1 Doonkoy jine bora se. Kora izey baytu fo no.
1För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.
2 Ya araŋ ndunnya dumey kulu, wa maa woone wo. Ya araŋ ndunnya gorokoy kulu, --
2Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
3 Boro kayney da boro beerey, Da arzakantey da talkey, wa hanga jeeri care banda:
3både låga och höga, rika såväl som fattiga.
4 Ay meyo ga laakal _sanniyaŋ|_ ci, Ay bina fintalyaŋ mo ga ciya fahamay wane.
4Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
5 Ay g'ay hangey jeeri yaasay se, Ay g'ay misa mo feeri da moolo beeri karyaŋ.
5Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
6 Ifo se no humburkumay g'ay di masiiba jirbey ra, Saaya kaŋ ay ibarey laala go g'ay windi?
6Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
7 Sanda borey kaŋ yaŋ ga de ngey arzakey gaa, Ngey kaŋ yaŋ ga fooma ngey duure baayaŋ sabbay se.
7De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
8 I ra sinda boro kaŋ ga hin ka nga nya-ize fansa nda mate kulu kaŋ cine no, Wala a ma fansayaŋ hari no Irikoy se a se.
8Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
9 Zama i fundey fansayaŋ hari ga caada, Kala a m'a naŋ hinne hal abada,
9För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
10 Kaŋ ga naŋ a ma funa duumi, hal a ma si fumbu.
10så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
11 Zama a go ga di laakalkooney go ga bu, Saamo nda alman alhaalikoy go ga halaci care banda, I ma ngey arzakey naŋ boro fooyaŋ se.
11Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
12 I tammahãyaŋ gaa, Ngey windey wo ga tondo no hal abada, Ngey nangorayey mo hala zamaney kulu me. I ga ngey bumbey maayey daŋ ngey laabey gaa.
12De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
13 Amma boro nda nga darza kulu si duumi bo, A ga hima day danga almaney kaŋ ga halaci.
13Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
14 Saamey fonda nooya, Ngey d'i banda borey kaŋ yaŋ ga maa i sanney kaani. (Wa dangay)
14Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. Sela.
15 I na i waadu Alaahara se sanda feeji kuru cine. Buuyaŋ no g'i boy. Adilantey g'i may susubay. I gaakuro mo ga ciya Alaahara se ŋwaari. I ga daray ngey windey se nangu mooro.
15Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning.
16 Amma Irikoy g'ay fundo fansa ka kaa Alaahara hino ra, Zama a g'ay sambu. (Wa dangay)
16Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. Sela.
17 Ma si humburu waati kaŋ i na boro fo arzakandi, Alwaati kaŋ a windo darza tonton.
17Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
18 Zama d'a bu, a si konda hay kulu, A darza mo s'a gana ka koy ganda.
18Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
19 Baa kaŋ ni ga ni boŋ saabu duumi ni baafuna ra, Borey ga ni sifa mo waati kaŋ ni goono ga boriyandi ni boŋ se,
19Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar, så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
20 Kulu nda yaadin ni ga koy ni kaayey waddey do, kaŋ yaŋ si ye ka di kaari koyne hal abada.
20En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
21 Boro kaŋ gonda beeray, a sinda mo fahamay, A ga hima sanda almaney kaŋ ga halaci.