1 Gaa no Bildad Suhi bora tu ka ne:
1Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
2 «Waati fo no araŋ ga sanney wo dumi naŋ? Wa lasaabu day, a banda iri mo ga salaŋ.
2Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.
3 Ifo se no ni go ga iri himandi danga almanyaŋ, Ni do no iri go danga harramyaŋ cine?
3Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?
4 Nin wo, kaŋ na ni boŋ tooru-tooru ni futa ra, I ga ndunnya naŋ koonu ni sabbay se no, Wala i ga tondi hibandi ka kaa nga nango ra?
4Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?
5 Daahir i ga boro laalo annura wi, A danji beela kaaro mo ga gaze.
5Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken.
6 Kaari kaŋ go a nangora ra din ga ciya kubay, Fitilla kaŋ go a boŋ beene din mo ga bu.
6Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom.
7 A ce taamuyaŋo gaabo ga kankam, Nga bumbo saawara mo g'a soote ganda.
7Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall.
8 Zama a cey ga kond'a wufa ra, A go no mo ga taamu kumsay boŋ.
8Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram;
9 Hirrimi g'a di ce kondo gaa, Asuuta mo g'a gaay.
9snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt;
10 I na korfo hirrimi tugu a se ganda, Guusu hirrimi mo go fondo boŋ.
10garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig.
11 Humburkumay beeri g'a humburandi kuray kulu. I g'a ce kondo ŋwa k'a gaaray.
11Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram.
12 Haray g'a gaabo ŋwa, Masiiba go soolante a jarga.
12Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.
13 A g'a kuuro ŋwa, Oho, bu doori g'a dabey ŋwa.
13Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.
14 A nangora kaŋ gaa a ga de, a ra no i g'a hamay ka kond'a humburkumay bonkoono do.
14Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.
15 Haŋ kaŋ manti a wane no ga goro a windo ra, I ga sufar* say-say a nangora boŋ.
15I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning.
16 A kaajey ga koogu ganda laabo ra, A kambey mo ga lakaw beene.
16Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort.
17 Baa a gaa fonguyaŋ ga daray ndunnya ra, A si maa naŋ kwaara ra.
17Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.
18 I g'a gaaray ka kaa kaari ra ka kond'a kubay ra, I g'a gaaray hal a ma fun ndunnya ra.
18Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets.
19 A ga jaŋ ize wala haama nga dumey ra, A sinda mo boro kulu kaŋ ga cindi a nangora ra.
19Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.
20 Wayna kaŋay borey dambara nd'a alwaato, Sanda mate kaŋ cine wayna funay borey mo zici dumbu a sabbay se.
20Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning.
21 Haciika, yaadin cine no borey kaŋ yaŋ sinda adilitaray nangora ga bara. Ngey kaŋ si Irikoy bay mo, I kayyaŋo do yaadin no a ga bara.»
21Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.