¹ Ya ay fundo, ma Rabbi sifa! Ya Rabbi ay Irikoyo, ni ya beeraykoy no gumo. Ni goono ga daabu nda beeray beeri, Da koytaray darza mo.

¹Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.

² Nin kaŋ goono ga ni boŋ daabu nda hananyaŋ sanda bankaaray cine, Ni goono ga beeney daaru sanda kosandi taafe cine.

²Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;

³ A na nga jidan bisey ganjey sinji harey ra, A na burey ciya nga torka, A ga dira haw fatayaŋ boŋ.

³du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.

⁴ A ga nga malaykey te haw faaruyaŋ. A ga nga goy-teerey mo te danji beele.

⁴Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

⁵ A na ndunnya tiksa sinji, Zama a ma si zinji hal abada abadin.

⁵Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.

⁶ Ni n'a daabu nda teeku guusuyaŋ sanda taafe cine, Harey kay tondi kuukey boŋ.

⁶Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.

⁷ Kaŋ i maa ni deeniyaŋo i zuru, Kaŋ i maa ni kaatiyaŋ jinda i te nyagas! da zuray.

⁷Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

⁸ Tondi kuukey tun, Goorey mo ye ganda ka koy hala nango kaŋ ni daŋ i se.

⁸Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

⁹ Ni na hirri daŋ teeku harey se kaŋ ga naŋ i ma si daaru ka bisa, Zama i ma si ye ka kaa ka laabo daabu.

⁹En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

¹⁰ A na hari-moy donton i ma koy gooro ra, I ga zuru tondi nda tondi game ra,

¹⁰Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.

¹¹ I ga ganji ham kulu haŋandi, Ganji farkayey goono ga haŋ ka ngey jaw kaa.

¹¹De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.

¹² I jarga mo beene curey ga goro, I goono ga hẽ tuuri kambey boŋ.

¹²Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.

¹³ Rabbi ga hari kaa nga jidan bisey kaŋ go beene ra ka gusam tondey boŋ. Ndunnya kungu nd'a goyey nafa.

¹³Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.

¹⁴ A ga naŋ subu ma te almaney se, Da kobtoyaŋ mo kaŋ borey ga far, Zama a ma ŋwaari kaa taray, a ma fun laabo ra,

¹⁴Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden

¹⁵ Da duvan* kaŋ ga naŋ boro bine ma kaan, Da ji kaŋ ga naŋ a moyduma ma nyaale, Da ŋwaari kaŋ ga boro bine gaabandi.

¹⁵och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.

¹⁶ Rabbi tuuri-nyaŋey ga haŋ ka yeesi, Liban ra sedrey* nooya, kaŋ yaŋ a tilam,

¹⁶HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;

¹⁷ Nangey kaŋ curayzey ga ngey fitey te. Waaliya mo, sipres* tuurey no ga ti a kwaara.

¹⁷fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.

¹⁸ Tondi kuukey mo, tondi boŋ hinciney wane no, Tondey zullanta mo, tondi boŋ hansey tuguyaŋ do no.

¹⁸Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

¹⁹ A na hando daŋ alwaatey se, Wayna mo ga nga kaŋyaŋo do bay.

¹⁹Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.

²⁰ Ni ga kubay te a ma ciya mo cin, Alwaati kaŋ cine ganji hamey kulu ga fun taray moso-moso.

²⁰Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

²¹ Muusu beeri izey goono ga korro ngey hamey banda, I goono ga ngey ŋwaaro ceeci Irikoy gaa.

²¹de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

²² Wayna fattanta ngey mo ga koy lamba, Ka kani ngey tuguyaŋ guusey ra.

²²Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

²³ Adam-ize mo ga fatta ka koy nga goyo da nga taabey do hala wiciri kambu.

²³Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

²⁴ Ya Rabbi, man ni goyey baayaŋ misa! Laakal no ni n'i kulu te d'a. Ndunnya go toonante da ni takaharey.

²⁴Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

²⁵ Yongo teeko nooya, kaŋ ga beeri, a ga tafay mo, Naŋ kaŋ baafuney kaŋ si kabu bara, Hari hamey, ikayney da ibeerey.

²⁵Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

²⁶ Noodin no hiyey ga dira, Noodin mo no Lebiyatan* go, Nga kaŋ ni taka zama a ma fooru haro ra.

²⁶Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.

²⁷ Woodin yaŋ kulu goono ga ni hangan, Ni m'i no ngey ŋwaarey i alwaatey ra.

²⁷Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

²⁸ I ga haŋ kaŋ ni g'i no margu-margu, Ni ga ni kambe fiti, ngey mo ga kungu nda gomni.

²⁸Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.

²⁹ Ni ga ni moyduma tugu, i boŋ ga haw. Ni ga i biyey kaa, I ga bu ka ye ka te ngey laabu zeena koyne.

²⁹Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.

³⁰ Ni ga ni Biya donton, ngey mo ga taka, Ni ga laabo alhaalo tajandi.

³⁰Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.

³¹ Rabbi darza ma goro hal abada. Rabbi ma farhã nga goyey ra.

³¹HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,

³² A ga ndunnya guna, nga mo ma zinji, D'a na tondi kuukey ham, kala i ma dullu kaa.

³²han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.

³³ Ay ga baytu Rabbi se ay fundo me-a-me, Ay g'ay Irikoyo sifa ay goonoyaŋ kulu ra.

³³Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

³⁴ Ay fonguyaŋey ma ciya haŋ kaŋ ga kaan a se, Ay mo, ay ga farhã Rabbi ra.

³⁴Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.

³⁵ Zunubi teekoy ma ban ndunnya ra. Laalakoyey mo ma si ye ka bara. Ya ay fundo, ma Rabbi sifa! Alleluya!

³⁵Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!