¹ Doonkoy jine bora se. I m'a doon da subo kaŋ se i ga ne: «Susubay jeeri no». Dawda wane no.

¹För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

² Ya ay Irikoyo, ay Irikoyo, ifo se no ni n'ay furu? Ifo se no ay go ga duray, Day ni mooru ay gaakasinay se?

²Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

³ Ya ay Irikoyo, zaari ay go ga hẽ, ni mana tu, Cin mo yana fulanzam.

³Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

⁴ Amma ni ya hananyankoy no, Israyla saabuyaŋey ya ni nangoray no.

⁴Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

⁵ Iri kaayey de ni gaa, I na deyaŋ te, ni n'i kaa kambe mo.

⁵På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

⁶ I na jinde tunandi ni gaa, i du faaba. I de ni gaa, i mana haaw.

⁶Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

⁷ Amma ay wo noon'ize no, manti boro bo, Taali dakeyaŋ hari no borey se, Dondayaŋ hari no jama se.

⁷Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

⁸ Boro kulu kaŋ ga di ay, Donda-caray haari no a ga te ay se. I ga me nyatte ay gaa ka ngey boŋey zinji. I goono ga ne:

⁸Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

⁹ «A de Rabbi gaa, naŋ Rabbi m'a kaa kambe me. Naŋ a m'a faaba, za kaŋ Rabbi ga maa a kaani.»

⁹»Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»

¹⁰ Amma nin no k'ay zumandi ay ma fun gunde ra. Ni naŋ ay ma deyaŋ te za ay go ay nyaŋo fafa gaa.

¹⁰Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

¹¹ I n'ay sarku ni gaa za i n'ay hay. Za ay nyaŋo gunda ra nin no ga ti ay Irikoyo.

¹¹På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

¹² Ma si mooru ay, zama taabi ga maan, gaako si no mo.

¹²Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

¹³ Yeeji boobo n'ay windi, Basan yaaru gaabikooney tun ay gaa k'ay daŋ game.

¹³Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

¹⁴ I goono g'ay gomdo ka me kombandi ay gaa. Sanda muusu beeri kaŋ ga koli ham tooru-tooru, A ga dundu mo.

¹⁴Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

¹⁵ I n'ay soogu sanda hari, ay biriyey kulu na care taŋ. Ay bina mo yu fanta cine no, a manne ay bindo ra.

¹⁵Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

¹⁶ Ay gaabo koogu sanda car-cambu cine. Ay deena go ga naagu ay daana gaa. Ni kande ay buuyaŋ kusa ra.

¹⁶Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

¹⁷ Zama hansey n'ay windi, laalakoyey jama n'ay daŋ game. I n'ay kambey d'ay cey fun,

¹⁷Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

¹⁸ Hala a to naŋ kaŋ ay g'ay biriyey kulu kabu. I go g'ay guna ka mo sinji ay gaa.

¹⁸Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

¹⁹ I goono g'ay bankaarayey fay-fay ngey nda care game ra, Ay kwaayo boŋ mo, i goono ga kurne te.

¹⁹De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

²⁰ Amma ni, ya Rabbi, ma si mooru ay. Ya nin ay gaakwa, ma te waasi ay gaayaŋ sabbay se.

²⁰Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

²¹ M'ay fundo faaba takuba kaani gaa, K'ay fundi follonka mo faaba hansi hina gaa.

²¹Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

²² M'ay faaba muusu beeri me ra, Da haw-bi hilli gaa mo. Za kaŋ ni tu ay se,

²²Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

²³ Ay ga ni maa fe ay nya-izey se, Jama bindo ra no ay ga ni sifa.

²³Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

²⁴ Araŋ kaŋ ga humburu Rabbi, w'a sifa. Araŋ kulu Yakuba banda, w'a beerandi ka bisa i kulu. Araŋ Israyla banda kulu, wa humbur'a.

²⁴I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

²⁵ Zama a mana donda kayna ra wane kankamo bo, A man'a fanta mo. A mana nga moyduma tugu a se mo, Amma waato kaŋ a na jinde tunandi a gaa, kulu a maa.

²⁵Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

²⁶ Ni do no ay sifayaŋ ga fatta jama bambata ra. Ay g'ay sartey bana borey kaŋ yaŋ ga humbur'a jine.

²⁶Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

²⁷ Alfukaarey ga ŋwa ka kungu. Borey kaŋ yaŋ ga Rabbi ceeci mo g'a sifa. Araŋ biney ma funa hal abada.

²⁷De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

²⁸ Ndunnya kulu me-a-me ga fongu, I ma ye ka bare Rabbi do. Ndunnya dumey kundey kulu mo ga sududu ni jine.

²⁸Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

²⁹ Zama mayray ya Rabbi wane no, Nga mo no ga ti ndunnya dumey mayko.

²⁹Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

³⁰ Ndunnya arzakantey kulu ga ŋwa ka sududu. Borey kaŋ yaŋ ga ye ka ciya bulungu kulu ga sududu a jine, Sanda boro kaŋ sinda hina ka nga fundo gaay.

³⁰Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

³¹ Banda fo ga may a se. I ga Koy Beero baaro dede zamana fo kaŋ ga kaa se. I ga kaa k'a adilitara dede mo ndunnya dumi kaŋ i ga hay se, Ka ne: «Nga no ka woodin te.»

³¹Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.

³²Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.