1 Za kaŋ ay na sarti sambu d'ay moy, Mate binde no ay ga laakal ye wandiyo gaa d'a?
1Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
2 Zama baa woofo no ay ga du Irikoy do, beene wane? Tubu woofo mo no koyne kaŋ ga fun Hina-Kulu-Koyo do beene?
2Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
3 Manti masiiba no boro laaley se? Manti halaciyaŋ mo no goy yaamo teekoy se?
3Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
4 Irikoy si di ay fondey no? Ay ce daarey binde, manti a n'i kulu kabu?
4Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
5 D'ay dira tangari ra, Wala d'ay ca cahã diibi-diiba teeyaŋ se,
5Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
6 Kal a m'ay neesi cimi neesiji boŋ hal Irikoy m'ay cimo bay.
6Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
7 D'ay kamba fonda gaa, D'ay bina n'ay moy miila gana, Wala mo da taali fo naagu ay kambey gaa,
7Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
8 Kal a ma naŋ ay ma duma, boro fo ma ŋwa. Oho, a m'ay fari nafa dagu.
8Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
9 Da wayboro cansay n'ay bina beejandi, Wala d'ay gum ay gorokasin fu me gaa,
9Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
10 Kal a ma naŋ ay wando ma duru boro fo se, Boro fooyaŋ mo m'a ciya ngey way.
10Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
11 Zama zina wo taali laalo no, Oho, goy laalo no kaŋ to i m'a ciiti alkaali kambe ra.
11Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
12 Zama danji no kaŋ ga ŋwa hal a ma to halaciyaŋ do, Hay fo no kaŋ ga wasa k'ay nafa kulu dagu.
12en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
13 D'ay donda ay bannya hẽeni, wala ay koŋŋa wane, Waati kaŋ i kande kalima ay boŋ,
13Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
14 Ifo n'ay ga te binde waati kaŋ Irikoy ga tun ka kay? D'a ce ka ne ay ma kand'ay te-goyey, Ifo no ay ga tu a se d'a?
14Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
15 Nga kaŋ n'ay te gunde ra, Manti nga no ka boro fa din mo te? Manti nga follonka no k'iri boro hinka kulu taka gunde ra bo?
15Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
16 D'ay na alfukaarey ganji ngey muraadey, Wala d'ay na wayboro kaŋ kurnye bu moy fargandi nda batuyaŋ,
16Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
17 Wala d'ay n'ay looma ŋwa ay hinne, Kaŋ alatuumi mana du baa kulu a ra --
17Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
18 (Amma ay wo, za ay go arwasu no ay n'a biiri ay do, Danga a baabo do cine no, Waybora din mo, ay ciya a se fondo candiko, Za _ay fun|_ ay nyaŋo gunda ra.)
18Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
19 D'ay di boro kaŋ bu bankaaray jaŋay sabbay se, Wala mo alfukaarey sinda haŋ kaŋ i ga daabu nd'a,
19Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
20 D'a tanja mana ay saabu, d'a mana maa dungay d'ay feejey hamno,
20Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
21 D'ay na kambe sambu zama ay ma hasaraw te alatuumi se, Zama se ay di faada meyo gaa borey g'ay gaakasinay,
21Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
22 Kal i ma naŋ ay jase boŋo ma mulay ay walahã gaa banda, Ay kamba mo ma pati kambe golla do.
22Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
23 Zama masiiba kaŋ ga fun Irikoy do, Humburkumay hari no ay se, A beera sabbay se mo no ay si hin ka hay kulu te.
23Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
24 D'ay naanay wura gaa, D'ay ne wura hanante se: ‹Nin no ga ti ay deyaŋ haro!›
24Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
25 D'ay fooma zama ay arzaka baa se, Zama ay kamba te duure boobo se mo,
25Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
26 D'ay na wayna guna waati kaŋ a goono ga nyaale, Wala handu kwaara mo waati kaŋ a goono ga nga diraw te da darza,
26Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
27 Hal ay bina ma furo i canse ra tugante, Ay meyo mo m'ay kamba sunsum _k'i beerandi|_ --
27att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
28 Woodin mo ga ciya taali kaŋ to alkaaley m'a ciiti, Zama woodin teeyaŋ ga Irikoy kaŋ go beene ze.
28Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
29 D'ay mana farhã d'ay ibara halaciyaŋ, Ay mana sar ka zimbi mo waato kaŋ masiiba fo kaŋ a boŋ,
29Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
30 Daahir, ay mana yadda ay meyo ma zunubi te, Ay mana a fundo ceeci nda laaliyaŋ.
30Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
31 Manti ay tanda ra borey ga ne: ‹May no ga du boro kaŋ mana kungu nd'a hamo?›
31Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
32 Yaw mana kani taray baa ce fo, Amma ay g'ay windi meyey fiti dirakoy se.
32Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
33 Ay n'ay taalo tugu k'ay laala daabu ay ganda ra no, Sanda mate kaŋ Adamu te, wala?
33Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
34 Zama ay humburu jama marga se, Wala dumi donda-caray mo n'ay humburandi no, Hal ay dangay siw! ka jaŋ ka fatta windi me gaa?
34av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?
35 Doŋ day d'ay gonda boro kaŋ ga maa ay se no! (Ay kambe seeda neeya: Naŋ Hina-Kulu-Koyo ma tu ay se.) Doŋ day ay ma du ka maa kalima kaŋ ay ibare hantum ay boŋ!
35Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!
36 Daahir, kal ay m'a sambu ay jase gaa, Ay m'a haw sanda koytaray fuula cine ay boŋo gaa.
36Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.
37 Gaa no ay g'ay ce taamey lasaabo no a se, Ay ma kaa a jine sanda koy-ize cine.
37Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.
38 D'ay farey hẽ d'ay, D'i batey margu ka hẽ,
38Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?
39 D'ay n'i nafa ŋwa, amma yana bana, Wala mo d'ay daŋ farikoyey ma bu,
39Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?
40 Naŋ karji ma beeri alkama nango ra, Subey kaŋ i haw ga tin mo ma beeri sayir* nango ra.» Ayuba sanney ban.
40Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.