1 Rabbi sanno ye ka kaa ay do koyne ka ne:
1Och HERRENS ord kom till mig; han sade;
2 Boro izo, ni goono ga goro murtantey bindi ra. I gonda moyaŋ kaŋ ga di, amma i si di. I gonda hangayaŋ kaŋ ga maa, amma i si maa, zama dumi kaŋ ga murte no.
2»Du människobarn, du bor mitt i det gensträviga släktet, bland människor som hava ögon att se med, men dock icke se, och öron att höra med, men dock icke höra, eftersom de äro ett så gensträvigt släkte.
3 Woodin se binde, ya nin boro izo, kala ni ma tamtaray koyyaŋ jinay soola. Ni ma gana ka dira zaari sance, i go ga di, sanda tamtaray koyyaŋ diraw. Ni ga gana ni nango ra ka ye nangu fo waani, i go ga di. Hambara i ga te laakal ka faham, baa kaŋ day dumi kaŋ ga murte no.
3Så red nu till åt dig, du människobarn, vad man behöver, när man skall gå i landsflykt. Och vandra i deras åsyn åstad på ljusa dagen, ja, vandra i deras åsyn åstad från det ställe där du nu bor bort till en annan ort -- om de till äventyrs ville akta därpå, då de nu äro ett så gensträvigt släkte.
4 Ni ga ni jinayey kaa taray zaari, i go ga di, tamtaray koyyaŋ jinayey nooya. Ni bumbo mo ma fatta wiciri kambu, i go ga di, sanda boroyaŋ kaŋ goono ga dira ka koy tamtaray goray cine.
4För ut ditt bohag, på ljusa dagen och i deras åsyn, såsom skulle du gå i landsflykt, och vandra så i deras åsyn själv åstad på aftonen, såsom landsflyktiga pläga.
5 Ma guusu fansi birni cinaro gaa k'a fun, i go ga di. Ma jinayyaŋ sambu ka furo nd'ey noodin funa ra ka bisa, i go ga di.
5Gör dig i deras åsyn en öppning i väggen, och för bohaget ut genom den.
6 Kala ni ma jarawo sambu ni jasa gaa ka fatta nd'a waati kaŋ kuba furo. Ni ma ni moyduma daabu mo, zama ni ma si di ganda laabo, zama ay na ni ciya alaama Israyla dumo se.
6Lyft det sedan i deras åsyn upp på axeln och för bort det, när det har blivit alldeles mörkt; och betäck ditt ansikte, så att du icke ser landet. Ty jag gör dig till ett tecken för Israels hus.»
7 Ay binde te mate kaŋ i n'ay lordi nd'a din. Ay n'ay jinayey fattandi zaari, danga tamtaray boro gana-ka-dira yaŋ jinayey nooya. Wiciri kambo mo ay na guusu fansi birni cinaro gaa k'a fun d'ay kamba. Ay fatta noodin kuba ra, ay na jinayey sambu jase gaa, i go ga di.
7Och jag gjorde såsom han bjöd mig; på ljusa dagen förde jag ut mitt bohag, såsom skulle jag gå i landsflykt. Sedan, om aftonen, gjorde jag mig med handen en öppning i väggen, och när det hade blivit alldeles mörkt, förde jag det ut genom den och bar det så på axeln, i deras åsyn.
8 Susuba ra Rabbi sanno kaa ay do ka ne:
8Och HERRENS ord kom till mig den följande morgonen; han sade:
9 Boro izo, Israyla dumo kaŋ ga ti murteyaŋ dumo wo, manti i na ni hã ka ne: «Ifo no ni goono ga te?»
9Du människobarn, säkert har Israels hus, det gensträviga släktet, frågat dig: »Vad är det du gör?»
10 Ni binde, kala ni ma ne i se: Yaa no Rabbi, Koy Beero ci: Misa din, a lamba Urusalima bonkoono gaa, da Israyla dumo kulu kaŋ go a ra mo gaa.
10Så svara dem nu: Så säger Herren, HERREN: Denna utsaga gäller fursten i Jerusalem och alla dem av Israels hus, som äro därinne.
11 Ma ne i se kaŋ nin no ga ti alaama i se. Mate kaŋ cine ni te din, yaadin cine no ga te i gaa. I ma fay da ngey kwaara ka koy tamtaray ra.
11Säg: Jag är ett tecken för eder; såsom jag har gjort, så skall det gå dem: de skola vandra bort i landsflykt och fångenskap.
12 Bonkoono kaŋ go i game ra din mo ga nga jinayey sambu nga jasa gaa kubay ra ka fatta. I ga fune kaa cinaro gaa, i ga jinayey ku ka fatta noodin funa gaa. A ga nga moyduma daabu zama nga ma si di ganda laabo da nga moy.
12Och fursten som de hava ibland sig skall lyfta upp sin börda på axeln, när det har blivit alldeles mörkt, och skall så draga ut. Man skall göra en öppning i väggen, så att han genom den kan bära ut sin börda; och han skall betäcka sitt ansikte, så att han icke ser landet med sitt öga.
13 Ay g'ay wufa sillo gusam a boŋ, ay hirrimo ra no i g'a di. Ay ga kand'a Babila, Kaldancey laabu. Kulu nda yaadin a si di a, baa kaŋ day noodin no a ga bu.
13Och jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall bliva fångad i min snara; och jag skall föra honom till Babel i kaldéernas land, som han dock icke skall se; och där skall han dö.
14 Borey kulu kaŋ go a banda a gaakasinay sabbay se, d'a marga kulu, ay g'i say kuray kulu hawey gaa, ay ga takuba foobu mo k'i gaaray.
14Och alla som äro omkring honom, till hans hjälp, och alla hans härskaror skall jag förströ åt alla väderstreck, och mitt svärd skall jag draga ut efter dem.
15 Waati kaŋ ay n'i say dumi cindey da ndunnya laabey ra, waati din no i ga bay kaŋ ay no ga ti Rabbi.
15Och de skola förnimma att jag är HERREN, när jag förskingrar dem bland folken och förströr dem i länderna.
16 Amma ay ga jama kayna naŋ i ra, kaŋ takuba da haray da balaaw si ŋwa, zama i ma du ka ngey fanta harey kulu ci dumi cindey game ra, naŋ kaŋ i ga koy. I ma bay mo kaŋ ay no ga ti Rabbi.
16Men några få av dem skall jag låta bliva kvar efter svärd, hungersnöd och pest, för att de bland de folk till vilka de komma skola kunna förtälja om alla sina styggelser; och de skola förnimma att jag är HERREN.
17 Rabbi sanno ye ka kaa ay do koyne ka ne:
17Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
18 Boro izo, ma ni buuro ŋwa da jijiriyaŋ, ma ni haro haŋ da gasiyaŋ da karhã.
18Du människobarn, ät nu ditt bröd med bävan, och drick ditt vatten darrande och med oro.
19 Ma ne laabo borey se: Yaa no Rabbi, Koy Beero ci Urusalima gorokoy da Israyla laabo boŋ: I ga ngey buurey ŋwa karhã ra, i ga ngey harey haŋ boŋ-haway ra, zama laabo ga faaji ka fay da hay kulu kaŋ go a ra, a ra gorokoy care toonya sabbay se.
19Och säg till folket i landet: Så säger Herren, HERREN om Jerusalems invånare i Israels land: De skola äta sitt bröd med oro och dricka sitt vatten med förfäran; så skall landet bliva ödelagt och plundrat på allt vad däri är, för den orätts skull som alla dess inbyggare hava övat.
20 Galley kaŋ gonda boro ga ciya kurmu yaŋ, laabo mo ga ciya koonu nda kurmu. Araŋ ga bay mo kaŋ ay no ga ti Rabbi.
20Och de städer som nu äro bebodda skola komma att ligga öde, och landet skall bliva en ödemark; och I skolen förnimma att jag är HERREN.
21 Rabbi sanno kaa ay do koyne ka ne:
21Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
22 Boro izo, ifo no ga ti yaasay woone kaŋ araŋ goono ga te Israyla laabo ra, kaŋ araŋ goono ga ne: «Jirbey gay, bangandi kulu mo mana kubay»?
22Du människobarn, vad är det för ett ordspråk I haven i Israels land, när I sägen: »Tiden går, och av alla profetsynerna bliver intet»?
23 Ni binde ma ci i se: Yaa no Rabbi, Koy Beero ci: Ay ga naŋ yaasay woodin ma bu, kaŋ i si ye ka goy da yaasay woodin koyne Israyla ra. Amma ma ne i se: Jirbey maan kaŋ i ga di bangandey kulu kubayyaŋ.
23Säg nu till dem: Så säger Herren, HERREN: Jag skall göra slut på det ordspråket, så att man icke mer skall bruka det i Israel. Tala i stället så till dem: »Tiden kommer snart, med alla profetsynernas fullbordan.»
24 Zama i si ye ka di bangandi yaamo, wala me-kaanay gunayaŋ Israyla ra koyne.
24Ty inga falska profetsyner och inga lögnaktiga spådomar skola mer finnas i Israels hus;
25 Zama ay no ga ti Rabbi. Ay ga salaŋ, sanno kaŋ ay ci mo ga te, a si ye ka gay koyne mo. Zama araŋ jirbey ra no ay ga salaŋ, ya nin, dumo kaŋ ga murte, ay g'a toonandi mo. Yaadin no Rabbi, Koy Beero ci.
25nej, jag, HERREN, skall tala det ord som jag vill tala, och det skall fullbordas, utan att länge fördröjas. Ja, du gensträviga släkte, i edra dagar skall jag tala ett ord och skall ock fullborda det, säger Herren, HERREN.
26 Rabbi sanno ye ka kaa ay do koyne ka ne:
26Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
27 Boro izo, a go, Israyla dumo goono ga ne: «Bangando kaŋ a goono ga di din, jiirey kaŋ go jina gumo sanni no. I si maan, day i ga mooru jina. Zamaney kaŋ yaŋ ga mooru annabitaray no a goono ga te.»
27Du människobarn, se, Israels hus säger: »Den syn som han skådar gäller dagar som icke komma så snart; han profeterar om tider som ännu äro långt borta.»
28 Ni binde ma ne i se: «Yaa no Rabbi ci: I si ye k'ay sanney baa afolloŋ gaay a ma summu, amma sanni kaŋ ay ci, a ga to no. Yaadin no Rabbi, Koy Beero ci.»
28Säg därför till dem: Så säger Herren, HERREN: Intet av vad jag har talat skall längre fördröjas; vad jag talar, det skall ske, säger Herren, HERREN.