1 Wa kaa, iri ma farhã baytu te Rabbi se, Iri ma cilili iri faaba tondo se.
1Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.
2 Iri ma kaa a jine da saabuyaŋ, Iri ma farhã kuuwa te a se da baytuyaŋ.
2Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.
3 Zama Rabbi ya Irikoy beeri no, Bonkooni bambata no de-koyey kulu boŋ.
3Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.
4 A kambe ra no ndunnya guusuyaŋey go, Tondi kuukey yolley mo, a wane yaŋ no.
4Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;
5 Teeko ya a wane no, nga mo no k'a te, A kambey mo no ka laabu koga te.
5hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.
6 Wa kaa, iri ma sududu, iri ma gungum, Iri ma sombu Rabbi iri Takakwa jine
6Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.
7 zama nga ya iri Irikoyo no, Iri mo a kuray nangey boroyaŋ no, A kambe feejiyaŋ mo no. Hunkuna, d'araŋ maa a jinda,
7Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.
8 Wa s'araŋ biney sandandi, sanda Meriba ra wano cine, Sanda Massa zaaro cine saajo ra,
8O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,
9 Naŋ kaŋ araŋ kaayey n'ay gosi k'ay si. I di ay goyo,
9där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.
10 Jiiri waytaaci no ay na zamana din izey fanta. Ay ne: «Jama no kaŋ go ga daray ngey biney ra, I man'ay fondey bay mo.
10I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»
11 Woodin se no ay ze ay futa ra ka ne: ‹Daahir i si furo ay fulanzamyaŋo ra.› »
11Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»