1 Noodin Babila isey me gaa no iri goro, Iri ga soobay ka hẽ mo, Waati kaŋ cine iri fongu Sihiyona gaa.
1Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.
2 Iri na iri moolo beerey sarku kuubey gaa no-haray,
2I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor.
3 Zama noodin no borey kaŋ yaŋ na iri may ceeci ngey ma maa iri dooney. Ngey kaŋ yaŋ na iri gurzugandi, I na farhã dooni ceeci iri gaa. I ne: «Wa doon iri se Sihiyona dooney ra afolloŋ.»
3Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: »Sjungen för oss en av Sions sånger.»
4 Mate no iri ga te ka Rabbi bayto te laabu waani fo ra?
4Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?
5 Ya Urusalima, d'ay dinya ni gaa, Yaadin gaa naŋ ay kambe ŋwaaro ma dinya nga gonitara gaa.
5Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst.
6 D'ay mana fongu ni gaa, D'ay si ba Urusalima ka bisa ay farhã hari beeri kulu. To, naŋ ay deena mo ma naagu ay daana gaa,
6Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.
7 Ya Rabbi, ma fongu haŋ kaŋ Edom izey te Urusalima _halaciyaŋ|_ zaaro ra, Ngey kaŋ yaŋ ne: «W'a zeeri! W'a zeeri kala daba gaa!»
7Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: »Riven ned, riven ned det ända till grunden.»
8 Ya nin, Babila ize wayo, nin kaŋ i ga halaci, Bine kaanikoy no nga kaŋ ga bana ni se misa kaŋ ni te iri se din cine.
8Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.
9 Bine kaanikoy no nga kaŋ ga ni zankey di k'i soote tondi daari boŋ.
9Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.