1 Ya Rabbi, banayaŋ Irikoyo, Nin, Irikoy banayankoy, ma kaari zortandi!
1Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.
2 Ya ndunnya Ciitikwa, ma tun ka kay! Ma bana boŋbeeraykoyey gaa.
2Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.
3 Ya Rabbi, hala waati fo? Waati fo no laalakoyey ga fay da ngey boŋ zamuuyaŋ?
3Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?
4 I goono ga sanni yaamo dooru, I goono ga boŋbeeray sanniyaŋ te. Laala goy teekoy kulu goono ga fooma.
4Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.
5 Ya Rabbi, i goono ga ni borey bagu-bagu, I na ni wane borey taabandi.
5Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.
6 I goono ga wayboro kaŋ kurnye bu, Da yaw, da alatuumi mo wi.
6Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.
7 I ga ne mo: «Rabbi si di. Yakuba Irikoyo si laakal ye bo.»
7Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»
8 Ya araŋ, borey ra alman laakalkoyey, wa haggoy fa! Araŋ mo saamey, waati fo no araŋ ga te laakal?
8Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?
9 Nga kaŋ na hanga sinji, nga wo si maa, wala? Wala mo nga kaŋ na mo te, a si di no?
9Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?
10 Nga kaŋ ga dumi cindey gooji si kaseeti bo? Nga kaŋ ga boro dondonandi bayray.
10Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?
11 Rabbi ga boro miiley bay, kaŋ yaamoyaŋ no.
11HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.
12 Ya Rabbi, albarkante no boro kaŋ ni ga gooji, Ni g'a dondonandi mo da ni asariya.
12Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,
13 Zama ni m'a no fulanzamay k'a waa taabi jirbey, Hal i ga guusu hirrimi fansi laalakoyey se.
13för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.
14 Zama Rabbi si fay da nga jama, A si nga waney furu mo.
14Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.
15 Zama ciiti ga ye ka ciya adilitaray wane, Borey kulu kaŋ bine ga saba mo g'a gana.
15Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.
16 May no ga furo ay se ka gaaba nda laala goy teekoy? May no ga kay ka gaaba nda taali-teerey ay se?
16Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?
17 Da manti kaŋ Rabbi no ga ti ay Gaakwa, Doŋ a si gay kaŋ ay fundo ga goro siw nango ra.
17Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.
18 Ya Rabbi, saaya kaŋ cine ay ne ay ce ga tansi, Ni baakasinay suujo n'ay gaay.
18När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:
19 Karhã boobo kaŋ go ay gaa waate ni kunfayaŋey goono g'ay bine kaanandi.
19När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.
20 Laala karga kaŋ ga zamba dabari te hin sanni boŋ, A ga gorokasinay da nin no?
20Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,
21 Wuup, folloŋ! i tun adilante fundo se, I goono ga boro kaŋ sinda taali zeeri nda buuyaŋ ciiti.
21där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?
22 Amma Rabbi ya ay cinari kuuko no, Ay Irikoyo mo, ay koruyaŋ tondo mo no.
22Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.
23 A n'i taaley ye i boŋ, A g'i tuusu i laalayaŋo ra, Rabbi iri Irikoyo g'i tuusu.
23Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.