1 Fundi kornokoy si no kaŋ g'a zokoti. Mana binde boro kaŋ ga hin ka kay ay jine?
1Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
2 May no jin k'ay no, hal ay m'a yeti a se? Hay kulu me kaŋ go beene batama cire, kulu ay wane no.
2Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
3 Ay si dinya a cey sanni mo, Wala a gaabi beero, wala a gaaham himandi hanna.
3Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
4 May no ga hin k'a fooru? May no ga furo a kobtey game ra?
4Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
5 May no ga hin k'a garbey feeri? A hinjey sasarey kulu ga humburandi.
5Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
6 A banda kobto tiŋa mo ga ti a zamuuyaŋ haro, I goono ga lamba care gaa danga i n'i naagu care gaa no.
6Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
7 I ga maan care gaa mo, Hala haw si hin ka furo i game ra.
7Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
8 Kubanteyaŋ no care gaa, I go ga naagu care gaa, hala i si fay.
8Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
9 A tissoyaŋo ga kaari kaa taray, A moy ga hima mo boyaŋ kaari.
9När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
10 Danji yulba kaŋ ga di goono ga fatta a meyo ra, Nune hansey mo goono ga sar ka fittaw.
10Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
11 A niina ra mo dullu go ga fatta, Sanda kusu kaŋ goono ga walay ra cine.
11Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
12 A fulanzama ga danji bi diyandi, Danji beele goono ga fun a meyo ra.
12Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
13 A jinda gaa no gaabi ga goro, Humburkumay go ga sar a jine.
13På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
14 A basi gudey go ga kubay care gaa, I go ga kay da gaabi, i si yooje.
14Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
15 A bina ga sandi sanda tondi cine. Oho a ga sandi sanda ganda fufuyaŋ tondi cine.
15Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
16 Saaya kaŋ a ga nga boŋ sambu, hinkoyey ga humburu, I ga gartu dirim kala i ma fun ngey laakaley ra.
16När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
17 Baa boro kaŋ a boŋ da takuba, A si hay kulu hanse, Wala yaaji, wala hangaw, wala lolo.
17Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
18 A do guuru-bi wo, sanda subu no, Guuru-say mo sanda tuuri fumbo no.
18Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
19 Hangaw si hin ka naŋ a ma zuru, Finga-finga tondiyaŋ ga hima a se subu tikse.
19Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
20 Goobu kaso mo ga hima a se bari subu, Yaaji kungayaŋ g'a haarandi no.
20ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
21 A gunda, sanda car-cambu kaano yaŋ no, Danga day i na safayaŋ guuru candi no botogo ra.
21På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
22 A ga naŋ gooru guusuyaŋo ma walay sanda kusu cine, A ma teeku himandi sanda ji kolbo.
22Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
23 A banda fonda go ga nyaale, Danga day hari guusuyaŋey gonda hamni kwaaray no.
23Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
24 Ndunnya ra a wadde si no, Takahari kaŋ si humburkumay bay no.
24Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
25 Takahari fo kulu nda nga darza, A g'a guna nda donda-caray, Bonkooni no boŋbeeray izey kulu boŋ.»
25På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.