1 Danga hayni waate neezu*, Danga heemar waate hari, Yaadin no beeray si hagu saamo se.
1Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
2 Danga sasa kaŋ go nga bar-bare yaŋo gaa, Danga kumbu-hanga nga deesiyaŋo ra, Yaadin no laaliyaŋ kaŋ sinda daliili si di.
2Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
3 Barzu go bari sabbay se, Alkaabe mo farka se, goobu mo saamey banda sabbay se.
3Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
4 Ma si saamo sanni ye a se a saamotara hina me, Zama ni ma si ciya a cine.
4Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
5 Ma tu saamo se a saamotara boŋ, Zama a ma si te laakalkoy nga boŋ diyaŋ gaa.
5Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
6 Boro kaŋ na samba daŋ saamo kambe ra, Nga bumbo ce no a goono ga dumbu, a ga toonye ŋwa mo.
6Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
7 Danga mate kaŋ simbarko cey sinda gaabi, Yaadin no misa ga hima saamo me ra.
7Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
8 Danga boro kaŋ ga tondi haw finga-finga ra, Yaadin cine no boro kaŋ na saamo beerandi ga hima.
8Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
9 Danga karji kaŋ ga furo nangu mooro baji hanko kambe ra, Yaadin cine no yaasay ga hima saamey me ra.
9Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
10 Danga gaw kaŋ ga hay kulu hay ka maray, Yaadin no boro kaŋ na saamo sufuray, Da boro kaŋ na bisakoyaŋ sufuray ga hima.
10En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
11 Danga hansi kaŋ ye nga yeero do, Yaadin mo no saamo kaŋ ye ka nga saamotara goyo te ga hima.
11Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
12 Ni ga di boro kaŋ gonda laakal nga boŋ diyaŋo gaa? Saamo gonda beeje ka bisa bora din.
12Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
13 Hawfuno ne: «Muusu beeri futo go no fonda boŋ, Muusu go no batama ra!»
13Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
14 Danga mate kaŋ fu me daabirji ga bare nga guurey boŋ, Yaadin cine no hawfuno mo ga bare nga daarijo boŋ.
14Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
15 Hawfuno ga nga kambe daŋ hawru ra, Amma a ga maa a tiŋay nga m'a kaa ka kond'a nga meyo do.
15Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
16 Hawfuno gonda laakal nga boŋ diyaŋ gaa, Hal a ga bisa boro iyye wane kaŋ yaŋ ga waani ka sanni ye da fayanka.
16Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
17 Boro kaŋ goono ga bisa, A na nga boŋ kankam da yanje kaŋ manti a wane no, A ga hima boro kaŋ na hansi di a hangey gaa.
17Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
18 Danga boŋ-komay-koy kaŋ ga yulbe da hangaw da buuyaŋ catu,
18Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
19 Yaadin no boro kaŋ na nga gorokasin halli ga hima. A ma ne mo: «Manti ay goono ga fooru no?»
19är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»
20 Tuuri-jaŋay se no danji ga bu. Naŋ kaŋ kormotante si no mo, yanje ga ban.
20När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
21 Danga mate kaŋ danji-bi go danj'izey se, Tuuri mo go danji se, Yaadin no boro kaŋ ga kakaw ga hima yanje tunandiyaŋ se.
21Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
22 Kormotante sanney ga hima biniyay loomayaŋ, I ga furo no jina haray gunde lokotey ra.
22Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
23 Me kaŋ ga waasu nda bine laalo, I g'i himandi nda car-cambu kaŋ i taalam da nzarfu ziibo.
23Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
24 Boro kaŋ gonda konnari ga munaficitaray te nda nga meyo, Amma halliyaŋ no a goono ga jisi nga bina ra.
24En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
25 Saaya kaŋ a ga sanni kaaney te, Ma s'a no cimi, Zama fanta hari iyye no ka bara a bina ra.
25Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
26 Baa kaŋ a konnaro goono ga daabu nda gulinci, A laalayaŋo ga fun taray marga jine.
26Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
27 Boro kulu kaŋ na guusu fansi, Nga bumbo no ga kaŋ a ra. Koyne, boro kulu kaŋ na tondi gunguray, Tondo ga ye ka kaŋ a boŋ.
27Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
28 Deene kaŋ na tangari te ga konna borey kaŋ yaŋ a maray. Me-kaanay meyo mo, zeeriyaŋ goy n'a ga te.
28En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.