1 Doonkoy jine bora se. I m'a doon da moolo hamni ahakku koy karyaŋ. Asaf wane no.
1För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
2 Wa farhã baytu te Irikoy iri gaabo se, Wa farhã kuuwa te Yakuba Irikoyo se.
2Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
3 Wa baytu tunandi, Wa kande bitti nda moolo beeri kaŋ jinde ga kaan, da moolo.
3Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
4 Wa hilli kar handu kayyaŋ hane, Da handu farsiyaŋ hane, iri bato hane nooya.
4Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
5 Zama woodin ya hin sanni no Israyla se, Yakuba Irikoyo farilla mo no.
5Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
6 A n'a daŋ seeda Yusufu ra, Waato kaŋ a koy Misira laabo windiyaŋ, Nango kaŋ ay maa deene kaŋ ay si bay, kaŋ ne:
6Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
7 «Ay n'a jase dogonandi k'a fay da jaraw sambuyaŋ, Ay n'a kambey fulanzam da cilla.
7»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
8 Taabi ra ni ce, ay na ni faaba mo. Ay tu ni se, tuyaŋo fun beene hirriyaŋ lunkey ra, Ay na ni si mo Meriba harey me gaa. (Wa dangay)
8I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.
9 Ya ay borey, ya Israyla, wa maa, Ay mo ga kaseeti ni gaa da ni ga yadda ka hangan ay se!
9Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
10 De-koy yaw fo ma si goro ni do, Ni ma si sududu mo de-koy yaw waani fo se.
10Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
11 Ay no ga ti Rabbi ni Irikoyo kaŋ na ni kaa Misira laabo ra. Ma ni meyo feeri gumo, ay mo g'a toonandi.
11Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
12 Amma ay borey mana hangan ay sanno se, Israyla mana ay gana.
12Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
13 Woodin se no ay fay d'ey i ma ngey hanga sanda gana kaŋ ga naŋ i ma dira ngey bumbey dabarey boŋ.
13Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
14 Doŋ day ay borey ma hangan ay se, Doŋ day Israyla ma dira ay fondey ra!
14O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
15 Doŋ ay g'i ibarey kar ka ye ganda nda waasi, Ay m'ay kamba bare i yanjekaarey boŋ.
15Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
16 Rabbi konnakoy mo, doŋ kal i ma boŋ ye a se ganda, I banayaŋ jirbey mo ga duumi hal abada.
16De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.
17 Amma ay ga ni ŋwaayandi nda alkama hamni baano, Ya ni kungandi mo da tondey ra yu.»
17Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»