1 Wayboro laakalkooni ga nga fuwo cina, Amma wayboro saamo ga nga wano zeeri nda nga kambey.
1Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
2 Boro kaŋ ga dira nga adilitaray toonante ra ga humburu Rabbi, Amma boro kaŋ ga nga fonda siirandi ga dond'a no.
2Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
3 Saamo me ra gonda sar'ize a boŋbeera sabbay se, Amma laakalkooney deeney g'i hallasi.
3I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
4 Nangu kaŋ sinda haw, i ŋwaari garba ga hanan, Amma yeeji gaabi do i ga te tontoni boobo.
4Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
5 Seeda daahirante si tangari, Amma tangari seedakoy, kala tangari kaŋ a ga ci.
5Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
6 Dondayankoy ga laakal ceeci, a si du a, Amma bayray wo, hari doogono no fahamante se.
6Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
7 Ma fun boro kaŋ si caram do, Zama ni si bayray meyo gar a do.
7Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
8 Haggoyyankoy laakalo ga ti a ma faham da nga fonda, Amma saamey saamotara ya gulinci no.
8Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
9 Saamey ga taali himandi hahaarayaŋ hari, Amma boro toonante do gomni miila go no.
9De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
10 Boro bine ga nga boŋ azaaba bay, A farhã mo, boro fo si maa r'a.
10Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
11 I ga boro laaley windey bare ka gum, Amma adilantey bukkey ga te albarka.
11De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
12 Fondo go no kaŋ go kayante boro diyaŋo gaa, Amma a bananta ya buuyaŋ fondo no.
12Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
13 Baa haari teeyaŋ si ganji bine gonda hasaraw. Haari wo, a ga hin ka kokor da bine tiŋay.
13Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
14 Boro kaŋ ye da banda nga bina ra ga kungu nda nga fonda, Boro hanno mo nda haŋ kaŋ go a wano ra.
14Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
15 Boro kaŋ sinda carmay ga sanni kulu cimandi, Amma laakalkooni ga haggoy nda nga te-goyey hala a ma boori.
15Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
16 Laakalkooni ga humburu, a ga fay da laala teeyaŋ mo, Amma saamo ga boŋ jare ka ne nga na hay kulu tabbatandi.
16Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
17 Bine-waaso-koy ga saamotaray goy te. Boro kaŋ ga dabari laalo kaa taray mo, i ga konn'a.
17Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
18 Boro kaŋ sinda carmay ga saamotaray tubu, Amma bayray ga te laakalkooni se boŋ gaa taalam.
18De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
19 Boro laaley ga aniya ka sumbal boro hanney jine, Zambantey mo yaadin cine no adilantey fu meyey gaa.
19De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
20 Talka ya wangay hari no baa nga gorokasin se, Amma arzakante gonda baako boobo.
20Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
21 Boro kaŋ donda nga gorokasin, Zunubi no a goono ga te, Amma boro kaŋ ga bakar talkey se ya bine kaani koy no.
21Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
22 Goy laalo soolakoyey, manti i goono ga fondo taŋ no? Amma suuji nda cimi ga ciya gomni te-koy baa.
22De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
23 Goy kulu ra gonda riiba, Amma me sanni hinne si kande kala talkataray.
23Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
24 Laakalkooney boŋ taalam ga ti i arzaka, Amma saamey saamotara ya saamotaray hinne no.
24De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
25 Cimi seeda ciiko ga fundiyaŋ faaba, Amma tangari ciiko ga hiila candi.
25Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
26 Rabbi humburkumay ra naanay gaabikooni go no. Bora din izey mo ga du tuguyaŋ do.
26Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
27 Rabbi humburkumay ya fundi hari zuru mo yaŋ no, Kaŋ ga boro fay da buuyaŋ hirrimey.
27I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
28 Bonkooni darza ga ti a jama baayaŋo, Amma boro jaŋay ga ti koy kayney halaciyaŋ.
28Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
29 Boro kaŋ ga suuru nda bine tunyaŋ gonda fahamay hanno, Amma boro bine-waaso-koy ga saamotaray beerandi.
29Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
30 Laakal kaanay ya fundi no gaaham se, Amma canse ya biri fumbi no.
30Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
31 Boro kaŋ na alfukaaru toonye na nga Takakwa foy, Amma boro kaŋ na suuji cabe laamikoyey se goono g'a beerandi no.
31Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
32 I ga boro laalo zeeri nga goy laala ra, Amma adilante gonda tuguyaŋ do nga buuyaŋ hane.
32Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
33 Laakal go ga nga goray te fahamante bina ra, Amma saamey game ra, a ga bangay.
33I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
34 Adilitaray ga kunda beerandi, Amma zunubi ya haawi hari no dumi kulu se.
34Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
35 Bonkooni gaakuri ga koy goy-ize kaŋ ga goy da laakal do haray, Amma a bine tunyaŋ ga zumbu boro kaŋ ga haawi goy te boŋ.
35En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.