1 Suleymanu yaasay fooyaŋ neeya: Ize laakalkooni ga nga baabo bine kaanandi, Amma ize kaŋ ga saamo, a ga nga nya bine tiŋandi.
1Detta är Salomos ordspråk. En vis son gör sin fader glädje, men en dåraktig son är sin moders bedrövelse.
2 Laala arzaka sinda nafa kulu, Amma adilitaray ga boro faaba buuyaŋ gaa.
2Ogudaktighetens skatter gagna till intet men rättfärdigheten räddar från döden.
3 Rabbi si naŋ adilante fundo ma maa haray bo, Amma a ga boro laalo beeja hibandi.
3HERREN lämnar ej den rättfärdiges hunger omättad, men de ogudaktigas lystnad avvisar han.
4 Boro kaŋ ga goy da hawfunay ga talka, Amma himmante kambe ga arzaka margu.
4Fattig bliver den som arbetar med lat hand, men de idogas hand skaffar rikedom.
5 Bora kaŋ margu-margu kaydiya waate no ga ti ize laakalkooni. Amma boro kaŋ ga jirbi heemar waate, Ize no kaŋ ga haawi candi.
5En förståndig son samlar om sommaren, men en vanartig son sover i skördetiden.
6 Albarka go adilante boŋ, Amma toonye ga boro laalo me daabu.
6Välsignelser komma över den rättfärdiges huvud, men de ogudaktigas mun gömmer på orätt.
7 I ma fongu adilante gaa, woodin ya albarka no, Amma boro laalo maa ga fumbu.
7Den rättfärdiges åminnelse lever i välsignelse, men de ogudaktigas namn multnar bort.
8 Bine ra laakalkooni ga lordiyaŋ ta, Amma boro kaŋ meyo gonda saamotaray ga kaŋ.
8Den som har ett vist hjärta tager emot tillsägelser, men den som har oförnuftiga läppar går till sin undergång.
9 Boro kaŋ ga dira nda adilitaray, Baani samay no a ga dira. Amma boro kaŋ ga nga fondey siirandi, I ga bay a gaa.
9Den som vandrar i ostrafflighet, han vandrar trygg, men den som går vrånga vägar, han bliver röjd.
10 Mo-karko ga kande bina saray, Amma boro kaŋ meyo gonda saamotaray ga kaŋ.
10Den som blinkar med ögonen, han kommer ont åstad, och den som har oförnuftiga läppar går till sin undergång.
11 Adilante me ga ti fundi hari-mo, Amma toonye ga boro laalo me daabu.
11Den rättfärdiges mun är en livets källa, men de ogudaktigas mun gömmer på orätt.
12 Konnari ga yanje fisi ka kaa taray, Amma baakasinay ga taali kulu daabu.
12Hat uppväcker trätor, men kärlek skyler allt som är brutet.
13 Fayankakoy me ra i ga laakal gar, Amma boro kaŋ jaŋ fahamay, Barzu go no a banda daaro se.
13På den förståndiges läppar finner man vishet, men till den oförståndiges rygg hör ris.
14 Laakalkooney ga bayray margu, Amma saamey me ga maan halaciyaŋ gaa.
14De visa gömma på sin kunskap, men den oförnuftiges mun är en överhängande olycka.
15 Arzakante duure ga te a se kwaara gaabikooni. Alfukaarey halaciyaŋ ga ti talkatara.
15Den rikes skatter äro honom en fast stad, men de armas fattigdom är deras olycka.
16 Adilante goyo go fundi do haray. Boro laalo arzaka mo ga koy zunubi gaa.
16Den rättfärdiges förvärv bliver honom till liv; den ogudaktiges vinning bliver honom till synd.
17 Boro kaŋ laakal da yaamaryaŋ, Fundi fonda ra no a go, Amma boro kaŋ na kaseetiyaŋ furu, a daray.
17Att taga vara på tuktan är vägen till livet, men den som ej aktar på tillrättavisning, han far vilse.
18 Boro kaŋ na konnari tugu gonda tangari, Boro kaŋ ga kormoto ci ya saamo no.
18Den som gömmer på hat är en lögnare med sina läppar, och den som utsprider förtal, han är en dåre.
19 Sanni boobo ra i si jaŋ hattayaŋ, Amma boro kaŋ hin nga me, laakal goy no a goono ga te.
19Där många ord äro bliver överträdelse icke borta; men den som styr sina läppar, han är förståndig.
20 Adilante deene wo danga nzarfu suubanante no, Boro laalo bine gonda nafa kayna.
20Den rättfärdiges tunga är utvalt silver, men de ogudaktigas förstånd är föga värt.
21 Adilante me ga boro boobo kuru, Amma borey kaŋ yaŋ sinda carmay ga bu fahamay-jaŋey se.
21Den rättfärdiges läppar vederkvicka många, men de oförnuftiga dö genom brist på förstånd.
22 Rabbi albarka ga kande arzaka, A s'a margu nda bine saray mo.
22Det är HERRENS välsignelse som giver rikedom, och egen möda lägger intet därtill
23 Saamo do, laala teeyaŋ wo danga foori hari no. Yaadin no laakal go boro kaŋ gonda fahamay se.
23Dårens fröjd är att öva skändlighet, men den förståndiges är att vara vis.
24 Haya kaŋ boro laalo ga humburu, Nga no ga kaa a gaa. Amma adilante muraadu ga feeri.
24Vad den ogudaktige fruktar, det vederfares honom, och vad de rättfärdiga önska, del varder dem givet.
25 Waati kaŋ hari haw bambata ga bisa, Boro laalo ga te ka si, Amma adilante tiksa ga duumi.
25När stormen kommer, är det ute med den ogudaktige; men den rättfärdige är en grundval som evinnerligen består.
26 Danga hari mooro hinjey gaa, Danga dullu moy ra, Yaadin no hawfuno go boro kaŋ n'a donton se.
26Såsom syra för tänderna och såsom rök för ögonen, så är den late för den som har sänt honom åstad.
27 Rabbi humburkumay ga aloomar kuukandi, Amma boro laaley jiirey ga dunguriya.
27HERRENS fruktan förlänger livet men de ogudaktigas år varda förkortade.
28 Adilante beeje ga ciya bine farhã, Amma boro laaley jine fonnayyaŋ ga halaci.
28De rättfärdigas väntan får en glad fullbordan, men de ogudaktigas hopp varder om intet.
29 Rabbi fonda ya wongu fu gaabikooni no adilante se, Amma halaciyaŋ no goy laalo teeko se.
29HERRENS vägar äro den ostraffliges värn, men till olycka för ogärningsmännen.
30 I si adilante ganandi hal abada, Amma boro laaley si goro laabo ra.
30Den rättfärdige skall aldrig vackla men de ogudaktiga skola icke förbliva boende i landet.
31 Adilante me go ga laakal kaa taray, Amma i ga sanni-siiro-koy deene dumbu.
31Den rättfärdiges mun bär vishet såsom frukt, men en vrång tunga bliver utrotad.
32 Adilante me ga bay haŋ kaŋ gonda maayaŋ kaano, Amma boro laalo me ga sanni siiro yaŋ salaŋ.
32Den rättfärdiges läppar förstå vad välbehagligt är, men de ogudaktigas mun är idel vrånghet.