1 Zijiyaŋ dooni no. Ya Rabbi, ma fongu Dawda gaa a kankamey kulu sabbay se.
1En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
2 Zeyaŋo kaŋ a te Rabbi se, Da sarto kaŋ a sambu Yakuba wane Hinkoyo se, ka ne:
2han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
3 «Daahir, ay si furo ay windo ra, Ay si kaaru mo ay daarijo boŋ,
3»Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
4 Ay s'ay moy no jirbi, ay si dusungu mo,
4jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
5 Kala day d'ay du Rabbi se nangu jina, Kaŋ ga ti Yakuba wane Hinkoyo se nangoray.»
5förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»
6 A go, iri maa a baaru Efrata ra, Iri n'a gar Yaar farey ra.
6Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
7 Iri ma furo a nangora ra, Iri ma sududuyaŋ te a ce taamey furkanga do.
7Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
8 Ya Rabbi, ma tun ka koy ni fulanzamyaŋ nango do, Nin da ni hino sundurko.
8Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
9 Ni alfagey ma daabu nda adilitaray, Ni wane hanantey mo ma doon farhã sabbay se.
9Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
10 Ma si ni moyduma bare ka kaa ni wane suubananta gaa ni tamo Dawda sabbay se.
10För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
11 Rabbi ze Dawda se da cimi, A si bare ka fay d'a mo. A ne: «Ni ize gundey ra no ay ga afo dake ni karga boŋ.
11HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
12 Da ni izey n'ay sappa d'ay seeda kaŋ ay g'i dondonandi nd'a haggoy, Kal i banda mo ma goro ni karga boŋ hal abada.»
12Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
13 Zama Rabbi na Sihiyona suuban, A yalla-yalla nd'a ma ciya nga se nangoray.
13Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
14 A ne: «Woone ya ay fulanzamyaŋ do no hal abada. Noodin no ay ga goro, zama ay yalla-yalla nd'a.»
14Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
15 Ay g'a ŋwaaro albarkandi nda yulwa, Ay g'a laamikoyey kungandi nda ŋwaari.
15Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
16 A alfagey mo, ay g'i daabu nda faaba, A wane hanantey mo ga doon farhã sabbay se.
16Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
17 Noodin no ay ga naŋ Dawda hillo ma zay, Ay jin ka fitilla soola ay suubananta se.
17Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
18 Ay g'a ibarey daabu nda haawi, Amma a koytaray fuula ga nyaale ay suubananta boŋ.
18Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.»