¹ Rabbi sanno kaa ay do koyne ka ne:

¹Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

² «Boro izo, ma annabitaray te Israyla hawjiyey boŋ, ma annabitaray te. Ma ne hawjiyey din se: Wa maa haŋ kaŋ Rabbi Irikoy ci. A ne: Kaari, Israyla hawjiyey! kaŋ ngey boŋ no i ga kuru. Manti a ga hagu hawjiyey ma feeji kurey kuru bo?

²Du människobarn, profetera mot Israels herdar, profetera och säg till dem, till herdarna: Så säger Herren, HERREN: Ve eder, I Israels herdar, som haven sörjt allenast för eder själva! Var det då icke för hjorden som herdarna borde sörja?

³ Araŋ goono ga inaasey ŋwa, araŋ ga bankaaray te da i hamney, araŋ ga biiriyaŋ waney wi ka ŋwa, amma araŋ si kurey kuru.

³I stället åten I upp det feta, med ullen klädden I eder, det gödda slaktaden I; men om hjorden vårdaden I eder icke.

⁴ Araŋ si wo kaŋ yaŋ fam gaabandi, araŋ si doorikomey yayandi, haŋ kaŋ ceeri mo, araŋ s'a dabu. Haŋ kaŋ te boŋdaray mo, araŋ si ye ka kand'a, haŋ kaŋ daray, araŋ s'a ceeci, amma gaabi-nda-gaabi no araŋ n'i may.

⁴De svaga stärkten I icke, det sjuka heladen I icke, det sargade förbunden I icke, det fördrivna förden I icke tillbaka, det förlorade uppsökten I icke, utan med förtryck och hårdhet fören I fram mot dem.

⁵ I kar ka say-say hawji jaŋay sabbay se. I ciya ganji ham kulu se ŋwaari hari, i say-say nooya.

⁵Så blevo de förskingrade, därför att de icke hade någon herde, de blevo till mat åt alla markens djur, ja, de blevo förskingrade.

⁶ Ay feejey te boŋdaray tondi kuukey ra nangu kulu, da tudu beerey boŋ. Oho, ay feejey say-say ndunnya fando kulu boŋ. Ceeciko si no, boro kulu si no kaŋ g'i ceeci.

⁶Mina får gå nu vilse på alla berg och alla höga kullar; över hela jorden äro mina får förskingrade, utan att någon frågar efter dem eller uppsöker dem.

⁷ Wa maa fa, ya araŋ hawjiyey, Rabbi sanno neeya:

⁷Hören därför HERRENS ord, I herdar:

⁸ Yaa no Rabbi, Koy Beero ci: ay ze d'ay fundo, za kaŋ ay kuro ciya wongu kuyaŋ hari, ay feejey ciya ŋwaari hari ganji hamey kulu se, zama kuruko si no se, ay hawjiyey mo mana ay feejey ceeci, amma hawjiyey soobay ka ngey boŋ kuru no, i mana ay feejey wo kuru --

⁸Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, sannerligen, eftersom mina får hava lämnats till rov, ja, eftersom mina får hava blivit till mat åt alla markens djur, då de nu icke hava någon herde, och eftersom mina herdar icke fråga efter mina får ja, eftersom herdarna sörja för sig själva och icke sörja för mina får,

⁹ wa maa fa, ya araŋ hawjiyey, wa maa Rabbi sanno!!

⁹därför, I herdar: Hören HERRENS ord:

¹⁰ Rabbi, Koy Beero ne: A go, ay ga gaaba nda hawjiyey, i kambe ra mo no ay g'ay feejey ceeci, ay g'i daŋ i ma fay da feejey kuruyaŋ. Hawjiyey din si ye ka ngey boŋ kuru mo koyne. Ay g'ay feejey faaba ka kaa i meyey ra, ay feejey ma si ye ka ciya i ŋwaari hari koyne.»

¹⁰Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall komma över herdarna och utkräva mina får ur deras hand och göra slut på deras herdetjänst; och herdarna skola då icke mer kunna sörja för sig själva, ty jag skall rädda mina får ur deras gap, så att de icke bliva till mat åt dem.

¹¹ Zama yaa no Rabbi, Koy Beero ci: «A go, Ay bumbo g'ay feejey ceeci, ya i ce gana mo.

¹¹Ty så säger Herren, HERREN: Se, jag skall själv taga mig an mina får och leta dem tillsammans.

¹² Sanda mate kaŋ cine hawji ga nga feejey ce gana waati kaŋ a go i banda, d'i kar ka say, yaadin cine no ay mo, ay g'ay feejey ce gana. Ay g'i faaba nangey kulu ra kaŋ i n'i say ka kond'ey kubay da beene hiiriyaŋ hane.

¹²Likasom en herde letar tillsammans sin hjord, när hans får äro förströdda omkring honom, så skall ock jag leta tillsammans mina får och rädda dem från alla de orter till vilka de förskingrades på en dag av moln och töcken.

¹³ Ay g'i margu ka fun d'ey ndunnya dumey ra, da laabu waani-waaney ra, k'i sambu ka kond'ey ngey laabo ra. Ay g'i kuru mo Israyla tondi kuukey boŋ, da hari zurey meyey gaa, da laabo nangey kulu kaŋ ra borey goono ga goro.

¹³Och jag skall föra dem ut ifrån folken och församla dem ur länderna, och skall låta dem komma till sitt eget land och föra dem i bet på Israels berg, vid bäckarna och var man eljest kan bo i landet.

¹⁴ Ay g'i kuru kuray nangu hanno ra, Israyla tondi kuukey boŋ no i ga kuru. Noodin mo no i ga kani kali hanno ra, nangu albarkante ra mo no i ga kuru Israyla tondey zumbanta boŋ.

¹⁴På goda betesplatser skall jag föra dem i bet, på Israels höga berg skola de få sina betesmarker; där skola de lägra sig på goda betesmarker, och fett bete skola de hava på Israels berg.

¹⁵ Ay bumbo no g'ay feejey kuru, ka kond'ey naŋ-kaniya do. Yaadin no Rabbi, Koy Beero ci.

¹⁵Jag skall själv föra mina får i bet och själv utse lägerplatser åt dem, säger Herren, HERREN.

¹⁶ Ay ga wo kaŋ daray ceeci, wo kaŋ i gaaray mo, ay ma ye ka kand'a. Wo kaŋ ceeri mo y'a dabu, wo kaŋ gonda doori y'a gaabandi, amma inaasey da gaabikooney, ay g'i halaci. Ciiti hanno no ay g'i kuru nd'a.

¹⁶Det förlorade skall jag uppsöka, det fördrivna skall jag föra tillbaka, det sargade skall jag förbinda, och det svaga skall jag stärka. Men det feta och det starka skall jag förgöra; ja, jag skall sköta det såsom rätt är.

¹⁷ Araŋ binde, ya ay kuro, yaa no Rabbi, Koy Beero ci: A go, ay ga ciiti dumbu feejey da care game ra, feeji gaarey da hincin jindey kulu game ra mo.

¹⁷Men I, mina får, så säger Herren, HERREN: Se, jag vill döma mellan får och får, mellan vädurar och bockar.

¹⁸ Mate no? Hay fo kayna no araŋ se, kaŋ araŋ kuru kuray nangu hanna ra, hala koyne araŋ m'araŋ kuray nangu cindo taamu-taamu nd'araŋ cey? Araŋ na hari kaŋ ga hanan tisiyu haŋ, hala mo koyne wo kaŋ cindi araŋ m'a ye ka butugu nd'araŋ cey?

¹⁸Är det eder icke nog att I fån beta på den bästa betesplatsen, eftersom I med edra fötter trampen ned vad som är kvar på eder betesplats? Och är det eder icke nog att I fån dricka det klaraste vattnet, eftersom I med edra fötter grumlen vad som har lämnats kvar?

¹⁹ Ay feeji cindey ma wo kaŋ araŋ taamu-taamu nd'araŋ cey din ŋwa, i ma wo kaŋ araŋ n'a butugu nd'araŋ ce din haŋ, wala?

¹⁹Skola mina får beta av det som edra fötter hava trampat ned, och dricka vad edra fötter hava grumlat?

²⁰ Rabbi, Koy Beero binde ne i se: A go, in d'ay boŋ no ga ciiti dumbu, inaasey da ifaabey game ra.

²⁰Nej; därför säger Herren, HERREN så till dem: Se, jag skall själv döma mellan de feta fåren och de magra fåren.

²¹ Za kaŋ araŋ tuti nd'araŋ gaahamey d'araŋ jase boŋey, araŋ na londibuunay kulu tuti ka zeeri nd'araŋ hilley, hal araŋ n'i kar ka say-say --

²¹Eftersom I med sida och bog stöten undan alla de svaga och med edra horn stången dem, till dess att I haven drivit dem ut och förskingrat dem,

²² woodin sabbay se kala ay m'ay kalo faaba. I si ye ka ciya wongu kuyaŋ hari koyne. Alman da alman game ra no ay ga ciito dumbu.

²²därför skall jag frälsa mina får, så att de icke mer bliva till rov, och skall döma mellan får och får.

²³ Ay ga hawji folloŋ daŋ i banda, a m'i kuru, sanda ay tamo Dawda nooya. Nga bumbo no g'i kuru, a ga ciya i hawji.

²³Och jag skall låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och han skall föra dem i bet, nämligen min tjänare David; ja, han skall föra dem i bet, han skall vara deras herde.

²⁴ Ay, Rabbi mo, ay ga ciya i Irikoyo, ay tamo Dawda mo mayraykoy no i jine. Ay, Rabbi, ay no ka ci.

²⁴Jag, HERREN, skall vara deras Gud, men min tjänare David skall vara hövding bland dem. Jag, HERREN, har talat.

²⁵ Ay ga laakal kanay alkawli te mo, in d'ey game ra. Ay ga naŋ ganji ham laaley ma ban laabo ra, zama feejey ma goro baani samay saajo ra, i ma jirbi mo saajo tuuri zugey ra.

²⁵Och jag skall med dem sluta ett fridsförbund; jag skall göra ände på vilddjuren i landet, så att man i trygghet kan bo mitt i öknen och sova i skogarna.

²⁶ Ngey nda ngey boŋ, d'ay tondo windanta nangey ra mo, ay g'i ciya albarka hari. Ay ga naŋ beene hari ma kaa nga alwaato ra, beena ga te hari, albarka wane.

²⁶Och jag skall låta dem själva och landet runt omkring min höjd bliva till välsignelse. Jag skall låta regn falla i rätt tid; regnskurar till välsignelse skall det bliva.

²⁷ Farey tuurey ga hay, laabo ga nga nafa kaa taray, i ga goro baani samay ngey laabo ra mo. I ga bay mo kaŋ ay no ga ti Rabbi, waati kaŋ ay n'i tamtaray calo ceeri, ay n'i faaba mo koyne wo kaŋ yaŋ do i go tamtaray kambe ra.

²⁷Träden på marken skola bära sin frukt, och jorden skall giva sin gröda, och själva skola de bo i sitt land i trygghet; och de skola förnimma att jag är HERREN, när jag bryter sönder deras ok och räddar dem från de människors hand, som hava hållit dem i träldom.

²⁸ I si ye ka ciya wongu kuyaŋ hari dumi cindey din se koyne. Ganji ham mo si ye k'i ŋwa koyne, kal i ma goro baani samay. Boro fo kulu si no kaŋ g'i humburandi.

²⁸De skola sedan icke mer bliva ett byte för folken, och markens djur skola ej äta upp dem, utan de skola bo i trygghet, och ingen skall förskräcka dem.

²⁹ Ay ga du i se tilamyaŋ nangu albarkante. I si ye ka tonton ka halaci da haray koyne laabo ra. Dumi cindey si ye k'i wow koyne.

²⁹Och jag skall åt dem låta en plantering växa upp, som skall bliva dem till berömmelse; och de som bo i landet skola icke mer ryckas bort av hunger, ej heller skola de mer lida smälek av folken.

³⁰ Gaa no i ga bay kaŋ ay, Rabbi ngey Irikoyo, ay go ngey banda. Ngey mo, Israyla dumo, ay boroyaŋ no. Yaadin no Rabbi, Koy Beero ci.

³⁰Och de skola förnimma att jag, HERREN, deras Gud, är med dem, och att de, Israels hus, äro mitt folk, säger Herren, HERREN.

³¹ Araŋ wo, ay feejey, ay kuray nango feejey, araŋ ya boroyaŋ no, ay mo no ga ti araŋ Irikoyo. Yaadin no Rabbi, Koy Beero ci.»

³¹Ja, I ären mina får, I ären får i min hjord, människor som I ären, och jag är eder Gud, säger Herren, HERREN.