Zarma

Svenska 1917

Psalms

142

1 Dawda baytu fo kaŋ a te waato kaŋ a go tondi guuso ra. Adduwa mo no.
1En sång av David; en bön, när han var i grottan.
2 Ay ga hẽ Rabbi gaa d'ay jinda. Ay jinde no ay g'ay ŋwaarayyaŋ hẽeney te d'a Rabbi gaa.
2Jag höjer min röst och ropar till HERREN, jag höjer min röst och beder till HERREN.
3 Ay g'ay hẽeno gusam a jine, Ay g'ay taabo cabe a se mo.
3Jag utgjuter inför honom mitt bekymmer, min nöd kungör jag för honom.
4 Waati kaŋ ay biya kasam ay ra, Ni jin k'ay fonda bay. Ay fonda kaŋ ay ga gana din, I na kumsay tugu ay se a ra.
4När min ande försmäktar i mig, är du den som känner min stig. På den väg där jag skall gå hava de lagt ut snaror för mig.
5 Ay guna ka di ay kambe ŋwaaro gaa haray, Boro si no kaŋ ga saal ay. Tuguyaŋ do si no ay se, Boro si no kaŋ g'ay fundo saal.
5Skåda på min högra sida och se: där finnes ingen som kännes vid mig. Ingen tillflykt återstår för mig, ingen finnes, som frågar efter min själ.
6 Ya Rabbi, ay na ni ce. Ay ne: «Nin no ga ti ay koruyaŋ do, Nin no ga ti ay baa mo fundikooney laabo ra.
6Jag ropar till dig, o HERRE, jag säger: »Du är min tillflykt, min del i de levandes land.»
7 Ma hanga jeeri ay hẽeno se, zama ay kayna gumo. M'ay faaba ay gurzugandikoyey kambe ra, Zama i bisa ay gaabi.
7Akta på mitt rop, ty jag är i stort elände; rädda mig från mina förföljare, ty de äro mig övermäktiga.
8 M'ay fundo fattandi ka kaa kasu ra, Zama ay ma saabu ni maa se. Adilantey g'ay windi, Zama ni ga gomni te ay se.»
8För min själ ut ur fängelset, så att jag får prisa ditt namn. Omkring mig skola de rättfärdiga församlas, när du gör väl mot mig.