1 Woodin boŋ mo ay bina goono ga jijiri. A ga fittaw ka sosoro nga nango ra.
1Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
2 Wa hanga jeeri Irikoy kaatiyaŋo jinda se, Da dunduyaŋ mo kaŋ go ga fun a meyo ra!
2Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
3 A g'a taŋ a ma koy hala beena me, A maliyaŋo mo go ga koy hala ndunnya jabo me.
3Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
4 A banda mo kala jinde fo mo ma dundu, A ga kaati nda nga koytara jinda. A mana maliyaŋey ganji mo waati kaŋ borey maa a jinda.
4Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
5 Irikoy ga kaati nda nga jinda kaŋ ga dambarandi. Goy bambata yaŋ no a ga te, Kaŋ ga bisa iri fahama.
5Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
6 Zama a ga ne neezo* se: ‹Ma kaŋ ganda!› Yaadin mo no a ga ci buru harey da hirriyaŋ bambatey se, Ka ne: ‹Wa te gaabi!›
6Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
7 A na kawaatimi daŋ boro kulu kambe gaa, Zama boro kulu kaŋ a taka, i m'a goyo bay.
7Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
8 Waato din no ganji hamey ga tuguyaŋ do ceeci, I ga goro ngey guusey ra.
8Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
9 Dandi kambe haray no hari haw bambata ga fun, Azawa kambe mo kala hargu.
9Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
10 Irikoy fulanzama ra no gari ga kaa, Harey kaŋ yaŋ ga tafay mo ga sandi ka ciya glas*.
10med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
11 Oho, a ga leema jaraw beeri dake hirriyaŋ kaso boŋ, A ga nga maliyaŋ buro daaru.
11Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
12 Buro mo ga bare ka ye nango kaŋ Irikoy n'a miila zama a ma du ka hay kulu kaŋ a lordi te ndunnya fando me-a-me boŋ, Nango kaŋ borey bara da goray.
12De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
13 Hala goojiyaŋ sabbay se no, Wala a laabo nafa sabbay se no, Wala mo suuji sabbay se no, A ga naŋ i ma te.
13Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
14 Ya nin Ayuba, ni ma hangan ka maa woone. Ma kay hinne ka laakal ye Irikoy goyey kaŋ ga dambarandi yaŋ gaa.
14Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
15 Ni ga bay waati kaŋ no Irikoy ga woodin yaŋ tabbatandi, wala? Ni ga bay mate kaŋ a ga naŋ nga hirriyaŋo maliyaŋ ga kaari nd'a, wala?
15Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
16 Wala ni ga bay mate kaŋ cine no a ga burey sarku nd'a? Nga kaŋ bayray toonantekoy no dambara goyey ra.
16Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
17 Nin kaŋ ni bankaaray gonda dungay, Waati kaŋ batama go siw, dandi kambe hawo sabbay se,
17Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
18 Ni ga hin ka beene batama daabu sanda Irikoy cine no? Ni ga naŋ a ma sandi danga diji kaŋ i soogu cine no?
18Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
19 To. M'iri dondonandi haŋ kaŋ iri ga ci a se, Zama iri wo si waani ka iri sanney soola kuba sabbay se.
19Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
20 Boro ga ne a se: ‹Ay ga ba ya salaŋ›, wala? Wala baa boro salaŋ, daahir i g'a gon no.
20Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
21 Sohõ binde borey si hin ka kaaro kaŋ goono ga kaari beene din guna. Da haw faaru ka bisa, a n'a haabu mo.
21Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
22 Azawa ra no darza kaŋ ga hima wura goono ga fun. Irikoy goono ga daabu nda koytaray darza kaŋ ga humburandi.
22I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
23 Hina-Kulu-Koyo! -- A bisa iri hal iri si du k'a bay. A beeri nda hay kulu hin ra. A si adilitaray kaŋ yulwa nda cimi ciiti sara mo.
23den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
24 Woodin se no borey ga humbur'a, A si baar'a-baar'a te boro kulu kaŋ gonda laakal bine ra se.»
24Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.