¹ Rabbi sanno kaa ay do koyne ka ne:

¹Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

² Boro izo, ma salaŋ ni borey se ka ne: Hala day ay na takuba candi ka kande laabu fo gaa, laabo din borey mo ga boro fo suuban ngey game ra, i ga bora din daŋ a ma ciya ngey se batuko.

²Du människobarn, tala till dina landsmän och säg till dem: Om jag vill låta svärdet komma över ett land, och folket i landet har utsett bland sig en man som det har gjort till sin väktare,

³ Nga mo, d'a di takuba goono ga ba ka kaa laabo din gaa, a ma hilli kar ka borey kaa baaru.

³och denne ser svärdet komma över landet och stöter i basunen och varnar folket,

⁴ To, boro kulu kaŋ maa hillo hẽeno, a na saalay kaa mo, da takuba kaa ka bora din ŋwa, kal a kuri alhakko ma goro nga bumbo din boŋ.

⁴men den som får höra basunljudet ända icke låter varna sig, och svärdet sedan kommer och tager honom bort, då kommer hans blod över hans eget huvud.

⁵ Zama a maa hillo hẽeno, a na saalay kaa ka muray. A kuro alhakko go a boŋ, zama nd'a na bayrandiyaŋo saal, doŋ a ga du ka yana nda nga fundo.

⁵Ty han hörde ju basunljudet, men lät icke varna sig; därför kommer hans blod över honom själv. Om han hade låtit varna sig, så hade han räddat sitt liv. --

⁶ Amma hala day batukwa di takuba goono ga kaa, a mana hilli kar mo, jama mo mana du baaru, kala takuba kaa ka boro fo ŋwa i ra -- boro woodin, a taalo ra no i n'a wi, amma ay g'a kuro alhakko ceeci batukwa gaa.

⁶Men om väktaren ser svärdet komma och icke stöter i basunen och folket så icke bliver varnat, och svärdet sedan kommer och tager bort någon bland dem, då bliver visserligen denne borttagen genom sin egen missgärning, men hans blod skall jag utkräva av väktarens hand.

⁷ Yaadin cine no ni go, nin, boro izo: ay na ni daŋ ma ciya batuko Israyla dumo se. Woodin sabbay se no, ni ma maa sanni kaŋ ay meyo ga ci ka kaseeti i gaa ay se.

⁷Dig, du människobarn, har jag satt till en väktare för Israels hus, för att du å mina vägnar skall varna dem, när du hör ett ord från min mun.

⁸ D'ay ne boro laalo se: Ya nin boro laalo, daahir no ni ga bu -- ni mo, ni mana salaŋ zama ni ma boro laala din kaseeti hala a ma nga fonda naŋ, to, boro laala din ga bu nga taalo ra. Amma ay g'a kuro alhakko hã ni gaa.

⁸Om jag säger till den ogudaktige: »Du ogudaktige, du måste dö», och du då icke säger något till att varna den ogudaktige för hans väg, så skall väl den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand.

⁹ Amma, hala day ni na boro laala kaseeti zama a ma fay da nga fonda, nga mo, a mana bare ka nga fonda naŋ, kulu a ga bu nga taalo ra, amma nin wo, ni na ni fundo kaa kambe.

⁹Men om du varnar den ogudaktige för hans väg, på det att han må vända om ifrån den, och han likväl icke vänder om ifrån sin väg, då skall visserligen han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat din själ.

¹⁰ Ni mo, boro izo, ni ma ne Israyla dumo se: Araŋ wo ne: «Iri taaley da iri zunubey go iri boŋ. Iri go ga ban mo i sabbay se. Mate no iri ga te ka faaba nd'a binde?»

¹⁰Och du, människobarn, säg till Israels hus: I sägen så: »Våra överträdelser och synder tynga på oss och vi försmäkta genom dem. Huru kunna vi då bliva vid liv?»

¹¹ Kala ni ma ne i se: Yaa no Rabbi, Koy Beero ci: Ay ze d'ay fundo, ay sinda kaani maayaŋ fo boro laalo buuyaŋ se. Dambe day ilaala din ma bare ka fay da nga fonda, hal a ma funa. Wa bare, wa bare fa! ka fay d'araŋ fondo laaley! Ya Israyla dumo, ifo se no araŋ ga ba araŋ ma bu?

¹¹Men svara dem: Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, jag har ingen lust till den ogudaktiges död, utan fastmer därtill att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Så vänden då om, ja, vänden om från edra onda vägar; ty icke viljen I väl dö, I av Israels hus?

¹² Ni mo, boro izo, ma ne ni borey se: Adilante adilitara s'a faaba han kaŋ hane a na taali te bo. Laalakoy mo, a laala s'a zeeri han kaŋ hane a bare ka fay da nga goy laaley. Adilante mo si hin ka funa nga adilitara sabbay se han kaŋ hane a na zunubi te.

¹²Men du, människobarn, säg till dina landsmän: Den rättfärdiges rättfärdighet skall icke rädda honom, när han begår överträdelser; och den ogudaktige skall icke komma på fall genom sin ogudaktighet, när han vänder om från sin ogudaktighet, lika litet som den rättfärdige skall kunna leva genom sin rättfärdighet, när han syndar.

¹³ D'ay ne adilante se kaŋ daahir a ga funa, da nga mo de nga boŋ adilitara gaa hal a na taali te mo, i si fongu a adilitaray goyey kulu kaŋ a te gaa, amma a taalo kaŋ a te din se no a ga bu.

¹³Om jag säger till den rättfärdige att han skall få leva, och han sedan i förlitande på sin rättfärdighet gör vad orätt är, så skall intet ihågkommas av all hans rättfärdighet, utan genom det orätta som han gör skall han dö.

¹⁴ Hala hõ mo koyne, d'ay ne boro laalo se kaŋ daahir a ga bu -- nga mo, d'a bare ka fay da nga zunubo, a na haŋ kaŋ ga saba da haŋ kaŋ ga halal te mo,

¹⁴Och om jag säger till den ogudaktige: »Du måste dö», och han sedan vänder om från sin synd och övar rätt och rättfärdighet,

¹⁵ sanda nga din, ilaala, d'a na tolme yeti nga koyo se, a na haŋ kaŋ nga kom mo yeti koyne, a na hin sanney kaŋ ga kande fundi gana, a mana zunubi fo te -- daahir a ga funa no, a si bu bo.

¹⁵så att han, den ogudaktige, give tillbaka den pant han har fått och ersätter vad han har rövat och vandrar efter livets stadgar, så att han icke gör vad orätt är, då skall han förvisso leva och icke dö.

¹⁶ A zunubey kaŋ a te din, i si baa afolloŋ gaay a boŋ koyne, za kaŋ a na haŋ kaŋ ga saba nda haŋ kaŋ ga halal te. Daahir no a ga funa.

¹⁶Ingen av de synder han har begått skall då tillräknas honom; han har övat rätt och rättfärdighet, därför skall han förvisso få leva. --

¹⁷ Kulu nda yaadin, ni borey goono ga ne: «Koy Beero fonda no si saba,» amma ngey din, i fondey day no si saba.

¹⁷Men nu säga dina landsmän: »Herrens väg är icke alltid densamma», då det fastmer är deras egen väg som icke alltid är densamma.

¹⁸ Da adilante bare ka fay da nga adilitara, a na zunubi te mo, a ga bu woodin sabbay se.

¹⁸Om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör vad orätt är, så måste han just därför dö.

¹⁹ Wala mo, da boro laalo no ka bare ka fay da nga laalayaŋo, a go mo, a ga haŋ kaŋ ga saba nda haŋ kaŋ ga halal te, woodin sabbay se no nga mo ga funa.

¹⁹Men om den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och övar rätt och rättfärdighet, då skall han just därför få leva.

²⁰ Amma araŋ ne: «Koy Beero fonda no si saba.» Ya araŋ Israyla dumo, araŋ afo kulu, bora fonda boŋ no ay ga ciiti a se.

²⁰Och ändå sägen I: »Herrens väg är icke alltid densamma.» Jo, jag skall döma var och en av eder efter hans vägar, I av Israels hus.

²¹ Iri tamtara jiiri way cindi hinkanta, a handu wayanta, jirbi guwanta hane, kala boro fo kaŋ du ka yana Urusalima ra kaa ay do ka ne: «I na gallo ŋwa!»

²¹I det tolfte året sedan vi hade blivit bortförda i fångenskap, på femte dagen i tionde månaden, kom en flykting ifrån Jerusalem till mig med budskapet: »Staden är intagen.»

²² Hala bora kaŋ du ka yana din ga kaa, wiciri kambo, kulu Rabbi kamba go ay boŋ. A n'ay meyo fiti mo, hala waati kaŋ cine bora din kaa susuba ra, ay meyo go feerante, kaŋ ay mana ye ka dangay koyne.

²²Nu hade på aftonen före flyktingens ankomst HERRENS hand kommit över mig; men på morgonen öppnade han åter min mun, just före mannens ankomst, så att jag, då nu min mun blev öppnad, upphörde att vara stum.

²³ Alwaato din ra Rabbi sanno kaa ay do ka ne:

²³Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

²⁴ Boro izo, ngey kaŋ goono ga goro nangu kurmey wo ra Israyla laabo ra, i goono ga ne: «Ibrahim ya boro folloŋ no, a na laabo kulu tubu mo. Amma iri wo, iri ga baa gumo. Rabbi na iri no laabo, iri tubu hari no.»

²⁴Du människobarn, de som bo ibland ruinerna där borta i Israels land säga »Abraham var en ensam man, och han fick dock landet till besittning. Vi äro många, oss måste väl landet då vara givet till besittning!»

²⁵ Ni binde ma ne i se: Yaa no Rabbi, Koy Beero ci: Araŋ ga ham ŋwa nda nga kuro, araŋ goono g'araŋ toorey guna ka kuri mun. Yaadin gaa, araŋ ga laabo ŋwa no, wala?

²⁵Säg därför till dem: Så säger Herren, HERREN: I äten kött med blodet i, I upplyften edra ögon till edra eländiga avgudar, och I utgjuten blod; och likväl skullen I få hava landet till besittning!

²⁶ Araŋ kaŋ goono ga naanay araŋ takubey gaa, ya araŋ fanta hari teekoy, araŋ kulu kaŋ g'araŋ gorokasin wande sara, araŋ no ga laabo ŋwa, wala?

²⁶I trotsen på edra svärd, I bedriven vad styggeligt är, I skänden varandras hustrur; och likväl skullen I få hava landet till besittning!

²⁷ Haŋ kaŋ ni ga ci i se neeya: Rabbi, Koy Beero ne: Ay ze d'ay fundo, haciika baa borey kaŋ go nangu kurmey din ra, ngey mo takuba g'i zeeri. Borey kaŋ go saajo batama ra mo, ay g'i nooyandi ganji hamey se i m'i ŋwa ka ban. Borey kaŋ go wongu fuwey da tondi guusey ra, ngey mo balaaw g'i wi.

²⁷Nej; så skall du säga till dem: Så säger Herren, HERREN: Så sant jag lever, de som bo där bland ruinerna skola falla för svärd; och dem som bo på landsbygden skall jag giva till mat åt de vilda djuren, och de som bo i bergfästen eller i grottor skola dö genom pest.

²⁸ Ay ga laabo ciya kurmu koonu mo. A hino boŋbeera ga ban. Israyla tondi kuukey mo ga ciya kurmu, boro kulu si gana i ra.

²⁸Jag skall göra landet öde och tomt, och dess stolta makt skall få en ände; och Israels berg skola ödeläggas, så att ingen går där fram.

²⁹ Waato din gaa no i ga bay kaŋ ay no ga ti Rabbi, waato kaŋ ay na laabo ciya kurmu koonu, fanta harey kulu kaŋ i te din sabbay se.

²⁹Och de skola förnimma att jag är HERREN, när jag gör landet öde och tomt, för alla de styggelsers skull som de hava bedrivit.

³⁰ Ni bumbo mo, boro izo, ni sanni: ni borey goono ga ni sanni te birni cinaro do haray da windi meyey gaa mo. I goono ga salaŋ ngey nda care se, boro fo kulu nda nga nya-ize ka ne: «Ay g'araŋ ŋwaaray no, wa kaa ka maa sanni kaŋ fun Rabbi do.»

³⁰Men du, människobarn, dina landsmän, som orda om dig invid väggarna och i ingångarna till husen, de tala sinsemellan, den ene med den andre, och säga: »Kom, låt oss höra vad det är för ett ord som nu utgår från HERREN.»

³¹ I ga kaa ni do sanda mate kaŋ i doona ka te. I ga goro ni jine danga ngey ciya ay boroyaŋ no. I go ga maa ni sanney, amma i si i goyo te. Zama i meyey ra no i ga baakasinay boobo cabe, amma i biney go i duura do haray.

³¹Och de komma till dig, såsom gällde det en folkförsamling, och sätta sig hos dig såsom mitt folk; och de höra dina ord, men göra icke efter dem. Ty väl hopgöra de med munnen ljuvliga ord, men deras hjärtan stå blott efter egen vinning.

³² A go mo, nin wo Ezeciyel, baakasinay doonko no ni ga hima i se, boro kaŋ gonda farhã kaano jinde, kaŋ ga waani foori hari karyaŋ gumo. Zama i go ga maa ni sanney, amma i si i goyo te.

³²Och se, du är för dem, såsom när någon som har vacker röst och spelar väl sjunger en kärleksvisa; de höra väl dina ord, men göra icke efter dem.

³³ Da woodin te -- a go mo, a ga ba ka sintin -- waato din gaa no i ga bay kaŋ annabi goro ngey do waato.

³³Men när det kommer -- ty se det kommer! -- då skola de förnimma att en profet har varit ibland dem.