1 Kala Elifaz Teman bora tu ka ne:
1Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 «A ga hin ka te boro ma nafa fo te Irikoy se mate kaŋ laakalkooni ga nafa nga boŋ se?
2Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?
3 Ni adilitara ya hay kaano fo no Hina-Kulu-Koyo se? Wala ni cimi toonanta gonda nafa fo no a se?
3Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?
4 Zama a ga humburu nin se no a ga kaseeti ni gaa? Wala nin d'a ga koy ciiti do no?
4Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?
5 Ni laala, manti ibambata no? Ni zunubey mo, i sinda me.
5Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?
6 Ni na tolme ta ni nya-izo gaa yaamo-yaamo, Ni na dirakooney bankaarayey kaa i gaa.
6Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.
7 Ni mana fargantey no hari i ma haŋ, Ni na harayzey ganji ŋwaari mo.
7Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.
8 Amma gaabikooni ka bara nda ndunnya, Gaakurantey mo ga goro a ra.
8För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,
9 Ni na wayboro kaŋ kurnye bu yaŋ sallama kambe koonu, Ni na alatuumey kambey ceeri mo.
9men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.
10 Woodin sabbay se no kumsayyaŋ goono ga ni windi, Haŋ kaŋ ga kaŋ farap! folloŋ mo, A humburkuma goono ga ni taabandi.
10Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.
11 Kubay go no hala ni si hin ka di, Beene hirriyaŋ mo ga ni daabu.
11ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.
12 Irikoy si yongo beene no? Guna handariyayzey moora! Man i moora salleyaŋo misa?
12I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;
13 Ni ne mo: ‹Ifo no Irikoy ga bay? A ga hin ka haŋ kaŋ go kubay ra ciiti no?
13därför tänker du: »Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?
14 Beene hirriyaŋ beeray n'a daabu hal a si di, A goono mo ga taamu beene batamey boŋ.›
14Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång.»
15 Ni ga fondo zeeno gana, Wo kaŋ boro laaley taamu, wala?
15Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,
16 Borey kaŋ i n'i hamay ka kaa za i alwaato mana to, I n'i deyaŋ haro bagu-bagu danga hari zuru gooru.
16de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,
17 Ngey no ka ne Irikoy se: ‹Fay d'iri.› Wala i ne: ‹Ifo no Hina-Kulu-Koyo ga hin ka te iri se?›
17de män som sade till Gud: »Vik ifrån oss», ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?
18 Amma nga no k'i windey toonandi nda albarka. Amma boro laaley saawarey ga mooru ay.
18Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
19 Adilantey ga di woodin ka farhã, Borey kaŋ yaŋ sinda taali mo ga donda-caray haari te i se.
19De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:
20 I go ga ne: ‹Daahir, i duura halaci, Haŋ kaŋ cindi i se mo, danji g'a ŋwa.›
20»Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt.»
21 Ni ma Irikoy bay gumo sohõ, ka goro baani, Woodin gaa no ni ga di gomni.
21Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till.
22 Ay ga ni ŋwaaray, ma dondonandiyaŋ ta a meyo ra, K'a sanney jisi ni bina ra.
22Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta.
23 Da ni ye ka kaa Hina-Kulu-Koyo do, ni ga tonton, Hala day ni na adilitaray-jaŋay hibandi ka moorandi ni nangora gaa,
23Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.
24 Ka ni arzaka jisi ganda kusa ra, Ofir wura mo, m'a jisi goorey tond'izey ra,
24Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,
25 Gaa no Hina-Kulu-Koyo ga ciya ni arzaka, A ga ciya nzarfu darzante mo ni se.
25så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.
26 Zama waato din gaa no ni ga farhã Hina-Kulu-Koyo do, Ni ga ni moyduma sambu ka Irikoy guna.
26Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.
27 Ni ga ni adduwa te a gaa, A ga maa ni se mo. Ni ga ni sarto mo toonandi a se.
27När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.
28 Haŋ kaŋ ni soola ni bina ra ga tabbat ni se, Annura mo ga ni fondey kaarandi.
28Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.
29 Saaya kaŋ i na ni soote ganda, Ni ga ne: ‹Tunyaŋ go no koyne.› A ga lalabuko faaba mo.
29Om de leda mot djupet och du då beder: »Uppåt!», så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.
30 Boro kaŋ si jaŋ taali mo, a g'a kaa kambe, Oho, a g'a faaba ni kambey hananyaŋo sabbay se.»
30Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.