¹ Wa hilli kar Sihiyona ra. Wa kar ka kuuwa ay tondi hananta ra. Laabo gorokoy mo ma jijiri, Zama Rabbi zaaro go kaa, a maan mo zaati.

¹Stöten i basun på Sion, och blåsen larmsignal på mitt heliga berg; må alla landets inbyggare darra! Ty HERRENS dag kommer, ja, den är nära;

² Zaaro kaŋ gonda yuumay da kubay no, Zaaro kaŋ gonda burey da kubay bi tik. Danga mate kaŋ cine mo boyaŋ kaari ga daaru tondi kuukey boŋ, Yaadin cine no dumi gaabikooni bambata go no, Kaŋ boro mana di a dumi baa ce fo. A banda i si ye ka di i cine koyne, Kal a ma koy zamana boobo.

²en dag av mörker och tjocka, en dag av moln och töcken, lik en gryning som breder ut sig över bergen. Ett stort och mäktigt folk kommer, ett vars like aldrig någonsin har funnits och ej heller hädanefter skall uppstå, intill senaste släktens år.

³ Danji go ga di i jine, I banda mo danji beele go ga di. I jine laabo ga ciya danga Eden kalo cine, Amma i banda a ga ciya saaji koonu -- Oho, hala hay kulu mana i yana.

³Framför dem går en förtärande eld och bakom dem kommer en förbrännande låga. Likt Edens lustgård var landet framför dem, men bakom dem är det en öde öken; ja, undan dem finnes ingen räddning.

⁴ I gunayaŋ alhaalo ga hima bariyaŋ, Danga wongu bariyaŋ, yaadin cine no i ga zuru.

⁴De te sig likasom hästar, och såsom stridshästar hasta de åstad.

⁵ I ga kosongu danga wongu torkoyaŋ, Tondi kuukey boŋ no i ga sar ka zimbi, Danga danji kunguyaŋ kaŋ go ga subu ŋwa, Danga dumi gaabikooni kaŋ na wongu daaga sinji cine.

⁵Med ett rassel likasom av vagnar spränga de fram över bergens toppar, med ett brus såsom av en eldslåga, när den förtär strå; de äro såsom ett mäktigt folk, ordnat till strid.

⁶ Borey kulu go azaaba ra i jine, Moydumey kulu yalu bare.

⁶Vid deras åsyn gripas folken av ångest, alla ansikten skifta färg.

⁷ I go ga zuru danga alboro gaabikooniyaŋ cine, I ga cinari kaaru danga soojeyaŋ cine. I boro kulu go ga dira care banda, A sinda wo kaŋ kamba fonda ra,

⁷Såsom hjältar hasta de åstad, lika stridsmän bestiga de murarna; var och en går sin väg rakt fram, och ingen tager miste om sin stråt.

⁸ Afo si afo tuti mo, Boro kulu ga nga boŋ fondo gana. Waati kaŋ i ga wongu daaga bagu, I si ngey fondey taŋ.

⁸Den ene tränger icke den andre, var och en går sin givna bana; mitt igenom vapnen störta de fram utan hejd.

⁹ I go ga sar birni cinaro gaa, I ma zuru birni cinaro boŋ, I ma kaaru ka furo hala fuwey ra, I ma furo finetarey gaa danga zay cine.

⁹I staden rusa de in på murarna hasta de åstad, i husen tränga de upp, genom fönstren bryta de sig väg, såsom tjuvar göra.

¹⁰ Laabo go ga gasi i jine, Beeney go ga jijiri, Wayna nda hando kaaro goono ga zabu ka te kubay, Handariyayzey mo, i kaaro goono ga zabu.

¹⁰Vid deras åsyn darrar jorden, och himmelen bävar; solen och månen förmörkas, och stjärnorna mista sitt sken.

¹¹ Kala Rabbi ma nga jinda sambu nga wongu marga jine. Daahir a zumbuyaŋo gata ga beeri gumo, Zama boro kaŋ g'a sanno toonandi ya gaabikooni no. Zama Rabbi zaaro ya ibeeri no, kaŋ ga humburandi mo. May no ga hin a k'a suuru?

¹¹Och HERREN låter höra sin röst framför sin här ty hans skara är mycket stor, mäktig är den skara som utför hans befallning. Ja, HERRENS dag är stor och mycket fruktansvärd vem kan uthärda den?

¹² Amma baa sohõ, mate kaŋ Rabbi ci, «Araŋ ma ye ka kaa ay do d'araŋ biney kulu, Da mehawyaŋ, da hẽeni da bine saray.»

¹²Dock, nu mån I vända om till mig av allt edert hjärta, säger HERREN, med fasta och gråt och klagan.

¹³ Wa araŋ biney tooru, manti araŋ bankaarayey bo. Day wa ye ka kaa Rabbi araŋ Irikoyo do, Zama nga wo gomnikoy no, toonante no da bakaraw, A ga gay hal a bine ga tun, A gonda baakasinay suuji boobo, A ga nga miila bare ka fay da masiiba.

¹³Ja, riven sönder edra hjärtan, icke edra kläder, och vänden om till HERREN, eder Gud; ty nådig och barmhärtig är han, långmodig och stor i mildhet, och sådan att han ångrar det onda.

¹⁴ May no ga bay hal a si bare ka nga miila barmay, A ma albarka naŋ nga bareyaŋo banda, Sanda ŋwaari sargay da haŋyaŋ wane nooya, Rabbi araŋ Irikoyo se?

¹⁴Måhända vänder han om och ångrar sig och lämnar kvar efter sig någon välsignelse, till spisoffer och drickoffer åt HERREN, eder Gud.

¹⁵ Wa hilli kar Sihiyona ra, Araŋ ma mehaw jirbiyaŋ fe, Araŋ ma sududuyaŋ marga margu.

¹⁵Stöten i basun på Sion, pålysen en helig fasta lysen ut en högtidsförsamling;

¹⁶ Wa borey margu, wa jama hanandi. Wa arkusey, da zankey, da naanandey margu. Naŋ arhiiji ma fatta nga fuwo ra, Wayhiiji mo ma fun nga tuguyaŋo do.

¹⁶församlen folket, pålysen en helig sammankomst, kallen tillhopa de gamla församlen de små barnen, jämväl dem som ännu dia vid bröstet brudgummen må komma ur sin kammare och bruden ur sitt gemak.

¹⁷ Alfagey, kaŋ ga ti Rabbi goy-teerey ma hẽ tanda da sargay feema game ra. I ma ne: «Ya Rabbi, ma jalla ni jama gaa, Ma si ni wane jama ciya wowi hari, Hala dumi cindey m'i hahaara. Zama ifo se no borey dumey ra i ma ne: ‹Man no i Irikoyo go binde›?»

¹⁷Mellan förhuset och altaret må prästerna, HERRENS tjänare, hålla klagogråt och säga: »HERRE, skona ditt folk, och låt icke din arvedel bliva till smälek, till ett ordspråk bland hedningarna Varför skulle man få säga bland folken: 'Var är nu deras Gud?'»

¹⁸ Waato din gaa no Rabbi ga canse nga laabo se, A ga bakar nga jama se.

¹⁸Så upptändes då HERREN till nitälskan för sitt land, och han ömkade sig över sitt folk;

¹⁹ Rabbi ga tu mo ka ne nga jama se: «Guna, a si gay kaŋ ay ga ntaaso nda reyzin* hari nda ji samba araŋ se, Araŋ ga kungu nd'ey mo. Ay si ye k'araŋ nooyandi koyne araŋ ma ciya wowi hari dumi cindey se.

¹⁹HERREN svarade och sade till sitt folk: Se, jag vill sända eder säd och vin och olja, så att I fån mätta eder därav, och jag skall icke mer låta eder bliva till smälek bland hedningarna.

²⁰ Amma ay ga azawa wongu marga ganandi k'a moorandi araŋ gaa. Ay m'a gaaray ka kond'a laabu fo kaŋ gonda jaw, Kaŋ ra sinda nafa. Wongo jina boŋo do haray batukoy, Ay m'i gaaray ka daŋ wayna funay haray teeko ra. Banda haray batukoy mo, Ay m'i gaaray ka daŋ wayna kaŋay haray teeko ra. A farreyaŋo ma tun, a fumbo mo ma tun, Zama a na muraadu beeriyaŋ te.»

²⁰Och nordlandsskaran skall jag förjaga långt bort ifrån eder, jag skall driva den undan till ett torrt och öde Land, dess förtrupp till Östra havet och dess eftertrupp till Västra havet. Och stank skall stiga upp därav, ja, vämjelig lukt skall stiga upp därav, eftersom den har tagit sig för så stora ting.

²¹ Ya laabo, ma si humburu, Ma te bine kaani ka farhã mo, Zama Rabbi na muraadu beeriyaŋ te.

²¹Frukta icke, du land, utan fröjda dig och gläds, ty stora ting har HERREN tagit sig för

²² Ya araŋ ganji hamey, wa si humburu, Zama saajo ra kuray nangey ye ka zay, Zama tuuri-nyaŋey ye ka ngey izey hay, Jeejay nya, da reyzin nya mo, i ye ka hay gumo.

²²Frukten icke, I markens djur, ty betesmarkerna i öknen grönska, och träden bära sin frukt, fikonträden och vinträden giva sin kraft.

²³ Yaadin gaa, ya Sihiyona izey, araŋ ma farhã ka te bine kaani Rabbi araŋ Irikoyo se, Zama a n'araŋ no beene hari sintina araŋ adilitara boŋ. A na hari gusam araŋ boŋ, Sintina wano da bananta wano, danga waato cine.

²³Och fröjden eder, I Sions barn, varen glada i HERREN, eder Gud; ty han giver eder höstregn, i rätt tid, han som ock förr sände ned över eder regn, både höst och vår.

²⁴ Araŋ karayaŋ ganganey ga to da alkama, Gulley mo ga to da reyzin hari nda ji, hal i ga mun.

²⁴Så skola logarna fyllas mod säd och pressarna flöda över av vin och olja.

²⁵ Koyne, ay ga ye ka jiirey bana araŋ se kaŋ do ciray, Da maram-fanda, da kaanayze, da do bi ŋwa. Ngey kaŋ yaŋ ga ti ay wongu marga bambata, Kaŋ ay donton araŋ game ra.

²⁵Och jag skall giva eder gottgörelse för de årsgrödor som åtos upp av gräshopporna, gräsbitarna, gräsätarna och gräsgnagarna, den stora här som jag sände ut mot eder.

²⁶ Araŋ ga ŋwa gumo ka kungu, Araŋ ma Rabbi araŋ Irikoyo maa sifa, Nga kaŋ goy araŋ se da dambara hari. Ay borey mo si ye ka haaw hal abada.

²⁶Och I skolen få äta till fyllest och bliva mätta; och då skolen I lova HERRENS, eder Guds, namn, hans som har handlat så underbart med eder; och mitt folk skall icke komma på skam evinnerligen.

²⁷ Gaa no araŋ ga bay kaŋ ay go Israyla* game ra, Ay no ga ti Rabbi araŋ Irikoyo, Afo kulu si no kala ay. Ay borey mo si haaw hal abada.

²⁷Och I skolen förnimma att jag bor mitt i Israel, och att jag är HERREN, eder Gud, och eljest ingen. Ja, mitt folk skall icke komma på skam evinnerligen.

²⁸ Woodin banda a ga ciya ay g'ay Biya zumandi Adam-izey kulu boŋ. Araŋ ize arey d'araŋ ize wayey ga annabitaray te, Araŋ dottijey ga hindiriyaŋ te, Araŋ sahãkooney mo ga di bangayyaŋ.

²⁸Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött, och edra söner och edra döttrar skola profetera, edra gamla män skola hava drömmar edra ynglingar skola se syner;

²⁹ Baa bannyey da koŋŋey boŋ mo ay g'ay Biya zumandi jirbey din ra.

²⁹också över dem som äro tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min Ande.

³⁰ Ay ga dambara hariyaŋ cabe beene da ganda: Kuri, da danji, da dullu ciciriyaŋ.

³⁰Och jag skall låta tecken synas på himmelen och på jorden: blod och eld och rökstoder.

³¹ Wayna ga bare ka ciya kubay, Hando mo ga bare ka ciya kuri, Hala Rabbi zaari beero kaŋ ga humburandi ga kaa.

³¹Solen skall vändas i mörker och månen i blod förrän HERRENS dag kommer, den stora och fruktansvärda.

³² A ga ciya mo, boro kulu kaŋ ga Rabbi maa ce ga du faaba. Zama Sihiyona tondo boŋ, da Urusalima ra i ga du borey kaŋ yaŋ ga yana, Boro cindo ra kaŋ yaŋ Rabbi ga ce. Yaadin no Rabbi ci.

³²Men det skall ske att var och en som åkallar HERRENS namn han skall varda frälst. Ty på Sions berg och i Jerusalem skall finnas en räddad skara, såsom HERREN har sagt; och till de undsluppna skola höra de som HERREN kallar.