¹Men tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser.

¹And faith is of things hoped for a confidence, of matters not seen a conviction,

²På grund av den fingo ju de gamle sitt vittnesbörd.

²for in this were the elders testified of;

³Genom tron förstå vi att världen har blivit fullbordad genom ett ord av Gud, så att det man ser icke har blivit till av något synligt.

³by faith we understand the ages to have been prepared by a saying of God, in regard to the things seen not having come out of things appearing;

⁴Genom tron frambar Abel åt Gud ett bättre offer än Kain, och genom den fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig, i det Gud själv gav vittnesbörd om hans offergåvor; och genom tron talar han ännu, fastän han är död.

⁴by faith a better sacrifice did Abel offer to God than Cain, through which he was testified to be righteous, God testifying of his gifts, and through it, he being dead, doth yet speak.

⁵Genom tron togs Enok bort, för att han icke skulle se döden; och »man såg honom icke mer, ty Gud tog honom bort». Förrän han togs bort, fick han nämligen det vittnesbördet att han hade täckts Gud;

⁵By faith Enoch was translated — not to see death, and was not found, because God did translate him; for before his translation he had been testified to — that he had pleased God well,

⁶men utan tro är det omöjligt att täckas Gud. Ty den som vill komma till Gud måste tro att han är till, och att han lönar dem som söka honom.

⁶and apart from faith it is impossible to please well, for it behoveth him who is coming to God to believe that He is, and to those seeking Him He becometh a rewarder.

⁷Genom tron var det som Noa, sedan han hade fått uppenbarelse om något som man ännu icke såg, i from förtröstan byggde en ark för att rädda sitt hus; och genom den blev han världen till dom och fick till arvedel den rättfärdighet som hör tron till.

⁷By faith Noah, having been divinely warned concerning the things not yet seen, having feared, did prepare an ark to the salvation of his house, through which he did condemn the world, and of the righteousness according to faith he became heir.

⁸Genom tron var Abraham lydig, när han blev kallad, och han drog så ut till det land som han skulle få till arvedel; han drog ut, fastän han icke visste vart han skulle komma.

⁸By faith Abraham, being called, did obey, to go forth to the place that he was about to receive for an inheritance, and he went forth, not knowing whither he doth go;

⁹Genom tron bosatte han sig såsom främling i det utlovade landet, likasom i ett främmande land, och bodde i tält med Isak och Jakob, som voro hans medarvingar till samma löfte.

⁹by faith he did sojourn in the land of the promise as a strange country, in tabernacles having dwelt with Isaac and Jacob, fellow-heirs of the same promise,

¹⁰Ty han väntade på »staden med de fasta grundvalarna», vars byggmästare och skapare är Gud.

¹⁰for he was looking for the city having the foundations, whose artificer and constructor [is] God.

¹¹Genom tron fick jämväl Sara, fastän överårig, kraft att bliva stammoder för en avkomma, i det hon höll den för trovärdig, som hade givit löftet.

¹¹By faith also Sarah herself did receive power to conceive seed, and she bare after the time of life, seeing she did judge Him faithful who did promise;

¹²Därför föddes ock av en och samme man, en som var så gott som död, avkomlingar »så talrika som stjärnorna på himmelen och som sanden på havets strand, som man icke kan räkna».

¹²wherefore, also from one were begotten — and that of one who had become dead — as the stars of the heaven in multitude, and as sand that [is] by the sea-shore — the innumerable.

¹³I tron dogo alla dessa, innan de ännu hade fått vad utlovat var; de hade allenast sett det i fjärran och hade hälsat det och bekänt sig vara »gäster och främlingar» på jorden.

¹³In faith died all these, not having received the promises, but from afar having seen them, and having been persuaded, and having saluted [them], and having confessed that strangers and sojourners they are upon the earth,

¹⁴De som så tala giva ju därmed till känna att de söka efter ett fädernesland.

¹⁴for those saying such things make manifest that they seek a country;

¹⁵Och om de hade menat det land som de hade gått ut ifrån, så hade de haft tillfälle att vända tillbaka dit.

¹⁵and if, indeed, they had been mindful of that from which they came forth, they might have had an opportunity to return,

¹⁶Men nu stod deras håg till ett bättre, nämligen det himmelska. Därför blyges icke Gud för att kallas deras Gud; ty han har berett åt dem en stad.

¹⁶but now they long for a better, that is, an heavenly, wherefore God is not ashamed of them, to be called their God, for He did prepare for them a city.

¹⁷Genom tron var det som Abraham frambar Isak såsom offer, när han blev satt på prov; ja, sin ende son frambar han såsom offer, han som hade mottagit löftena,

¹⁷By faith Abraham hath offered up Isaac, being tried, and the only begotten he did offer up who did receive the promises,

¹⁸han till vilken det hade blivit sagt: »Genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.»

¹⁸of whom it was said — `In Isaac shall a seed be called to thee;`

¹⁹Ty han tänkte på att Gud var mäktig att till och med uppväcka från de döda; från de döda fick han honom ock tillbaka, liknelsevis talat.

¹⁹reckoning that even out of the dead God is able to raise up, whence also in a figure he did receive [him].

²⁰Genom tron gav jämväl Isak sin välsignelse åt Jakob och Esau för kommande tider.

²⁰By faith, concerning coming things, Isaac did bless Jacob and Esau;

²¹Genom tron välsignade den döende Jakob Josefs båda söner och tillbad, lutad mot ändan av sin stav.

²¹by faith Jacob dying — each of the sons of Joseph did bless, and did bow down upon the top of his staff;

²²Genom tron talade Josef, när han låg för döden, om Israels barns uttåg och gav befallning om vad som skulle göras med hans ben.

²²by faith, Joseph dying, concerning the outgoing of the sons of Israel did make mention, and concerning his bones did give command.

²³Genom tron blev Moses vid sin födelse dold av sina föräldrar och hölls av dem gömd i tre månader, eftersom de sågo att »det var ett vackert barn»; och de läto icke förskräcka sig av konungens påbud.

²³By faith Moses, having been born, was hid three months by his parents, because they saw the child comely, and were not afraid of the decree of the king;

²⁴Genom tron försmådde Moses, sedan han hade blivit stor, att kallas Faraos dotterson.

²⁴by faith Moses, having become great, did refuse to be called a son of the daughter of Pharaoh,

²⁵Han ville hellre utstå lidande med Guds folk än för en kort tid leva i syndig njutning;

²⁵having chosen rather to be afflicted with the people of God, than to have sin`s pleasure for a season,

²⁶han höll nämligen Kristi smälek för en större rikedom än Egyptens skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen.

²⁶greater wealth having reckoned the reproach of the Christ than the treasures in Egypt, for he did look to the recompense of reward;

²⁷Genom tron övergav han Egypten, utan att låta förskräcka sig av konungens vrede; ty därigenom att han likasom såg den Osynlige kunde han härda ut.

²⁷by faith he left Egypt behind, not having been afraid of the wrath of the king, for, as seeing the Invisible One — he endured;

²⁸Genom tron har han ock förordnat om påsken och blodbestrykningen, på det att »Fördärvaren», som förgjorde allt förstfött, icke skulle komma vid dem.

²⁸by faith he kept the passover, and the sprinkling of the blood, that He who is destroying the first-born might not touch them.

²⁹Genom tron drogo de fram genom Röda havet likasom på torra landet; men när egyptierna försökte gå samma väg, dränktes de.

²⁹By faith they did pass through the Red Sea as through dry land, which the Egyptians having received a trial of, were swallowed up;

³⁰Genom tron föllo Jerikos murar, sedan man i sju dagar hade gått runt omkring dem.

³⁰by faith the walls of Jericho did fall, having been surrounded for seven days;

³¹Genom tron undgick skökan Rahab att förgås tillsammans med de ohörsamma, eftersom hon hade tagit emot spejarna såsom vänner.

³¹by faith Rahab the harlot did not perish with those who disbelieved, having received the spies with peace.

³²Och vad skall jag nu vidare säga? Tiden bleve mig ju för kort, ifall jag skulle förtälja om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David och Samuel och profeterna,

³²And what shall I yet say? for the time will fail me recounting about Gideon, Barak also, and Samson, and Jephthah, David also, and Samuel, and the prophets,

³³om dessa som genom tron besegrade konungariken, övade rättfärdighet, fingo löften uppfyllda, tillstoppade lejons gap,

³³who through faith did subdue kingdoms, wrought righteousness, obtained promises, stopped mouths of lions,

³⁴dämpade eldens kraft, undkommo svärdets egg, blevo starka från att hava varit svaga, blevo väldiga i krig och drevo främmande härar på flykten.

³⁴quenched the power of fire, escaped the mouth of the sword, were made powerful out of infirmities, became strong in battle, caused to give way camps of the aliens.

³⁵Kvinnor funnos som fingo igen sina döda genom deras uppståndelse. Andra läto sig läggas på sträckbänk och ville icke taga emot någon befrielse, i hopp om en så mycket bättre uppståndelse.

³⁵Women received by a rising again their dead, and others were tortured, not accepting the redemption, that a better rising again they might receive,

³⁶Andra åter underkastade sig begabberi och gisselslag, därtill ock bojor och fängelse;

³⁶and others of mockings and scourgings did receive trial, and yet of bonds and imprisonment;

³⁷de blevo stenade, marterade, söndersågade, dödade med svärd. De gingo omkring höljda i fårskinn och gethudar, nödställda, misshandlade, plågade,

³⁷they were stoned, they were sawn asunder, they were tried; in the killing of the sword they died; they went about in sheepskins, in goatskins — being destitute, afflicted, injuriously treated,

³⁸dessa människor som världen icke var värdig att hysa; de irrade omkring i öknar och bergstrakter och levde i hålor och jordkulor.

³⁸of whom the world was not worthy; in deserts wandering, and [in] mountains, and [in] caves, and [in] the holes of the earth;

³⁹Och fastän alla dessa genom tron hava fått sitt vittnesbörd, undfingo de ändå icke vad utlovat var;

³⁹and these all, having been testified to through the faith, did not receive the promise,

⁴⁰ty Gud hade åt oss utsett något bättre, på det att de icke oss förutan skulle bliva fullkomnade.

⁴⁰God for us something better having provided, that apart from us they might not be made perfect.