1 Gaa no Ayuba tu ka ne:
1Därefter tog Job till orda och sade:
2 «Baa hunkuna bumbo, hẽeno kaŋ ay goono ga te wo ciya murteyaŋ. Ay kamba ga tin ay durayyaŋo se.
2Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.
3 Doŋ day ay ma bay naŋ kaŋ ay ga du a, Hal ay ma to a karga do!
3Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!
4 Kala y'ay hẽeno ŋwaarayyaŋ soola a jine, Ay m'ay meyo toonandi nda sabaabuyaŋ.
4Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.
5 Kal ay ma bay sanney kaŋ yaŋ a ga tu ay se d'a, Ya faham da haŋ kaŋ a ga ci ay se.
5Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.
6 A ga canda-canda nd'ay, Nga nda nga beera hino, wala? Abada! A ga hangan ay se no.
6Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.
7 Noodin no adilantey ga hin ka sabaabu cabe a se, Yaadin gaa no, I g'ay faaba ay ciitikwa kambe ra hal abada.
7Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.
8 Guna, ay n'a ceeci jina haray, Amma a si noodin. Banda mo, amma ay mana du k'a fayanka.
8Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;
9 Kambe wow haray, nango kaŋ a ga goy, Amma yan'a fonnay, A ga nga boŋ tugu kambe ŋwaari haray, Hal ay si hin ka di a.
9har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.
10 Amma a ga fonda kaŋ ay ga gana din bay, Saaya kaŋ a jin k'ay gosi, ay ga fatta sanda wura.
10Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.
11 Ay ca mana fay d'a fonda ganayaŋ, Ay soobay k'a cey gana, yana kamba bo.
11Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.
12 Ay mana ye da banda ka fay d'a me lordey, Ay haggoy d'a me sanney ka bisa ay ŋwaaro.
12Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.
13 Amma nga wo afolloŋ no, May no ga hin k'a bare binde? Haŋ kaŋ a bina ga ba, nga no a ga te.
13Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.
14 Zama haŋ kaŋ a waadu ay gaa, Nga no a ga goy ay gaa, Woodin yaŋ dumi hari boobo mo go no a do.
14Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.
15 Woodin se no ay laakal ga tun a jine, D'ay fongu mo, ay ga humbur'a.
15Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.
16 Zama Irikoy naŋ ay bina ma yangala, Hina-Kulu-Koyo n'ay laakal tunandi mo.
16Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,
17 Zama manti kubay no k'ay halaci bo, Manti mo kubay bi tik! no k'ay moyduma daabu.
17ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.