1 Gaa no Ayuba tu ka ne:
1Därefter tog Job till orda och sade:
2 «Sikka si araŋ no ga ti bayraykooney, Laakal mo ga bu araŋ banda!
2Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
3 Amma ay mo gonda fahamay, manti araŋ hinne no bo. Yana gaze araŋ gaa. Day, man boro kaŋ si harey din dumi bay?
3Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
4 I n'ay ciya danga boro kaŋ te haari hari nga coro se. Ay, boro kaŋ na adduwa te Irikoy gaa, A tu ay se mo. Adilante no ay, cimi toonante koy, I n'ay ciya haari hari mo.
4Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
5 Boro kaŋ goono ga maa ndunnya kaani, A bina ra a ga donda masiiba ka ne a go soolante boro kaŋ ca ga ba ka tansi din se.
5Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
6 Fondo kosaraykoy nangorayey ga te albarka, Borey kaŋ yaŋ ga Irikoy zokoti mo ga goro baani samay, I gonda ngey tooro mo ga gaay ngey kambey ra.
6Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
7 Amma sohõ ni ma ganji hamey hã, I ga ni dondonandi mo. Beene batama curayzey mo ga ci ni se.
7Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
8 Wala ma salaŋ ganda laabo se, a ga ni dondonandi. Teeku hamey mo ga dede ni se.
8eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
9 Woodin yaŋ kulu ra, Man wo kaŋ mana bay kaŋ Rabbi kamba no ka woodin goy?
9Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
10 A kambe ra no fundikooni kulu fundi bara, Hala nda Adam-izey kulu fulanzam funsuyaŋey.
10I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
11 Hanga, manti a ga sanni neesi no, Sanda mate kaŋ cine deene ga nga ŋwaaro taba?
11Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
12 Laakal go arkusu zeeney do, Aloomar kuuku ra mo no fahamay bara.
12Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
13 Irikoy se no laakal da hina bara, A do mo no saaware da fahamay go.
13Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
14 A go, a ga zeeri, daama si no borey ma ye ka cina. A ga boro daabu, fitiyaŋ daama si no mo.
14Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
15 A ga beene hari ganji, hala nango ma koogu, Koyne, a ga ye k'a taŋ mo, Hal a ma laabu ŋwa.
15Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
16 Hina nda laakal si kal a se. Halliko da boro kaŋ a ga halli, ikulu a wane yaŋ no.
16Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
17 A ga saawarekoy ku ka kond'ey, A ga alkaaley ciya saamoyaŋ.
17Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
18 A ga bonkooney hawyaŋ sisirey feeri, K'i cantey haw da guddama.
18Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
19 A ga alfagey ku ka kond'ey, A ga hinkoyey mo zeeri.
19Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
20 A ga sanni gonitaraykoyey dangandi, A ga dottijey fayanka ta i gaa mo.
20Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
21 A ga donda-caray gusam koy-izey boŋ, A ga gaabikooney guddamey feeri.
21Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
22 A ga kubay ra gundu fisi ka kaa taray, A ga buuyaŋ biya bangandi taray kwaaray.
22Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
23 A ga ndunnya dumey ciya iboobo, a ma ye k'i halaci. A m'i yulwandi, ka kond'ey tamtaray mo.
23Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
24 A ga ndunnya boro beerey fahamay ta i gaa, A ga naŋ i ma te boŋdaray saaji ra naŋ kaŋ fondo si no.
24Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
25 I goono ga dadab kubay ra, kaari si no. A ga naŋ i ma dira ka teeni sanda boro kaŋ bugu cine.
25De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.