1 Doonkoy jine bora se. I m'a doon da seese karyaŋ. Dawda baytu fo no.
1För sångmästaren, till Mahalát; en sång av David.
2 Saamo ga ne nga bina ra: «Irikoy si no.» I fumbu; i na adilitaray-jaŋay te mo, fanta wane. Goy hanno teeko si no, baa afo.
2Dårarna säga i sina hjärtan: »Det finnes ingen Gud.» Fördärv och styggelse är deras onda verk; ingen finnes, som gör vad gott är.
3 Irikoy go hala beene, a na Adam-izey guna ganda, Nga ma di hala fahamante go no kaŋ ga Irikoy ceeci.
3Gud skådar ned från himmelen på människors barn, för att se om det finnes någon förståndig, någon som söker Gud.
4 I afo kulu kamba, banda, i fumbu care banda. Goy hanno teeko si no, baa afolloŋ si no.
4Nej, alla hava de avfallit, allasammans äro de fördärvade; ingen finnes, som gör vad gott är, det finnes icke en enda.
5 Laala goy-teerey wo, i sinda bayray no? Ngey kaŋ g'ay borey ŋwa sanda mate kaŋ cine i ga buuru ŋwa, I si Irikoy ce mo.
5Hava de då intet fått förnimma, dessa ogärningsmän, dessa som uppäta mitt folk, likasom åte de bröd, och som icke åkalla Gud?
6 Noodin binde humburkumay boobo n'i di, amma humburandi si no, Zama Irikoy na bora kaŋ na ni windi nda wongu marga din biriyey say-say. Ni n'i haawandi, zama Irikoy wang'ey.
6Jo, där överföll dem förskräckelse, varest intet förskräckligt var; ty Gud förströdde deras ben, när de lägrade sig mot dig. Så lät du dem komma på skam, ja, Gud förkastade dem.
7 Doŋ day Israyla faaba ma fun Sihiyona. Waati kaŋ Irikoy ga nga borey tamtara bare ka ye ka kand'ey, Waati din gaa no Yakuba ga farhã, Israyla ga te bine kaani.
7Ack att från Sion komme frälsning för Israel! När Gud vill åter upprätta sitt folk, då skall Jakob fröjda sig, då skall Israel vara glad.