¹ Asaf baytu fo no. Daahir, Irikoy ya gomnikoy no Israyla se, Ngey kaŋ gonda bine hanante se no.

¹En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

² Amma ay wo, ay cey ga ba ka kati, Kayna ka cindi ay taamuyaŋey ma tansi.

²Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

³ Zama ay bina canse foomantey se, Waato kaŋ ay di laalakoyey arzaka.

³ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

⁴ Zama i buuyaŋ ra sinda doori maayaŋ durayyaŋ, I gaabey go toonante.

⁴Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

⁵ I si taabi ra sanda boro cindey cine, I mana masiiba te i se sanda boro cindey cine.

⁵De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

⁶ Woodin se no boŋbeeray goono ga sarku i jindey gaa sanda jinde gaa taalam hari cine, I gonda toonye ga daŋ sanda bankaaray cine.

⁶Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

⁷ I moy go ga dor-doru maani sabbay se, I biney fonguyaŋey baa gumo.

⁷Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

⁸ I goono ga hahaaray te, laala ra mo i ga kankami ci. I goono ga niine jare ka salaŋ,

⁸De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

⁹ I na ngey meyey ye beene ka gaaba nda beeney, I deeney mo goono ga bar-bare ganda.

⁹Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

¹⁰ Woodin se no a borey ga ye ka kaa neewo, I goono ga hari haŋ gumo.

¹⁰därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

¹¹ Foomantey din goono ga ne: «Mate no Irikoy ga te ka bay? Bayray woofo no go Beeray-Beeri-Koyo do?»

¹¹Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»

¹² A go, woone yaŋ, ngey no ga ti laalakoyey: I goono ga goro baani samay duumi, I goono ga tonton da arzaka.

¹²Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

¹³ Daahir, yaamo no ay n'ay bina hanandi, Ay n'ay kambey nyun da taali-jaŋay.

¹³Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

¹⁴ Zama zaari me-a-me masiiba no ay goono ga haŋ, Da goojiyaŋ mo susubay kulu.

¹⁴jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

¹⁵ D'ay ne: «Yaadin cine no ay ga salaŋ,» A go, doŋ ay na ni izey zamana amaana ŋwa.

¹⁵Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.

¹⁶ Waato kaŋ ay ceeci ay ma woodin bay, kala a ciya haŋ kaŋ gaabu ay se.

¹⁶När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

¹⁷ Day waato kaŋ ay furo Irikoy nangu hananta ra, Gaa no ay laakal d'i bananta.

¹⁷till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

¹⁸ Daahir, ni n'i daŋ tansi nangey ra, Ni n'i furu halaci zulliyaŋey do.

¹⁸Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

¹⁹ Guna mate kaŋ cine i kaŋ farap! folloŋ, I n'i haabu ka ban parkatak da humburkumay beeriyaŋ.

¹⁹Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

²⁰ Sanda hindiri cine waati kaŋ boro mo hay, Yaadin cine no, ya ay Koyo, da ni mo hay, Ni ga donda i alhaalo.

²⁰Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

²¹ Waati kaŋ a dooru ay gaa, A n'ay gooru mo ay bina ra,

²¹När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

²² Ay na alman alhaali te, ay jaŋ bayray mo, Hal ay hima sanda ganji ham ni jine.

²²då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

²³ Kulu nda yaadin, waati kulu ay go ni banda, Ni n'ay kambe ŋwaaro di ka gaay.

²³Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

²⁴ Ni g'ay candi nda ni saawara, Woodin banda ni g'ay ta ay ma koy darza ra.

²⁴Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

²⁵ May no ay se beene da manti nin no? Ndunnya ra mo sinda boro fo kaŋ g'ay beejandi kala nin.

²⁵Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

²⁶ Ay bina d'ay hamo gaze, Amma Irikoy ga ti ay bina tondi daaro, D'ay baa mo hal abada.

²⁶Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

²⁷ Zama a go, borey kaŋ yaŋ ga mooru nin ga halaci. Ngey kaŋ yaŋ fay da nin ka amaana ŋwaari gana, I kulu ni g'i halaci.

²⁷Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

²⁸ Amma a boori ay se ya maan Irikoy, Ay na Rabbi, Koy Beero te ay koruyaŋ do, Zama ay ma ni goyey kulu baaru dede.

²⁸Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.