1 Dawda wane no. Ya Rabbi, ma gurjay da borey kaŋ yaŋ ga gurjay da ay. Ma wongu nda ngey kaŋ yaŋ ga wongu ay.
1Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.
2 Ma sambu koray kayna nda koray beeri, Ma te garbas ay gaakasinay sabbay se,
2Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;
3 Ma yaaji da allag sambu beene, K'ay fundo kankamkoy fonda kosaray. Ma ne ay fundo se: «Ay no ga ti ni faaba.»
3drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»
4 Ngey kaŋ goono g'ay fundo ceeci ma kayna haŋ, I ma haaw mo. Borey kaŋ yaŋ g'ay ceeci hasaraw se mo ma bare, I boŋ ma haw.
4Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.
5 I ma ciya sanda du kaŋ go haw jine, Rabbi malayka goono g'i gaaray.
5Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.
6 I fonda ma te kubay, a ma te tansi mo, Rabbi malayka goono g'i gaarayyaŋo kankamandi.
6Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.
7 Zama i na ngey asuuta tugu guusu ra ay se sabaabu kulu si, I na guusu fansi ay fundo se sabaabu kulu si.
7Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.
8 Halaciyaŋ ma kaŋ i boŋ jirsiyaŋ ra. Asuuta kaŋ i tugu din m'i cey di. Halaciyaŋo kaŋ i soola din, i ma kaŋ a ra.
8Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
9 Ay fundo mo ga farhã Rabbi ra, A ga farhã gumo a faaba ra.
9Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.
10 Ay biriyey kulu ga ne: «Ya Rabbi, may no ga hima nin kaŋ ga taabante faaba boro kaŋ bis'a gaabi kambe ra?» Oho, taabante da laamikoy, A g'i faaba ngey komkoy kambe ra.
10Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»
11 Ay zaari sambukoy tun ka tangari seeda te. I goono g'ay hã da haŋ kaŋ ay si bay.
11Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.
12 I goono ga laala bana ay se booriyaŋ nangu ra, K'ay fundo hasara.
12De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.
13 Amma ay wo, waati kaŋ i goono ga zaŋay, Ay bankaarayey ya zaara-zaarayaŋ no. Ay n'ay fundo kaynandi nda mehaw, Ay soobay ka adduwa te mo ay bina ra.
13Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;
14 Alhaalo kaŋ ay cabe, sanda day ay coro no, Wala mo ay nya-ize. Ay sooli, ay goono ga bu hẽeni te, Sanda boro kaŋ goono ga nga nya bu baray te.
14såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.
15 Amma ngey wo, waati kaŋ ay simbar, Kal i soobay ka farhã, i margu mo. Karkoy kulu margu ay gaa, ay sinda baaru mo. I soobay k'ay tooru-tooru, i mana naŋ.
15Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.
16 Sanda borey kaŋ yaŋ si Irikoy gana, Kaŋ ga hahaaray ngey batey ra, Yaadin cine no i na ngey hinjey kaama ay gaa.
16Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.
17 Ya ay Koyo, waatifo no ni ga gunayaŋ hinne naŋ? M'ay fundo faaba ka kaa i halacandiyaŋo ra! M'ay fundi follonka mo faaba muusu beerey gaa!
17Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.
18 Ay ga ni saabu marga bambata ra, Ay ga ni sifa mo jama gaabikooni ra.
18Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.
19 Borey kaŋ yaŋ ga wangu ay yaamo-yaamo ma si farhã ay boŋ. Borey kaŋ yaŋ ga konna ay sabaabu kulu si ma si du ka baa mo kar.
19Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.
20 Zama i mana baani sanni te bo, Amma i goono ga zamba sanniyaŋ soola ka dake bine-baani-koyey boŋ laabo ra.
20Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.
21 Daahir i na ngey meyey feeri gumo. I ne: «Ahãa, ahãa, iri moy di a!»
21De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»
22 Ya Rabbi, ni di woodin. Ma si dangay. Ya ay Koyo, ma si mooru ay.
22Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.
23 Ya ay Irikoyo, ay Koy Beero, ma tun ka kay, Ma mo hay ay cimo d'ay sanno gaa.
23Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.
24 Ya Rabbi ay Irikoyo, Ma ciiti ay se ni adilitara boŋ. I ma si du ka farhã ay boŋ.
24Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.
25 I ma si ne ngey biney ra: «Ahãa, yaawo no iri ga ba!» I ma si ne: «Iri n'a gon sukutum.»
25Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»
26 Ngey kaŋ yaŋ ga farhã d'ay hasarawo ma haaw, I ma butugu care banda. Borey kaŋ yaŋ ga ngey boŋ beerandi ay boŋ, Haawi nda kayna m'i daabu.
26Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.
27 Amma borey kaŋ yaŋ ga maa ay cimo kaani ma cilili bine kaani sabbay se, i ma farhã mo. Duumi i ma soobay ka ne: «Rabbi ma beeri, Nga kaŋ ga maa nga tamo albarka kaani.»
27Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»
28 Ay deena mo ga ni adilitara sanni te. Zaari me-a-me a ga ni sifa mo.
28Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.