1 Laakal na nga fuwo cina, A na bonjare iyye jabu a se.
1Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
2 A na nga almaney wi, a na nga duvaŋo* hanse, A na nga taablo daaru mo.
2Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
3 A na nga koŋŋey donton, Kwaara tudey boŋ a goono ga jinde sambu ka ne:
3Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
4 «Boro kulu kaŋ sinda carmay ma gana ka kaa ne.» Boro kaŋ jaŋ fahamay mo, a ga ne a se:
4»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
5 «Kaa k'ay ŋwaaro ŋwa, Ka duvaŋo kaŋ ay hanse din haŋ.
5»Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
6 Wa fay da carmay-jaŋay ka funa. Wa gana fahamay fonda ra.»
6Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
7 Boro kaŋ na dondako gooji, Haawi no a goono ga candi ka kande nga boŋ gaa. Boro kaŋ kaseeti boro laalo gaa mo ga wowi candi ka kande nga boŋ gaa.
7(Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
8 Ma si kaseeti dondako gaa, a ma si konna nin. Ma kaseeti laakalkooni gaa, a ga ba nin.
8Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
9 Ma laakalkooni dondonandi, nga mo ga tonton da laakal. Ma adilante dondonandi, a ga tonton da bayray.
9Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
10 Rabbi humburkumay ya laakal sintinay no, I ma Hananyankoyo bay, nga mo fahamay no.
10HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
11 Zama ay do no ni jirbey ga te iboobo, Ni jiirey mo ga tonton.
11Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
12 Da ni gonda laakal, ni boŋ se no ni gonda laakal. Da ni ga dondayaŋ te mo, ni hinne no g'a jare.
12Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»
13 Wayboro kaŋ sinda laakal, kosongu boobo no a ga te, Saamo no si hay kulu bay.
13En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
14 A ga goro nga windo me gaa kwaara ra. A go tudo boŋ da nga tita ka goro.
14Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
15 Zama a ma borey kaŋ ga bisa yaŋ ce, Borey kaŋ yaŋ ga ngey fondey di sap-sap.
15för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
16 Boro kaŋ si caram ma gana noodin. Nga mo kaŋ sinda fahamay, waybora ma ne a se:
16»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
17 «Zaytaray harey ya yuyaŋ no, }waari mo kaŋ i ŋwa tugante ga kaan no.»
17»Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»
18 Day a mana bay kaŋ buukoyaŋ go noodin, Waybora din yawey go Alaahara guusey ra mo.
18han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup. ----