1 Amma sohõ, borey kaŋ yaŋ ay zeen ey goono g'ay hahaara, Borey kaŋ yaŋ ay donda i baabey hal ay wongu k'i daŋ ay alman kuray hansey banda.
1Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.
2 Oho, i kambey gaabo, ifo no a hanse ay se waato din? Boro yaŋ nooya kaŋ halaci jiiri toonante ra.
2Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?
3 I faabu mo jaŋay da gazeyaŋ sabbay se. I ga laabu ŋwa naŋ kaŋ kurmu nda saaji fimbi go.
3Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.
4 I ga hanam dagu ka kaa karji gaa, Mufa kaaji ya i ŋwaari no.
4Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.
5 I n'i gaaray ka kaa borey ra, I g'i gana nda kuuwa sanda zay cine.
5Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.
6 Hala tilas i ma goro gooru kaŋ ga humburandi ra, Wala laabu nda tondi guusey ra.
6I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.
7 Tuurey game ra no i ga hẽ sanda farkay cine, Karji nyaŋey cire no i ga margu.
7Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,
8 Ngey wo saamoyaŋ no, Oho, boro yaamey izeyaŋ no, Goobu no i n'i gaaray d'a laabo ra.
8en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.
9 Sohõ mo ay ciya dooni hari i se. Oho, ay ciya hari yaamo i se!
9Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;
10 I goono g'ay fanta, I go ga kay ay se kuray fo waani. I ga soobay ka yollo tuf'ay moyduma gaa no,
10med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.
11 Zama Irikoy n'ay biraw korfa feeri ay se, k'ay taabandi, I goono ga kasiji furu ay jine.
11Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.
12 Ay kambe ŋwaari haray no, i jama tun ka kay, I goono g'ay cey tuti _ka kaa ay cire|_, I goono ga ngey halaciyaŋ fondey hanse ay jine.
12Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.
13 I g'ay fonda sara ay se, I ga du riiba ay masiiba do. Boro kulu s'i gaa.
13Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.
14 Danga day kortimi kaŋ ga tafay ra no i goono ga kaa ay gaa. Windi bagarmey bindi ra no i goono ga zulli ka kaa ay boŋ.
14Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.
15 Humburkumay kaa ay gaa, I g'ay beera gaaray mo sanda haw cine. Ay albarka mo say-say sanda beene buru cine.
15Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.
16 Sohõ binde ay fundo go ga soogu ay ra, Kankami jirbey n'ay di.
16Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.
17 Cin ay biriyey ga fara ay ra, Ay kaajey sinda fulanzamay.
17Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.
18 Ay bankaara sara ay kankamo sabbay se, A n'ay haw-haw sanda ay kwaay jinda cine.
18Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.
19 Irikoy n'ay catu botogo ziibo ra, Ay ciya sanda kusa nda boosu cine.
19I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.
20 Ay go ga hẽ ni gaa, amma ni mana tu ay se. Ay ga tun ka kay, amma ni si baa saal ay.
20Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.
21 Ni bare ka ciya ay se boro kaŋ si bakar, Ni kambe gaabo no ni goono g'ay gurzugandi nd'a.
21Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.
22 Ni g'ay sambu k'ay kaarandi haw boŋ, Ni ga naŋ ay ma yangala hari haw beeri ra.
22Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.
23 Zama ay bay kaŋ ni ga kond'ay buuyaŋ do, Kaŋ ga ti marga windo kaŋ ni te fundikooni kulu se.
23Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.
24 Amma boro kaŋ goono ga kaŋ kurmu citila ra, A ma si nga kambe salle no? Wala a masiibey ra, A ma si gaakasinay hẽeni te no?
24Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?
25 Manti ay doona ka hẽ taabi hanko se? Manti ay bine sara alfukaarey se?
25Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?
26 Waato kaŋ ay na laakal dake gomni gaa, Kala ilaalo go, a kaa. Saaya kaŋ ay na mo daaru ka ne ay ga di annura, Kala kubay go no.
26Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.
27 Ay bina go ga sakulla, a sinda fulanzamay. Kankami jirbiyaŋ kaa ay gaa.
27Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.
28 Ay te ibi, amma manti wayno sabbay se no, Ay ga tun ka kay jama marga ra ka gaakasinay ceeyaŋ te.
28Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.
29 Ay ciya zoŋoyaŋ nya-ize, taatagayyaŋ hangasin mo.
29En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.
30 Ay kuuro ibi no, a go ga hasara ay gaahamo gaa. Ay biriyey ton gaaham konni sabbay se.
30Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.
31 Woodin sabbay se no ay moola bare ka ye ka bu hẽeni te. Ay seesa mo bare ka ciya hẽekoyaŋ jinde.
31I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.