1 Kala ni ma ce sohõ. Boro kaŋ ga tu ni se go no, wala? Hanantey ra haray binde, May do no ni ga koy?
1Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
2 Zama dukuri no ga saamo wi, Bine tunay mo ga boro kaŋ si caram wi.
2Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
3 Ay di saamo go ga te kaaji, Amma sahãadin ay n'a nangora laali.
3Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
4 A izey ga mooru baani goray. Faada meyo gaa i n'i kankam, I sinda faabako mo.
4Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
5 Harayzey no g'i fari nafa ŋwa ka ban, I g'a koba-koba baa karjey bindo ra, Jaw maakoy mo g'i duura gon.
5Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
6 Zama masiiba wo, Manti ganda laabo ra no a ga fatta bo. Taabi mo, Manti ganda no a ga zay ka deene kaa taray bo.
6Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
7 Amma i na boro hay taabi haŋyaŋ se, Danga nune-hansi cine no kaŋ ga tun beene.
7nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
8 Amma d'ay wo no, Irikoy no ay ga ceeci, Irikoy gaa mo no ay g'ay muraado talfi.
8Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
9 Nga no ga misa beerey goy te, Kaŋ yaŋ baa da fintalyaŋ, Harey kaŋ yaŋ ga dambarandi, Kaŋ yaŋ sinda me baayaŋ se.
9åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
10 A ga hari no ndunnya boŋ, A ga hari samba farey ra,
10åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
11 Hal a ga kayna ra borey beerandi, A ga borey kaŋ yaŋ ga bine saray hẽeni te beerandi i ma goro baani samay.
11när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
12 Nga no ga hiilantey me-hawyaŋo ganji, Hal i kambey si du k'i dabarey toonandi.
12Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
13 A ga laakalkooney di ngey boŋ hiila ra, A ga diibi-diiba-koyey saawarey gunguray ganda farap! folloŋ!
13han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
14 Zaari sance no ngey nda kubay ga karba; Wayna go zaari bindi no i ga dira ka dadab sanda cin.
14mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
15 A ga alfukaarey faaba takuba gaa da hiilantey meyey gaa, A g'i kaa hinkoyey kambe ra mo.
15Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
16 Woodin gaa no alfukaarey gonda beeje, Adilitaray-jaŋay na nga me daabu.
16Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
17 Guna, farhante no boro kaŋ Irikoy ga gooji, Ni binde ma si donda Hina-Kulu-Koyo goojiyaŋey.
17Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
18 Zama a ga bi kaa, A ma safari haw a gaa mo, A ga marayyaŋ te, a kambey mo m'a yayandi.
18Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
19 Taabi iddu ra a ga ni faaba, Oho, hala baa iyye ra masiiba fo si no kaŋ ga tuku ni gaa.
19Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
20 Haray waate ra a ga ni fundo fansa buuyaŋ gaa, Wongu ra mo a ga ni kaa takuba hin gaa.
20I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
21 A ga ni tugu ka ni wa da deene laaliyaŋ, Ni si humburu halaciyaŋ mo d'a kaa.
21När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
22 Halaciyaŋ da gazeyaŋ wo, ni g'i haaru no, Ni si humburu ganji hamey mo.
22Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
23 Zama saajo tondey ga amaana no ni se, Ganji hamey mo ga baani goray te ni se.
23ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
24 Ni ga tabbatandi kaŋ ni windo go baani samay, Ni ga ni alman kurey kunfa, Ni si gar mo hay fo kulu kaŋ daray.
24Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
25 Ni ga bay mo kaŋ ni banda ga ciya iboobo, Ni haamey mo ga baa sanda ganda subu.
25Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
26 Jiiri toonante ra no ni ga koy ni saara do, Danga heemar hayni boko cine.
26I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
27 Guna, iri na woodin fintal, yaadin mo no a bara. Kala ni ma maa, ma bay mo ni boŋ se.»
27Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.