1 Laakal mana ce no? Fahamay mana nga jinda tunandi bo?
1Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2 Batamey ra da fondey bindo ra da fondey kubayyaŋ do a go ga kay.
2Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
3 Da meyey gaa, nangey kaŋ borey ga furo kwaara ra, Da furoyaŋ meyey do, a go ga jinde sambu ka ne:
3Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
4 «Ya araŋ alborey, araŋ no ay go ga ce. Ay jinda mo go ga koy Adam-izey do haray.
4Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
5 Araŋ kaŋ sinda carmay, wa faham da laakal. Araŋ mo, saamey, wa goro nda bine kaŋ ga faham.
5Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
6 Wa hanga jeeri ay se, Zama ay ga muraaduyaŋ kaŋ gonda beeray salaŋ. Ay meyo feeriyaŋ ya hari kaŋ ga saba no.
6Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
7 Zama ay meyo ga cimi ci, Laala mo fanta hari no ay deena se.
7Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
8 Ay me sanney kulu, adilitaray ra no i go, Haŋ kaŋ ga siiri si no i ra, wala haŋ kaŋ si saba.
8Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
9 Taray kwaaray no i go boro kaŋ ga faham se, I ga saba mo borey kaŋ ga du bayray se.
9De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
10 M'ay dondonandiyaŋey ta, manti nzarfu. Ma bayray ta ka bisa wura suubanante.
10Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
11 Zama laakal boori nda tondi hiir'ize caadante yaŋ. Hay kulu kaŋ boro ga ba si kar a gaa.
11Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
12 Ay, Laakal, ay na haggoyyaŋ ciya ay nangoray. Ay du bayray da laakal kaŋ ga haggoy.
12Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
13 Rabbi humburkumay ga ti boro ma konna ilaalo. Boŋbeeray da fooma nda fondo laalo da me-ka-say, ay ga konn'ey.
13Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
14 Saaware ya ay wane no, da laakal hanno. Ay ya fahamay no, ay gonda hina.
14Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
15 Ay do no bonkooney ga may, Mayraykoyey mo ga ciiti dumbu.
15Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
16 Ay do no jine borey ga may, Ngey nda laabukoy kayney mo, Kaŋ yaŋ ga ti laabo cimi-ciiti-teekoy kulu.
16Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
17 Ay ga ba ay baakoy, Borey kaŋ yaŋ g'ay ceeci nda himma mo ga du ay.
17Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
18 Duure nda beeray go ay banda, Oho, da arzaka kaŋ ga duumi da adilitaray mo.
18Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
19 Ay nafa ga bisa wura, Oho, a bisa wura hansante. Ay riiba mo bisa nzarfu suubanante.
19Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
20 Ay ga dira adilitaray fondey ra da cimi ciiti laawaley bindo ra.
20På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
21 Zama borey kaŋ yaŋ ga ba ay, Ay ma naŋ i ma duure tubu, Ay m'i jisiri nangey toonandi.
21till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
22 Ay ya Rabbi wane no za a muraadey mana sintin, Za a goy sintinayey jine, doŋ waney.
22HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
23 Za zamana kaŋ ga duumi jine, za sintina, Za ndunnya mana baa te no i n'ay sinji.
23Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
24 Za guusuyaŋey si no i n'ay fattandi, Za hari-moy kaŋ yaŋ harey ga baa si no.
24Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
25 Za tondey mana sinji, Za tudey jine no i n'ay fattandi.
25Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
26 Za a mana laabo da saajey te jina, Za a mana laabu baano sintina te ndunnya ra.
26när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
27 Alwaato kaŋ a na beeney soola, ay go no. Saaya kaŋ a na teeko moyduma windi sanda korbay cine.
27När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
28 Saaya kaŋ a na beene batama gaabandi, Saaya kaŋ guusuyaŋey hari-moy te gaabi.
28när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
29 Saaya kaŋ a na teeko hirro daŋ a se, Zama haro ma si a lordo daaru, Alwaato kaŋ a na ndunnya sinjiyaŋ jeero te.
29när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
30 Saaya din ay go a do, goni no goy ra. Zaari kulu ay ya a farhã hari no, Han kulu mo ay ga farhã a jine.
30då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
31 Ay ga farhã ndunnya ra kaŋ ga ti a wane, Ay kaani maayaŋo go Adam-izey do mo.
31jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
32 Sohõ binde, ay izey, wa hanga jeeri ay se, Zama albarkante no borey kaŋ yaŋ ga haggoy d'ay fondey.
32Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
33 Wa maa dondonandiyaŋ. Araŋ ma te laakal, araŋ ma s'a muray mo.
33Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
34 Albarkante no boro kaŋ ga maa ay se, Kaŋ zaari kulu a ga batu ay windi meyey bundey gaa.
34Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
35 Zama nga kaŋ ga du ay, fundi no a ga du, A ga du gaakuri Rabbi do mo.
35Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
36 Amma boro kaŋ ga zunubi te ay se, A goono ga nga fundo toonye. Boro kulu kaŋ ga konna ay, buuyaŋ no a ga ba.»
36Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.