1 Wa saabu Rabbi se, w'a maa ce. W'a goyey bayrandi dumey game ra.
1Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.
2 Wa baytu te a se, wa sifayaŋ baytu te a se, Wa soobay k'a dambara goyey kulu dede.
2Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.
3 Wa fooma nd'a maa hanna. Rabbi ceecikoy biney ma kaan.
3Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.
4 Wa Rabbi nda nga hino ceeci, w'a ceeci duumi,
4Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
5 Ya araŋ, a tamo Ibrahim banda, Ya araŋ Yakuba izey, a wane suubanantey, Wa fongu nd'a dambara goyey kaŋ a te, D'a alaamey, d'a meyo ciiti sanney mo.
5Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,
7 Nga no ga ti Rabbi iri Irikoyo, A ciitey go ndunnya kulu ra.
6I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.
8 A fongu nga alkawlo gaa hal abada, Sanno din kaŋ a lordi zamana zambar se.
7Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.
9 Alkawlo kaŋ a sambu Ibrahim se, Da zeyaŋo kaŋ a ze d'a Isaka se,
8Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,
10 A n'a tabbatandi Yakuba se a ma ciya hin sanni, Sanda Israyla se nooya a ma ciya alkawli kaŋ ga duumi,
9på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.
11 A goono ga ne: «Ni se no ay ga Kanaana laabo no, Ni baa tubo no.»
10Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;
12 Waato kaŋ i go boro ciraariyaŋ, Oho, ikayna fooyaŋ no, yawyaŋ mo no laabo ra,
11han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»
13 I di ka bar-bare kunda ka koy kunda, Koytaray fo ka koy jama fo do koyne.
12Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.
14 A mana naŋ boro fo kulu m'i kankam. A deeni bonkooniyaŋ gaa i sabbay se.
13Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.
15 A ne: «Araŋ ma s'ay wane suubanantey ham, Wa si hasaraw te ay annabey se mo.»
14Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:
16 A na haray candi ka kande laabo gaa, A na ŋwaari kaŋ gaa i ga de kulu ceeri.
15»Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»
17 A na boro fo donton i jine, Kaŋ ga ti Yusufu, bora kaŋ i neera a ma ciya tam.
16Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,
18 I n'a cey maray da baka*, i n'a daŋ guuru-bi ra.
17då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.
19 Hala waati kaŋ a sanno to, Rabbi sanno n'a neesi mo.
18Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,
20 Bonkoono donton ka ne i m'a feeri. Sanda dumey dabarikwa nooya, a n'a kaa ka taŋ.
19till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.
21 A n'a daŋ a ma ciya nga windo jine boro, Kaŋ g'a mayray harey kulu dabari.
20Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.
22 Zama a ma bonkoono mayraykoyey haw mate kaŋ nga ga ba, A m'a arkusey dondonandi laakal muraadu.
21Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;
23 Israyla mo koy Misira ra, Yakuba binde na yawtaray te Ham laabo ra.
22han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.
24 Rabbi naŋ nga borey ma baa gumo, A naŋ i ma bisa ngey yanjekaarey gaabi.
23Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.
25 Rabbi na Misirancey biney bare i ma konna nga borey, I ma hiila te nga tamey se.
24Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,
26 Amma a na nga tamo Musa donton, Da Haruna mo kaŋ a suuban.
25de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.
27 I n'a alaamey cabe Misirancey game ra, A dambara goyey mo Ham laabo ra.
26Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.
28 A na kubay samba; a naŋ nango ma ciya kubay, A borey mana ture a sanno gaa bo.
27De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.
29 A n'i harey ciya kuri, a n'i hari hamey halaci.
28Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.
30 I laabo te balancaw marga zugulayaŋ, Hala baa a bonkooney fu lokotey ra.
29Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.
31 A salaŋ, kala hamni bi marga zugulayaŋ go, i kaa, Ganiyaŋ mo go kal i laabo hirrey kulu gaa.
30Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.
32 A n'i kar da gari, sanda hari himandi, Da danji kaŋ ga di mo i laabo ra.
31Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.
33 A n'i reyzin* nyaŋey da jeejay* nyaŋey kar ka zeeri, A n'i hirrey boŋ tuurey ceeri-ceeri.
32Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.
34 A salaŋ, kal a go, do kaa, Da sar-ganda mo kaŋ sinda me,
33Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.
35 I n'i laabo ra kobtey kulu ŋwa, I n'i laabo nafa kulu mo ŋwa.
34Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.
36 Rabbi n'i laabo ra hay-jiney kulu kar mo, Kaŋ ga ti i kulu gaabi sintina.
35De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.
37 Gaa no a na Israyla kaa taray, I gonda wura nda nzarfu ngey banda. Londibuuno si no i kunda ra mo, baa afolloŋ.
36Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.
38 Misira farhã waato kaŋ i tun, Zama i humburkumay n'i di.
37Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.
39 Rabbi na beene hirriyaŋ daaru ka te daabiri, Danji mo, zama a ma hananyaŋ no cin haray.
38Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
40 I binde, kaŋ i ŋwaaray, a kande i se darfanda, A na i kungandi nda beene ŋwaari mo.
39Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.
41 A na tondi daari kortu, kala hari bagu ka fatta, A soobay ka te hari zuru mo laabu koga ra sanda isa ra cine.
40De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.
42 Zama a fongu nga sanni hanna gaa wo kaŋ a ci nga tamo Ibrahim se.
41Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.
43 A na nga borey kaa taray da farhã, A wane suubanantey mo da farhã kuuwayaŋ.
42Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.
44 A na dumi cindey laabey no i se, Hal i na dumey din taabi albarka ta.
43Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.
45 Zama i m'a hin sanney haggoy, i m'a asariyey gaay mo. Alleluya!
44Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,
45för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!