¹Varav uppkomma strider, och varav tvister bland eder? Månne icke av de lustar som föra krig i eder lemmar?

¹Whence [are] wars and fightings among you? not thence — out of your passions, that are as soldiers in your members?

²I ären fulla av begärelser, men haven dock intet; I dräpen och hysen avund, men kunnen dock intet vinna; och så tvisten och striden I. I haven intet, därför att I icke bedjen.

²ye desire, and ye have not; ye murder, and are zealous, and are not able to attain; ye fight and war, and ye have not, because of your not asking;

³Dock, I bedjen, men I fån intet, ty I bedjen illa, nämligen för att kunna i edra lustar förslösa vad I fån.

³ye ask, and ye receive not, because evilly ye ask, that in your pleasures ye may spend [it].

⁴I trolösa avfällingar, veten I då icke att världens vänskap är Guds ovänskap? Den som vill vara världens vän, han bliver alltså Guds ovän.

⁴Adulterers and adulteresses! have ye not known that friendship of the world is enmity with God? whoever, then, may counsel to be a friend of the world, an enemy of God he is set.

⁵Eller menen I att detta är ett tomt ord i skriften: »Med svartsjuk kärlek trängtar den Ande som han har låtit taga sin boning i oss»?

⁵Do ye think that emptily the Writing saith, `To envy earnestly desireth the spirit that did dwell in us,`

⁶Men så mycket större är den nåd han giver; därför heter det: »Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka giver han nåd.»

⁶and greater grace he doth give, wherefore he saith, `God against proud ones doth set Himself up, and to lowly ones He doth give grace?`

⁷Så varen nu Gud underdåniga, men stån emot djävulen, så skall han fly bort ifrån eder.

⁷be subject, then, to God; stand up against the devil, and he will flee from you;

⁸Nalkens Gud, så skall han nalkas eder. Renen edra händer, I syndare, och gören edra hjärtan rena, I människor med delad håg.

⁸draw nigh to God, and He will draw nigh to you; cleanse hands, ye sinners! and purify hearts, ye two-souled!

⁹Kännen edert elände och sörjen och gråten. Edert löje vände sig i sorg och eder glädje i bedrövelse.

⁹be exceeding afflicted, and mourn, and weep, let your laughter to mourning be turned, and the joy to heaviness;

¹⁰Ödmjuken eder inför Herren, så skall han upphöja eder.

¹⁰be made low before the Lord, and He shall exalt you.

¹¹Förtalen icke varandra, mina bröder. Den som förtalar en broder eller dömer sin broder, han förtalar lagen och dömer lagen. Men dömer du lagen, så är du icke en lagens görare, utan dess domare.

¹¹Speak not one against another, brethren; he who is speaking against a brother, and is judging his brother, doth speak against law, and doth judge law, and if law thou dost judge, thou art not a doer of law but a judge;

¹²En är lagstiftaren och domaren, han som kan frälsa och kan förgöra. Vem är då du som dömer din nästa?

¹²one is the lawgiver, who is able to save and to destroy; thou — who art thou that dost judge the other?

¹³Hören nu, I som sägen: »I dag eller i morgon vilja vi begiva oss till den och den staden, och där vilja vi uppehålla oss ett år och driva handel och skaffa oss vinning» --

¹³Go, now, ye who are saying, `To-day and to-morrow we will go on to such a city, and will pass there one year, and traffic, and make gain;`

¹⁴I veten ju icke vad som kan ske i morgon. Ty vad är edert liv? En rök ären I, som synes en liten stund, men sedan försvinner.

¹⁴who do not know the thing of the morrow; for what is your life? for it is a vapour that is appearing for a little, and then is vanishing;

¹⁵I borden fastmera säga: »Om Herren vill, och vi får leva, skola vi göra det, eller det.»

¹⁵instead of your saying, `If the Lord may will, we shall live, and do this or that;`

¹⁶Men nu talen I stora ord i eder förmätenhet. All sådan stortalighet är ond.

¹⁶and now ye glory in your pride; all such glorying is evil;

¹⁷Alltså, den som förstår att göra vad gott är, men icke gör det, för honom bliver detta till synd.

¹⁷to him, then, knowing to do good, and not doing, sin it is to him.