¹ Waati din gaa no ay guna. A go, batama kaŋ go ciiti malaykey boŋ do din ra, i na hay fo bangandi i boŋ, danga hiiri kaŋ ga nyaale tondi no, a himando ga hima sanda koytaray karga cine.

¹Och jag fick se att på fästet, som vilade på kerubernas huvuden, fanns något som tycktes vara av safirsten, något som till utseendet liknade en tron; detta syntes ovanpå dem.

² Kala Rabbi salaŋ bora kaŋ gonda lin bankaara nga gaa din se, ka ne: Ma furo kanjey kaŋ goono ga bar-bare yaŋ din game ra malaykey cire. Ma ni kambe hinka kulu toonandi nda danj'izeyaŋ noodin malaykey game ra k'i say-say gallo boŋ. Ay goono ga guna, kal ay di a furo.

²Och han sade till mannen som var klädd i linnekläderna, han sade: »Gå in mellan rundlarna, in under keruben, och tag dina händer fulla med eldsglöd från platsen mellan keruberna, och strö ut dem över staden.» Och jag såg honom gå.

³ Malaykey binde goono ga kay noodin fuwo kambe ŋwaaro gaa haray waato kaŋ cine bora furo, buro mo na windo ra haray batama toonandi.

³Och keruberna stodo till höger om huset, när mannen gick ditin, och molnet uppfyllde den inre förgården.

⁴ Gaa no Rabbi darza kaaru ka fun malayka boŋ ka kay fuwo me kutijo boŋ. Fuwo to da buro, batama mo to da Rabbi darza nyaaleyaŋo.

⁴Men HERRENS härlighet höjde sig upp från keruben och flyttade sig till husets tröskel; och huset uppfylldes då av molnet, och förgården blev full av glansen från HERRENS härlighet.

⁵ I maa malaykey fatey yooje hala windo taray batama ra, danga day Irikoy Hina-Kulu-Koyo jinde no, waati kaŋ a goono ga salaŋ.

⁵Och dånet av kerubernas vingar hördes ända till den yttre förgården, likt Gud den Allsmäktiges röst, då han talar.

⁶ A ciya mo, waato kaŋ a na bora kaŋ gonda lin bankaara din lordi ka ne: Ma danji sambu kanjey din kaŋ ga bar-bare yaŋ game ra, noodin ciiti malaykey game ra, kal a furo ka kay kanje fo jarga.

⁶Och när han nu bjöd mannen som var klädd i linnekläderna och sade: »Tag eld från platsen mellan rundlarna, inne mellan keruberna», då gick denne ditin och ställde sig bredvid ett av hjulen.

⁷ Ciiti malayka fo mo na nga kambe salle malaykey game ra, hala danjo kaŋ go malaykey game ra din ra, a kaa a gaa ka daŋ bora kaŋ gonda lin bankaara din kambe ra. Nga mo n'a sambu ka fatta.

⁷Då räckte keruben där ut sin hand, mellan de andra keruberna, till elden som brann mellan keruberna, och tog därav och lade i händerna på honom som var klädd i linnekläderna; och denne tog det och gick så ut.

⁸ Ciiti malaykey go mo da boro kambe himandiyaŋ ngey fatey cire.

⁸Och under vingarna på keruberna så syntes något som var bildat såsom en människohand.

⁹ Ay guna mo, a go, kanje taaca din kaŋ go ciiti malaykey tanjay, sanda kanje fo malayka fo se, kanje fo mo koyne malayka fo se, kanjey himando mo si hima kala hiiri tondi kaŋ ga nyaale.

⁹Och jag fick se fyra hjul stå invid keruberna ett hjul invid var kerub och det såg ut som om hjulen voro av något som liknade krysolitsten.

¹⁰ I himandi mo, ngey itaaca din kulu, himandi folloŋ no, danga kanje fo go kanje fo bindi ra.

¹⁰De sågo alla fyra likadana ut, och ett hjul tycktes vara insatt i ett annat.

¹¹ Da malaykey ga koy, i kambu taaca ga koy jina tak-tak, diraw ra mo i si bare, amma nango kaŋ moyduma miila, noodin no i ga gana. I go ga dira, i si bare.

¹¹När de skulle gå, kunde de gå åt alla fyra sidorna, de behövde icke vända sig, när de gingo. Ty åt det håll dit den främste begav sig gingo de andra efter, utan att de behövde vända sig, när de gingo.

¹² I gaahamey kulu binde, i banda daarey, d'i kambey, d'i fatey, ngey da kanjey, i go toonanteyaŋ da mo ga windi, malayka taaca din kanjey nooya.

¹²Och hela deras kropp, deras rygg, deras händer och deras vingar, så ock hjulen, voro fulla med ögon runt omkring; de fyra hade nämligen var sitt hjul.

¹³ Kanjey din binde, ay maa i ne i se barkoyaŋ.

¹³Och jag hörde att hjulen kallades »rundlar».

¹⁴ Malayka fo kulu gonda moyduma taaci. Moyduma sintina, ciiti malayka moyduma no, moyduma hinkanta, boro moyduma no, moyduma hinzanta, muusu beeri moyduma no, moyduma taacanta mo zeeban moyduma no.

¹⁴Och var och en hade fyra ansikten; det första ansiktet var en kerubs, det andra en människas, det tredje ett lejons, det fjärde en örns.

¹⁵ Ciiti malaykey binde ziji, fundikooney kaŋ ay di Kebar isa me gaa din nooya.

¹⁵Och keruberna höjde sig upp; de var samma väsenden som jag hade sett vid strömmen Kebar.

¹⁶ Da malaykey ga koy, kanjey mo ga koy i banda care banda. Da malaykey ga ngey fatey sambu zama ngey ma tun ganda, kanjey mo si bare, i go i tanjay care banda.

¹⁶Och när keruberna gingo, gingo ock hjulen invid dem; och när keruberna lyfte sina vingar för att höja sig över jorden, skilde sig hjulen icke ifrån dem.

¹⁷ Da woone yaŋ kay, yaadin no yongo waney mo. Da woone yaŋ tun, yongo waney mo ga tun no i banda, zama fundikooney biya no go kanjey ra.

¹⁷När de stodo stilla, stodo ock dessa stilla, och när de höjde sig, höjde sig ock dessa med dem, ty väsendenas ande var i dem.

¹⁸ Rabbi darza mo fatta fuwo me kutijo boŋ ka kay malaykey boŋ do.

¹⁸Och HERRENS härlighet flyttade I sig bort ifrån husets tröskel och stannade över keruberna.

¹⁹ Malaykey mo na ngey fatey sambu ka tun ganda ka deesi. Ay go ga di ey waato kaŋ i dira, kanjey mo go i tanjay. I kay Rabbi windo wayna funay meyo gaa, Israyla Irikoyo darza go i boŋ do beene.

¹⁹Då såg jag huru keruberna lyfte sina vingar och höjde sig från jorden, när de begåvo sig bort, och hjulen jämte dem; och de stannade vid ingången till östra porten på HERRENS hus, och Israels Guds härlighet vilade ovanpå dem.

²⁰ Fundikooney kaŋ ay di Israyla Irikoyo cire Kebar isa me gaa nooya, ay du ka bay mo kaŋ ciiti malaykayaŋ no.

²⁰Det var samma väsenden som jag: hade sett under Israels Gud vid strömmen Kebar, och jag märkte att det var keruber.

²¹ I afo kulu gonda moyduma taaci nda fata taaci, hay fo kaŋ ga hima boro kambe mo go no i fatey cire.

²¹Var och en hade fyra ansikten och fyra vingar, och under deras vingar var något som liknade människohänder.

²² I moydumey himandi sanni mo: moydumey kaŋ ay di Kebar isa me gaa, i himandey d'i bumbey mo, ngey nooya. I afo kulu koy jina soosay.

²²Och deras ansikten voro likadana som de ansikten jag hade sett vid strömmen Kebar, så sågo de ut, och sådana voro de. Och de gingo alla rakt fram.