1 Israyla* izey kaŋ yaŋ koy Yakuba banda Misira maayey neeya, boro kulu nda nga almayaaley:
1Och dessa äro namnen på Israels söner, som kommo till Egypten; med Jakob kommo de, var och en med sitt hus:
2 Ruben da Simeyon da Lawi da Yahuda,
2Ruben, Simeon, Levi och Juda,
3 Isakar da Zabluna da Benyamin,
3Isaskar, Sebulon och Benjamin,
4 Dan da Naftali da Gad da Aser.
4Dan och Naftali, Gad och Aser.
5 Fundikooney kulu kaŋ fun Yakuba gaa, fundi wayye no, amma Yusufu wo jin i se ka goro Misira.
5Tillsammans utgjorde de som hade utgått från Jakobs länd sjuttio personer; men Josef var redan förut i Egypten.
6 Yusufu da nga nya izey d'i waddey kulu bu.
6Och Josef dog och alla hans bröder och hela det släktet.
7 Amma Israyla izey hay ka tonton da yulwa gumo, ka labu-care. I te gaabi gumo nda cimi, i na laabo toonandi mo.
7Men Israels barn voro fruktsamma och växte till och förökade sig och blevo övermåttan talrika, så att landet blev uppfyllt av dem.
8 A ciya mo, bonkooni taji fo furo Misira koytara ra kaŋ si Yusufu bay.
8Då uppstod en ny konung över Egypten, en som icke visste av Josef.
9 A ne nga borey se: «Wa guna, Israyla izey wo baa d'iri, i bisa iri gaabi mo.
9Och denne sade till sitt folk: »Se, Israels barns folk är oss för stort och mäktigt.
10 Wa kaa, iri ma goro nd'ey da carmay, i ma si tonton. A ma si ciya, da wongu tun, i ma ngey boŋ margu nd'iri ibarey, i ma wongu nd'iri, i ma tun ka fatta laabo ra koyne.»
10Välan, låt oss då gå klokt till väga med dem; eljest kunde de ännu mer föröka sig; och om ett krig komme på, kunde de förena sig med våra fiender och begynna krig mot oss och sedan draga bort ur landet.»
11 I binde na jine boroyaŋ daŋ i se, taabi goy wane yaŋ, kaŋ g'i kankam da tiŋay. Israyla izey na jisiri birniyaŋ cina Firawna* se, Piton da Ramses.
11Alltså satte man arbetsfogdar över dem och förtryckte dem med trälarbeten. Och de måste bygga åt Farao förrådsstäder, Pitom och Raamses.
12 Amma kayna kulu kaŋ i goono ga te i se, kulu i go ga baa day no ka tonton koyne. Misirancey binde go ga joote Israyla izey sabbay se.
12Men ju mer man förtryckte dem, dess mer förökade de sig, och dess mer utbredde de sig, så att man begynte gruva sig för Israels barn.
13 Kala Misirancey na Israyla izey daŋ tamtaray ra kaŋ ga taabandi.
13Därför pålade egyptierna Israels barn ytterligare tvångsarbeten
14 I n'i baafuna sara i se da taabi mayray. I n'i daŋ laabu diibiyaŋ da fareeje karyaŋ da fari goy kulu dumi. Danga goyey kulu, nangu kaŋ i n'i daŋ kulu, i g'i daŋ no da tamtaray futo.
14och förbittrade deras liv med hårt arbete på murbruk och tegel och med alla slags arbeten på marken korteligen, med tvångsarbeten av alla slag, som de läto dem utföra
15 Misira bonkoono salaŋ Ibraniyancey fuuma dumbuko wayboro hinka din se, afa maa Sifra, afa maa Puwa.
15Och konungen i Egypten talade till de hebreiska kvinnor -- den ena hette Sifra, den andra Pua -- som hjälpte barnaföderskorna,
16 A ne: «Waati kaŋ araŋ ga hayyaŋ saajaw goy te Ibraniyancey wandey se, d'araŋ di i sombu, da alboro no, kulu araŋ m'a wi, amma da wayboro no, araŋ m'a naŋ.»
16han sade: »När I förlösen de hebreiska kvinnorna, så sen efter, då de föda: om det är ett gossebarn, så döden det; är det ett flickebarn, så må det leva.»
17 Amma wayborey din wo ga humburu Irikoy. I mana haŋ kaŋ Misira bonkoono ci din te, amma i fay da alborayzey da fundi.
17Men hjälpkvinnorna fruktade Gud och gjorde icke såsom konungen i Egypten hade sagt till dem, utan läto barnen leva.
18 Misira bonkoono binde na wayborey din ce ka ne i se: «Ifo se no araŋ na woone te, araŋ na alborayzey naŋ da fundi?»
18Då kallade konungen i Egypten hjälpkvinnorna till sig och sade till dem: »Varför gören I så och låten barnen leva?»
19 Wayborey din mo ne Firawna se: «Zama Ibraniyancey wayborey, manti danga Misirancey wayborey cine yaŋ no, zama i ga waasu no. I ga hay za fuuma dumbukwa mana to i do.»
19Hjälpkvinnorna svarade Farao: »De hebreiska kvinnorna äro icke såsom de egyptiska. De äro kraftigare; förrän hjälpkvinnan kommer till dem, hava de fött.»
20 Irikoy boriyandi mo wayborey din gaa, hala borey soobay ka baa koyne. I te gaabi gumo.
20Och Gud lät det gå väl för hjälpkvinnorna; och folket förökade sig och blev mycket talrikt.
21 A ciya mo, za kaŋ wayborey din ga humburu Irikoy, kal a n'i no banda.
21Eftersom hjälpkvinnorna fruktade Gud, lät han deras hus förkovras.
22 Firawna mo na sanno gaabandi borey kulu se ka ne: «Alborayze kulu kaŋ i hay, kal araŋ m'a catu isa ra, amma wayborey kulu, araŋ m'i naŋ.»
22Då bjöd Farao allt sitt folk och sade: »Alla nyfödda gossebarn- skolen I kasta i Nilfloden, men all flickebarn mån I låta leva.»