1 Kala Bildad Suhi bora tu ka ne:
1Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
2 «Waati fo no ni ga sanni woone yaŋ dumi teeyaŋ naŋ? Waati fo mo no ni ga fay da me sanney kaŋ ciya sanda haw bambata kaŋ ga faaru cine?
2Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
3 Irikoy no ga cimi ciiti siirandi, wala? Wala Hina-Kulu-Koyo no ga adilitaray siirandi?
3Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
4 Da ni izey na zunubi te a se, Nga mo n'i nooyandi i alhakko gaa.
4Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,
5 Da ni na Irikoy gande ceeci nda himma, Ka kande ni ŋwaarayyaŋo Hina-Kulu-Koyo do,
5så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,
6 Da ni gonda hananyaŋ da cimi, Doŋ daahir no a ga tun ka mo hay ka haggoy da nin sohõ. A ga albarka daŋ ni adilitaray nangora gaa.
6då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
7 Koyne, baa kaŋ ni sintina ya ikayna no, Ni kokora wo ga yulwa gumo.
7och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.
8 Ni ya day, ay ga ni ŋwaaray, Ma waato zamaney fintal, Ma laakal ye haŋ kaŋ i baabey fisi ka kaa taray gaa.
8Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt
9 Zama iri ya bi wane yaŋ no, Iri si hay kulu bay, Zama iri ndunnya jirbey si hima kala bi cine.
9-- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
10 Manti doŋ borey ga ni dondonandi, Ka ci ni se bo? I ma sanniyaŋ kaa taray ka fun ngey biney ra?
10men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
11 Gooru kwaari ga hin ka fun ka zay mansaara si no, wala? Wala kundu ga hin ka beeri, hari si no?
11»Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
12 Za a gonda nga tayyaŋo, I man'a beeri mo, A ga waasu ka lakaw da kobto kulu.
12Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
13 To, yaadin cine no borey kulu kaŋ yaŋ dinya Irikoy, i fondey go. Wo kaŋ siino ga may Irikoy se mo, A beeje kulu ga halaci.
13Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
14 A beeja ga ceeri, A deyaŋo mo sanda dadaara taaru cine no.
14Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
15 Bora ga jeeri nga fuwo gaa, Amma a si kay, A g'a di da gaabi no, amma a si duumi.
15Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
16 Bora wo sanda tuuri boogu no, Kaŋ ga tun wayna ra, A kambey ga salle kalo boŋ.
16Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
17 A kaajey go didijante tondey gaa, A ga furo hala tondi fu ra.
17kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
18 D'i n'a dagu ka kaa nga nango ra, Kala nango m'a ze ka ne: ‹Ay mana di nin baa ce fo.›
18Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
19 Guna, Irikoy fonda farhã neeya: Ganda laabo ra no afooyaŋ ga zay ka fatta.
19Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»
20 Guna, Irikoy si naanay boro furu bo, hal abada. Goy laalo teekoy mo, a si i kayandi.
20Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.
21 A ga ye ka ni meyo toonandi nda haari, Ni me kuurey mo da farhã dooni.
21Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.
22 Borey kaŋ yaŋ konna nin, Haawi no g'i daabu. Laalakoyey bukkey mo ga daray.»
22De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.