaŋ i te ni se sabbay se.

⁷Du, Herre, är rättfärdig, men vi måste blygas, såsom vi ock nu göra, vi Juda man och Jerusalems invånare, ja, hela Israel, både de som bo nära och de som bo fjärran i alla andra länder dit du har fördrivit dem, därför att de voro otrogna mot dig.

⁸ Ya Koyo, haawi go iri nda iri bonkooney da iri koy kayney da iri kaayey gaa, zama iri na zunubi te ni se.

⁸Ja, Herre, vi med våra konungar, furstar och fäder måste blygas, därför att vi hava syndat mot dig.

⁹ Suuji, suuji nda yaafa, Koyo iri Irikoyo se no i go, baa kaŋ iri murte a gaa!

⁹Men hos Herren, vår Gud, är barmhärtighet och förlåtelse. Ty vi voro avfälliga från

¹⁰ Iri mana Rabbi iri Irikoyo sanno gana mo kaŋ ga naŋ iri ma diraw te a lordey ra kaŋ a daŋ iri jine, a tam annabey meyey ra.

¹⁰och hörde icke HERRENS, vår Guds, röst, så att vi vandrade efter hans lagar, dem som han förelade oss genom sina tjänare profeterna.

¹¹ Haciika Israyla kulu na ni asariya taamu-taamu, zama i fay da ni sanno ganayaŋ. Woodin sabbay se no i na laaliyaŋ gusam iri boŋ, zeyaŋo boŋ kaŋ go hantumante Irikoy tamo Musa asariya tira ra, zama iri na zunubi te a se.

¹¹Nej, hela Israel överträdde din lag och vek av, utan att höra din röst. Därför utgöt sig ock över oss den förbannelse som han hade svurit att sända, och som står skriven i Moses, Guds tjänares, lag; ty vi hade ju syndat mot honom.

¹² A sanney kaŋ a ci iri boŋ d'iri ciitikoy kaŋ yaŋ na ciitiyaŋ te boŋ, a n'i tabbatandi iri se, za kaŋ a kande masiiba beeri wo iri boŋ, zama beena cire i mana haŋ kaŋ i te Urusalima se dumi te ce fo.

¹²Han höll sina ord, vad han hade talat mot oss, och mot domarna som dömde oss; och han lät en så stor olycka komma över oss, att ingenstädes under himmelen något sådant har skett, som det som nu har skett i Jerusalem.

¹³ Danga mate kaŋ i hantum Musa asariya ra, masiiba woodin kulu kaŋ iri boŋ. Kulu nda yaadin iri mana Rabbi iri Irikoyo gomno ŋwaaray zama iri ma du ka bare ka fay da iri laala bo, iri ma faham da ni cimo.

¹³I enlighet med vad som står skrivet i Moses lag kom all denna olycka över oss, men ändå sökte vi icke att blidka HERREN, vår Gud, genom att omvända oss från våra missgärningar och akta på din sanning.

¹⁴ Woodin se no Rabbi na masiiba woodin batu, hal a kand'a iri boŋ, zama Rabbi iri Irikoyo ya adilitaraykoy no a goyey kulu kaŋ a goy ra. Iri mana a sanno gana mo.

¹⁴Därför vakade ock HERREN över att olyckan drabbade oss; ty HERREN, vår Gud, är rättfärdig i alla de gärningar som han gör, men hörde icke hans röst.

¹⁵ Sohõ binde, ya Koyo iri Irikoyo, nin kaŋ fun da ni borey Misira laabu nda kambe hinkoyo, ni du ni boŋ se maa danga hunkuna. Iri na zunubi te, iri na goy laalo goy.

¹⁵Och nu, Herre, vår Gud, du som förde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand, och så gjorde dig ett namn, som är detsamma än i dag! Vi hava syndat, vi hava varit ogudaktiga.

¹⁶ Ya Koyo, ni adilitara kulu boŋ, ay ga ni ŋwaaray, ma naŋ ni bine tunyaŋo da ni futa ma bare ka fay da ni kwaara Urusalima, ni tondi hananta. Zama iri zunubey d'iri kaayey laala sabbay se no, Urusalima nda ni borey ciya wowi hari borey kulu kaŋ go g'iri windi se.

¹⁶Men Herre, låt, för all din rättfärdighets skull, din vrede och förtörnelse vända sig ifrån din stad Jerusalem, ditt heliga berg; ty genom våra synder och genom våra faders missgärningar hava Jerusalem och ditt folk blivit till smälek för alla som bo omkring oss.

¹⁷ Sohõ binde, ya iri Irikoyo, ma hangan ka maa ay, ni taamo adduwa, d'ay ŋwaara se. Koy Beero sabbay se ma naŋ ni moyduma ma kaari ni nangu hananta boŋ, kaŋ ciya kurmu.

¹⁷Och hör nu, du vår Gud, din tjänares bön och åkallan, och låt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom, för Herrens skull.

¹⁸ Ya ay Irikoyo, ni hanga jeeri ka maa, ma ni moy fiti ka guna iri kaŋyaŋo, da kwaara kaŋ i ga ce da ni maa, zama iri mana iri ŋwaarayyaŋey gusam ni jine iri boŋ adilitara sabbay se bo, amma ni suuji beerey sabbay se no.

¹⁸Böj, min Gud, ditt öra härtill och hör; öppna dina ögon och se vilken förödelse som har övergått oss, och se till staden som är uppkallad efter ditt namn. Ty icke i förlitande på vad rättfärdigt vi hava gjort bönfalla vi inför dig, utan i förlitande på din stora barmhärtighet.

¹⁹ Ya ay Koyo, ma maa, ya ay Koyo, ma yaafa. Ya ay Koyo, ma saalay daŋ ka goy. Ya ay Irikoyo, ma si gay, ni bumbo sabbay se, zama i ga ni kwaara da ni borey ce da ni maa.»

¹⁹O Herre, hör, o Herre, förlåt; o Herre, akta härpå, och utför ditt verk utan att dröja -- för din egen skull, min Gud, ty din stad och ditt folk äro uppkallade efter ditt namn.»

²⁰ Saaya kaŋ ay go sanno ra, ay go ga adduwa, ay g'ay zunubo da ay borey Israyla zunubey ci, ay ga kande ay ŋwaarayyaŋey Rabbi ay Irikoyo jine, ay Irikoyo tondi hananta sabbay se.

²⁰Medan jag ännu så talade och bad och bekände min egen och mitt folk Israels synd och inför HERREN, min Gud, frambar min förbön för min Guds heliga berg --

²¹ Oho, za ay goono ga salaŋ adduwa ra, kala bora din, Jibraylu, kaŋ ay di bangandi sintina ra kaŋ i n'a daŋ a ma deesi nda waasi, a n'ay ham wiciri kambu sarga waate.

²¹medan jag alltså ännu så talade i min bön, kom Gabriel till mig i flygande hast, den man som jag förut hade sett i min syn; och det var vid tiden för aftonoffret.

²² A n'ay fahamandi mo, a salaŋ d'ay ka ne: «Ya Daniyel, sohõ ay kaa zama ay ma ni no bayray da fahamay.

²²Han undervisade mig och talade till mig och sade: »Daniel, jag har nu begivit mig hit för att lära dig förstånd.

²³ Za ni ŋwaarayyaŋ sintina gaa, lordo fatta. Sohõ mo ay kaa zama ay ma ci ni se, zama ni ya boro no kaŋ Irikoy ga ba gumo. Ma laakal binde da misa, ma bangando bay mo.

²³Redan när du begynte din bön, utgick befallning, och jag har kommit för att giva dig besked, ty du är högt benådad. Så giv nu akt på ordet, och akta på synen.

²⁴ I waadu ni borey da ni kwaara hananta se iyye hala sorro wayye, zama Irikoy ma asariya taamuyaŋ gaay, a ma naŋ zunubey ma ban, a ma sasabandiyaŋ te laala sabbay se, a ma furo nda adilitaray kaŋ ga duumi, a ma bangando nda annabitaray daabu k'i kawaatimandi, a ma nga kaŋ hanan da ikulu mo tuusu da ji.

²⁴Sjuttio veckor äro bestämda över ditt folk och över din heliga stad, innan en gräns sättes för överträdelsen och synderna få en ände och missgärningen varder försonad och en evig rättfärdighet framhavd, och innan syn och profetia beseglas och en höghelig helgedom bliver smord.

²⁵ Ma bay binde, ma faham mo kaŋ za lordo fattayaŋ waate kaŋ i ga ne i ma ye ka Urusalima cina, hala Koyo Almasihu waate, iyye-iyye hala sorro iyye ga te, da iyye-iyye hala sorro waydu cindi hinka mo. I ga ye k'a batama nda goota cina amma masiiba jirbey ra.

²⁵Så vet nu och förstå: Från den tid då ordet om att Jerusalem åter skulle byggas upp utgick, till dess en smord, en furste, kommer, skola sju veckor förgå; och under sextiotvå veckor skall det åter byggas upp med sina gator och sina vallgravar, om ock i tider av trångmål.

²⁶ Iyye waydu cindi hinka din banda mo, i ga Almasihu waasu, a si du nga wane. Koyo kaŋ ga kaa mo, a borey ga kwaara nda nangu hananta halaci. A bananta mo ga te da hari-yaa. Hala kokor banda mo i ga wongu te, i na kurmuyaŋ waadu mo.

²⁶Men efter de sextiotvå veckorna skall en som är smord förgöras, utan att någon efterföljer honom. Och staden och helgedomen skall en anryckande furstes folk förstöra; men själv skall denne få sin ände i störtfloden. Och intill änden skall strid vara; förödelse är oryggligt besluten.

²⁷ A ga sappe kaŋ ga beeri te nga nda boro boobo game ra iyye fo se. Iyya bindo ra mo a ga naŋ ham sargay da nooyaŋey ma ban. Kazaamataray kaŋ ga yandi boŋ mo no zeerikoy ga kaa. Hala bananta ra halaciyaŋ kaŋ i waadu mo ga kaŋ zeerikwa boŋ.»

²⁷Och han skall med många sluta ett starkt förbund för en vecka, och för en halv vecka skola genom honom slaktoffer och spisoffer vara avskaffade; och på styggelsens vinge skall förödaren komma. Detta skall fortgå, till dess att förstöring och oryggligt besluten straffdom utgjuter sig över förödaren.»