¹ Rabbi sanno kaŋ kaa Yowel Petuwel izo do neeya:

¹Detta är HERRENS ord som kom till Joel, Petuels son.

² Ya arkusey, wa maa woone, Ya araŋ kulu laabo ra gorokoy, wa hanga jeeri mo: D'a ta day, woone dumi te araŋ jirbey ra, Wala mo araŋ kaayey jirbey ra?

²Hören detta, I gamle, och lyssnen härtill, I landets alla inbyggare. Har något sådant skett förut i edra dagar eller i edra fäders dagar?

³ Wa baaru wo ci araŋ izey se, Araŋ izey mo m'a ci ngey izey se, I izey mo hala zamana kaŋ ga kaa se:

³Nej, om detta mån I förtälja för edra barn, och edra barn må förtälja därom för sina barn, och deras barn för ett kommande släkte.

⁴ Haŋ kaŋ do bi cindi, do cira n'a ŋwa. Haŋ kaŋ do cira cindi, maram-fanda n'a ŋwa. Haŋ kaŋ maram-fanda cindi, kaanayze n'a ŋwa.

⁴Vad som blev kvar efter gräsgnagarna, det åto gräshopporna upp; och vad som blev kvar efter gräshopporna, det åto gräsbitarna upp; och vad som blev kvar efter gräsbitarna det åto gräsfrätarna upp.

⁵ Ya araŋ, baji hankoy, wa tun jirbi gaa ka hẽ! Ya araŋ kulu, duvan* hankoy, wa kaati! Duvaŋo kaŋ ga kaan sabbay se, Zama i n'a kosu ka kaa araŋ meyey gaa.

⁵Vaknen upp, I druckne, och gråten; ja, jämren eder, alla I som dricken vin, över att druvsaften är ryckt undan eder mun.

⁶ Zama dumi fo kaaru ka kaa ay laabo ra, Gaabikooni no, i baayaŋ sinda me, I hinjey mo, muusu beeri hinjeyaŋ no, I workondey mo, muusu way workonduyaŋ no.

⁶Ty ett folk har dragit upp över mitt land, ett mäktigt, ett som ingen kan räkna; det har tänder likasom lejon, och dess kindtänder likna lejoninnors.

⁷ A n'ay reyzin* tiksa halaci, A n'ay jeejay* nya dumbu ka te dubi, A n'a foobu k'a furu, a kambey kwaaray.

⁷Mina vinträd har det förött, och mina fikonträd har det brutit ned det har skalat dem nakna och kastat dem undan; vitnade äro deras rankor.

⁸ Araŋ ma baray danga wandiyo kaŋ bangum da bufu zaara a kurnye sintina buuyaŋo sabbay se.

⁸Klaga likasom en jungfru som bär sorgdräkt efter sin ungdoms brudgum

⁹ Zama ŋwaari sargay da haŋyaŋ sargay ban Rabbi windo ra, Alfagey, Rabbi goy-teerey goono ga baray mo.

⁹Spisoffer och drickoffer äro försvunna ifrån HERRENS hus; prästerna sörja, HERRENS tjänare.

¹⁰ Faro hasara, laabo go ga baray, Zama ntaaso halaci, reyzin hari koogu, Jiyo mo go ga gaze.

¹⁰Fälten äro förödda, marken ligger sörjande, ty säden är förödd, vinet borttorkat, oljan utsinad.

¹¹ Ya araŋ, alfarey, haawi ma araŋ di, Ya araŋ, reyzin kali goy-izey, wa kaati alkama nda sayir* sabbay se, Zama fari albarka sara.

¹¹Åkermännen stå med skam, vingårdsmännen jämra sig, över vetet och över kornet; ty skörden på marken är förstörd.

¹² Reyzin nya suugu, jeejay nya mo jaŋ hari, Garenad* nya da dabiina nya da pom* nya, I kulu koogu danga kali ra tuuri nyaŋey kulu cine. Daahir no bine kaani ban Adam-izey biney ra.

¹²Vinträden äro förtorkade och fikonträden försmäkta; granatträden och palmerna och äppelträden och alla andra träd på marken hava torkat bort. Ja, all fröjd har vissnat och flytt ifrån människors barn.

¹³ Ya araŋ, alfagey, wa guddu nda bufu zaara ka hẽ! Ya araŋ, sargay feema goy-teerey, araŋ ma kaati! Ya ay Irikoyo goy-teerey, Araŋ ma kaa ka kani cino me-a-me bufu zaarayaŋ ra! Zama ŋwaari sargay da haŋyaŋ wane, I n'i ganji araŋ Irikoyo windo ra.

¹³Kläden eder i sorgdräkt och klagen, I präster; jämren eder, I som tjänen vid altaret; gån in och sitten i sorgdräkt natten igenom, I min Guds tjänare, eftersom eder Gud hus måste sakna spisoffer och drickoffer

¹⁴ Araŋ ma mehaw jirbiyaŋ fe, Araŋ ma marga jama margu, sududuyaŋ wane. Wa arkusey da laabo gorokoy kulu margu i ma kaa Rabbi araŋ Irikoyo windo ra, I ma soobay ka hẽ Rabbi gaa.

¹⁴Pålysen en helig fasta, lysen ut en högtidsförsamling; församlen de gamla, ja, alla landets inbyggare, till HERRENS, eder Guds, hus; och ropen så till HERREN.

¹⁵ Kaari zaaro! zama Rabbi zaaro tooyaŋ maan. A ga zumbu ka fun Hina-Kulu-Koyo do danga halaciyaŋ cine.

¹⁵Ve oss, vilken dag! ty HERRENS dag är nära, och såsom våld från den Allsvåldige kommer den.

¹⁶ Manti i na ŋwaari kosu no ka kaa iri jine? Oho, bine kaani da farhã iri Irikoyo windo ra, Manti i ban bo?

¹⁶Har icke vår bärgning blivit förstörd mitt för våra ögon? har icke glädje och fröjd försvunnit ifrån var Guds hus?

¹⁷ Dumar'izey go ga suugu bunga ra, Barmay go koonu, buwey mo, i n'i bagu-bagu, Zama ntaaso si no.

¹⁷Utsädet ligger förtorkat under mullen, förrådshusen stå öde, ladorna få förfalla, ty säden är borttorkad.

¹⁸ Ma maa day almaney durayyaŋo, Haw kurey mo go ga toray-toray zama subu si no. Oho, feeji kurey mo go ga taabi haŋ.

¹⁸Huru stönar icke boskapen! Huru ängslas ej fäkreaturens hjordar! De finna ju intet bete. Ja, också fårhjordarna få lida under skulden.

¹⁹ Ya Rabbi, ni gaa no ay g'ay jinda sambu, Zama danji na kuray nangey ŋwa saajo ra. Danji beela mo na saajo tuurey kulu ton.

¹⁹Till dig, HERRE, ropar jag, nu då en eld har förtärt betesmarkerna i öknen och en eldslåga har förbränt alla träd på marken.

²⁰ Oho, baa ganji hamey go ga zuka ni gaa, Zama hari zurey koogu, Danji mo na saajo ra kuray nangey ŋwa.

²⁰Ja, också markens djur ropa med trängtan till dig, eftersom vattenbäckarna äro uttorkade och betesmarkerna i öknen äro förtärda av eld.