1 Boro hinza din binde fay da Ayuba se tuyaŋo, zama a diyaŋ gaa nga ya adilante no.
1De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
2 Amma Elihu Barakel izo, Buza boro no, Ram windo boro no, a futa koroŋ gumo. Ayuba boŋ no a futa koroŋ, zama Ayuba na nga boŋ himandi sanda nga adilitara bisa Irikoy wano.
2Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
3 A futa koroŋ mo a hangasin hinza boŋ, zama i mana du haŋ kaŋ i ga tu d'a a se. Kulu nda yaadin, i na taali dake Ayuba boŋ.
3och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
4 Za doŋ mo Elihu wo goono ga batu no, nga ma du ka salaŋ Ayuba se, zama cindey zeen a.
4Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
5 Amma Elihu, waato kaŋ a di tuyaŋ si no boro hinza din me ra, kal a futa koroŋ.
5Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
6 Elihu Barakel izo, Buza bora tu ka ne: «Ay wo zanka no, araŋ wo, dottijo zeeno yaŋ no, Woodin se no ay suuru, Ay humburu ay m'ay diyaŋ cabe araŋ se.
6Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
7 Ay ne a ga hima jirbi boobey ma salaŋ, Jiiri boobey mo ma laakal dondonandi.
7Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
8 Amma biya go no boro ra, Kaŋ ga ti Hina-Kulu-Koyo fulanzama kaŋ g'a no fahamay.
8Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
9 Manti han kulu no albeerey ga ciya laakalkooniyaŋ bo, Manti mo han kulu no arkusu zeeney ga faham da cimi ciiti bo.
9Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
10 Woodin sabbay se no ay ne: ‹Araŋ ma hanga jeeri ay se, Ay mo m'ay diyaŋo cabe araŋ se.›
10Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
11 Guna, ay hangan hal ay ma maa araŋ sanney. Ay na hanga jeeri ka maa araŋ lasaabey, Saaya kaŋ cine araŋ goono ga fintal, Ka di haŋ kaŋ araŋ ga ci.
11Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
12 Oho, ay hangan araŋ se. Guna mo, boro kaŋ hin Ayuba si no, Araŋ ra sinda boro kaŋ na Ayuba sanney zeeri.
12Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
13 Araŋ ma si ne: ‹Iri du laakal.› Irikoy no ga te a boŋ zaama, day manti boro.
13Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
14 Zama manti ay no a te d'a bo, Ay si tu a se mo d'araŋ sanney.
14Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
15 I takooko, i mana ye ka sanni fo yeti koyne, I jaŋ sanni kaŋ i ga tu d'a.
15Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
16 Ay wo, ay ga batu zama se ngey wo si ga salaŋ, wala? Zama se i goono ga kay ka dangay siw, I mana tu da hay kulu ka tonton?
16Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
17 Ay maa, kal ay ma tu. Ay mo y'ay laakalo diyaŋo cabe.
17Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
18 Zama ay go toonante nda sanni, Biya kaŋ go ay do din goono g'ay kankam gumo.
18Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
19 Guna, ay bina ga hima duvan* kaŋ sinda munyaŋ fondo, Sanda humbur tajiyaŋ kaŋ gonda reyzin* hari ngey me fo hala i ga ba ka bagu.
19Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
20 Kal ay ma salaŋ zama ya du dogonay, Ay m'ay meyo fiti ka tu.
20Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
21 Sohõ ay ma si baar'a-baar'a te, Wala ay ma s'ay boŋ zamu boro kulu se da me-kaanay.
21Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
22 Zama ay si waani mate kaŋ boro ga me-kaanay sifaw te d'a. Da yaadin mo no, Kal ay Takakwa m'ay hibandi sahãadin-sahãadin.
22Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!