1 Doonkoy jine bora Yedutun se. Dawda baytu fo no.
1För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.
2 Ay ne: «Ay ga haggoy d'ay muraadey, Zama ay ma si zunubi te d'ay deena. Duumi da laalakoy go ay jine, Ay g'ay me daabu danga nda takunkum.»
2Jag sade: »Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon.»
3 Ay goro siw, ay dangay baa ihanno ciyaŋ gaa, Ay bine sara mo tonton.
3Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.
4 Ay bina ton ay ganda ra, Ay go fonguyaŋ gaa, kala danji di. Gaa no ay salaŋ d'ay deena ka ne:
4Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.
5 «Ya Rabbi, ma naŋ ay m'ay bananta bay, Ay jirbey baayaŋo lasaabo mo, Ya bay mate kaŋ cine no a go. Naŋ ay m'ay jaŋ-ka-gayyaŋo bay.
5HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.
6 A go, ni n'ay jirbey te sanda kambe gaaba cine. Ay jiirey baayaŋo mo manti hay fo no ni jine. Daahir, boro fo kulu ya funsar no, Mate kulu kaŋ cine a goono yaŋ ga bara nd'a. (Wa dangay)
6Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. Sela.
7 Daahir, boro kulu ga nga bar-bareyaŋ te no sanda yuumay cine. Daahir, i ga kosongu yaamo day no. A ga arzaka margu-margu, a s'a ŋwakwa bay mo.
7Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.
8 Sohõ binde, ya ay Koyo, ifo no ay goono ga hangan? Ay beeja, ni do no a go.
8Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.
9 M'ay faaba ay hartayaŋey kulu gaa. Ma si naŋ ya ciya wowi hari borey kaŋ yaŋ sinda laakal se.
9Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.
10 Ay te siw! Ay man'ay me fiti mo, Zama nin no ka woodin te.
10Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.
11 Ma ni karyaŋo hibandi ka kaa ay gaa, Ay halaci ni kamba sabbay se.
11Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.
12 Waati kaŋ ni ga boro gooji nda kaseetiyaŋ zunubi sabbay se, Ni ga naŋ a darza ma halaci sanda naana-baano. Daahir boro kulu ya funsar no. (Wa dangay)
12Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. Sela.
13 Ya Rabbi, ma maa ay adduwa, Ma hanga jeeri ay hẽeno mo se. Ma s'ay hẽeno dangay, zama ay ya yaw no ni do, Boro kaŋ kaa ka zumbu no, Sanda ay kaayey kulu cine za doŋ.
13Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder.
14 Ma fay d'ay gunayaŋ zama ay ma du ka moyduma feeri, Za ay mana gana ne, za ay mana te ka si.»
14Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.